ST UPSEOTOREAEEE JULIE VULU TIIISLaUED, Salt RUS de båda enkedrottningarne. De af landtmarskalken och de ofräise ståndens talmän på rikssalen hållna afskedstalen voro af följande innebåll: Landimarskalken yttrade: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Sedan riksdagens arbeten nu äro fullbordade återstår för ridderskapet och adeln en dyrbar piägt, den att inför Eders Kongl. Maj:t nedlägga ståndets tacksamhet och välönskningar. I hvarje svenskt bröst äro tacksamhetens känslor för landets konung djupt inpräglade och ej minst hos ridderskapet och adeln, som till den Högste uppsänder varma önskningar för Eders Kongl. Maj:ts väl och sällhet under en lång och ärorik framtid. Det yttre lugn landet nu länge, till följd af visa grundsatser som ledt dess förhållanden till andra makter, fått åtnjuta, har ock lemnat tillfälle till en större inre utveckling och förkofran. För sträfvandet derefter har jemväl denna riksdag varit verksam. Många, mer eller mindre i samhällsförhållandena tagripande frågor hafva kommit under behandling; om ock ej alla kunnat erhålla den lösning, sorå erfordrats, hafva likväl flera ganska vigtiga och djupt verkande blif vit till slut bragte, så väl i afseende på lagstiftning i olika grenar, som å beskattningsväsendet, industriella oeh penniogförhållanden, kommunikationsanstalter och annat. — Oansedt ett stigande välstånd och utvecklingen af nya krafter måste oundgängligen medföra ökade behof och utgifter, hafva dock skattetitlar kunnat, der det varit af rättvisa påkalladt, borttagas eller nedsättas, utan tillökning eller förhöjning af nya sådana. , Ridderskapet och adeln hoppas och önskar lifligt, att, under Eders Kongl. Maj:ts visa omvård och hägn, frukterna af de fattade besluten måtte för fäderneslandet, hvars väl de alla åsyfta, äfven blifva lyckliga och välsignelserika. Nedkallande öfver konung och konungahus den Högstes beskydd, anhåller ridderskapet och adeln underdånigst att få i Eders Kongl. Maj:ts nåd och ynnest vara innesluten. Erkebiskopen yttrade: S. A. EK. Såsom presteståndet vid detta riksmötes början för E. KOM. nedlade sin vördnadsfulla helsning, så beder det att ock vid dess slut få uttala sin vördnad och tillgifvenhet. Riksmötet har skänkt oss glada och oförgätliga dagar. Med djup vördnad mötte vi E. K. M. i templet och sågo Sverges ärorika krona fästas på E. KE. M:ts hufvud. Våra bästa önskningar beledsagade E. Ki M. till Norge, och med innerlig gisd;e förnummo vi, huru ock detta rikes krona glänste på E. M:ts konupogsliga hjessa. Må de båda sköna kronorna länge der hvfla! Må de der hvila i frid, i fröjd, i välsignelse! I riksdagens förhandlingar har presteståndet samvetsgrannt och med nödigt hänseende till fäderneslandets kraf deltagit. Bland de äfgjorda frågorna är mähända ingen vigtigare än den om olika trosförvandters förhållande till staten. Så dyrbar den gamla af Gustsf Wasa införda och af hans ättlingar upprättbållna ordningen än var, till följd af hvilken allt Svärdls folk skulle i religiöst såsom i borgerligt hänseende vara en man, så hafva vi dock trott oss böra lyssna till E. K. M:ts förslag angående en något förändrad ställning af de religiösa meningarnes anhängare i vårt fådernesland. Må de af E. K. M. föreslagna och rikets ständer antagna författningarna genom en vis, en på en gång kraftfull och kärleksfull tillämpoing medföra ordning ech frid! Må vårt fädernesland v:ra förskonadt från den sorgJiga lot att ådagalugga huru religiös och kyrklig Jikgiltighet är en föregångare till moraliskt förfall och borgerligt obestånd! Presteståndet lemnar riksdagen med glad !ängtan att åter få sysselsatta sig med de avgelägenbeter, somåt dess omsorger äro anförtrodda. Men det lemnar den tillika med varm kärlek till konung och fådernesland och med de uppriktigaste böner för bådas välgång. Gud bevare och välsigne EB. K. M. re Hans visdoms, rättfärdighets och kärleks ande illstädes i allt E. Mts görande och låtaade. Vördnadsfullt underdåmgast utbeder sig presteståndet att i E K. M:ts nåd och bevågenhet få vara inneslutet. Borgareståndets talman yttrade: 8. A. EK. Det riksmöte, som i dag afslutas, är em ny års länk i händelsernas kedja. Det är betydelsefullt, sågom det första under Eders Kongl Masts regering, och innefattar eut nytt vittnesbörd om konungens och folkets ostörda endrägt. Betraktande denna samverkun såsom den lagbundna frihetens program för en kommande tid, har borgareståndet med öppna hjertan, med lifliga förhoppniogar, gifvit den krönte arfkouuugen sin hyilning och står nu samladt inför konungathronen, för att egna Eders Kongl. Maj:t uttrycken af sin undersåtliga vördnad, sina uppriktiga pälöoskoingar. Huru rastlöst de stora frågorna aflösa hvarandra i cv af civilisationen utveckladt samhällsskick, derom vittna de mänga och vigtiga äredden, som vid denna riksdag varit föremål för rikets ständers pröfning. Alla hafva väl icke kunnat bringas till afgörande, men arbetet får derföre icke anses förspildt. Hvarje frö gror icke lika fort i tideos plantskola. Eken växer långsamt, men bär desto tryggare sin krona. Hvad vid detta riksmöte företrädesvis blifviz afgjordt, hvad till ett annat blifvit förberedt, vittnar emellertid om Eders Kongl. Maj:ts och rikets stäniers lif. liga omsorger för lagarnes förbättring, fosterlandets försvar, jordbrukets och andra näringsgrenars förkofran, bilduingens framsteg i de allmänna iäroversen och folkskolorna, jernvägarnes fortsätvmng eller fullbordan i särskild . riktningar, och bland åtgärder, som i öfrigt utmärka statsmakternas gemensamma tillgöranden, må särskildt nämnas beslutet om ett seminarium för danande af skickliga lärarmnor till befrämjande af qvinnans bildning. Svenska folket 1. Han aj öelläirnala mt ,L LL AT DNR