rjunder den mörka, omätliga himlen. — Här t) var legenden färdig. Folkballaden behöfde blott en poetisk uppfejning. (Forts.) J V Bidrag till historien om Sverges krig med Ryss; land åren 1741—43, af Niklas Tengberg, hist. adjunkt vid Lunds uwuniversitet, 1, 2, Lund, 1857, 60, 199 och 198 peag. 80 3 rår 50 öre. : Utom Geijers korta öfversigt af det olyckliga kriget i Finland åren 1741—43 -(i hans ,Iteckning af frihetstiden), hade man af detta I krig redan tvenne mindre historiska framställI ningar (af Tiburtius och Lagus) innan det af JHr Tengberg gjordes till föremål för den om-jfattande monografi, hvars titel vi anfört. Af I de föregående framställningarne kände man, att kriget lättsinnigt börjades, illa fördes och nesligt slöts, fastän med ringa uppoffring af landvidd; i hr T:s bok se vi med den noggrannaste utförlighet skildrådt, huru krigsbeIslutet förbereddes, buru afsigter och utsigter vexlade, huru efter många förhandlingar och frådkammartvister en-riksdag tog frågan om dhand, huru partierna stridde, diplomaterna stämplade och föga rustades, tills ändtligen kriget kom i gång; huru kejsarinnan Elisabeths tronbestigning och svenska hären kommo, eller rättare, skulle kommit i förhållande till hvarandra; huru det var beskaffadt med förråder och tillgångar och huru det öfverhufvud var möjligt att ett krig kunde föras så uselt; huru det gick i striden och huru det stod till inom hären samt ändtligen huru en ny riksdag slets om regeringstömmarne, huru dalkarlarna ville bestämma tronföljden, som dock af Ryssland afgjordes, huru fred slöts och försoningsoffer föllo för Hattarnes gemensamma synder. Förf. betraktar först frihetstidens statsskick, hvari han lägger vigt på den af Malmström, som det synes, icke nog beaktade omständighet, att rikets ständer redan 1720 i bokstafven egde oinskränkt makt, fastän de, ännu alltför vana att styras, först med 1738 års omhvälfning begynte sjelfva regera. Han tecknar den Hornska perioden och det Hornska väldets fall och hans välgrundade omdöme om fallets orsak är för de störtade senatorerna fördelaktigare, än hvad man genom Geijer blifvit van att-antaga. Och först nu är förf. inne på sitt egentliga ämne, Mot behandlingen af detta ämne (Förberedande underhandlingar, rustningar cch öfverläggningar intill riksdagens slut 1741, krigsrörelserna, successionsstrider, dalupproret och underhandlingar intill freden i Åbo) kunna viicke underlåta den anmärkning att förf.i sin framställning inrymt en allt för sior mängd af de detaljer, med hvilka han under sina arkivforskningar gjort bekantskap och hvilka han till sina förarbeten måst begagna. Man får t. o. m. veta hvad den kurir hette, som affärdades med den eller den rapporten, och utförligheten i framställning af planer och rådslag försvårar ofta uppfattningen af händelsernas både fortgång och sammanhang och verkar förlamande på läsarens intresse. Vid ett sådant förhållande är det så mycket mera anmärkningsvärdt att en och annan omständighet af vida mera vigt helt knapphändigt blifvit behandlad. Så finner man t.ex. Finlands tillstånd under ryska ockupationen föga belyst, ) och rörande kommissionen öfver de anklagade j generalerna får läsaren åtnöja sig med en alltför summarisk redogörelse, icke att nämna, det de öfriga aktionerade officerarne icke ens blifvit namngifne ochaf de upproriske dalkarlarnes hufvudmän endast de tvenne mest framstående. Att fältsjukan härjade bland de fängslade bönderna kunde kanske varit mera nämnvärdt än att somliga af dem innestängdes på Bjelkes stallgård.. Att för de upproriske böndernas. hemliga begäran, det.danske ministern Griner måtte bli deras anförare, icke närmare till sätt och tid redogöres, måste härröra af brist på nödig källa. Att den ur successionsstriderna. utgångna och med Dalupproret samtidigt uppträdande princialatsqvestionen förblifvit onämnd, torde vid den utförliga skildringen af de dagarnas händelser förefalla oväntadt, så mycket mer som l. förf. alltjemt haft blicken öppen för statsskicket och dess konseqvenser. Emellertid, om vi också vilja påbörda förf.. en för långt drifven och ändå icke jemnt iakttagen omständlighet, hvarigenom bans arbete ibland mindre tyckes afse läsaren än forskaren (härvid må dock anmärkas bristen af register), måste vi både erkänna och högakta den oförtröttade flit, som uppsökt, och den omisskänneliga förmåga, som redigt anordnat dessal Bidrag). Begynta som akademiskt specimen, äro de efter vännen befordran fullbordade, en lycka hvarpå mer än ett af samma orsak begynt historiskt arbete ännu väntar. Dessutom torde behöfva erinras, att, om läsaren finner sig föga attraherad af en historia om partistrider och krigshändelser 1739—43, han derför icke ensamt får skjuta skulden på författaren. Det är midt i denna; histioria Geijer afbryter sig med dessa -smärtans ord: Man ser naturforskaren och läkaren öfvervinna sinnenas -motviljamot vämjeliga föremål genom förståndets intresse-i undersökningen af dessa föremåls sammanhang och orsaker; äfven historieskrifvaren behöfver stundom hela sanningens renande och stärkande inflytelse för : stt stå ut med sitt ämne. -Den, som verkli-l: gen vill känna sitt fosterland och icke blott dess krigareära, måste hålla förf. räkning för et val af ämne, för hvilket mången ryggat tillbaka såsom för ett vämjeligt föremåls. Hr T:s arbete är i papper och tryck väl utrustadt, hvilket vi så mycket hellre anmärka, . som författaren tillika är förläggare. Det vore tid,.att den bildade allmänheten genom tilltagande köplust af vår -litteraturs gedignare alster häfdade sitt namn som bildad, på samma gång den möjliggjorde utgifvandet af sådana arbeten utan författarens ekonömiska