ten af hvarje bättre instinkt blifvit utplånad. Här äter, uti ett land, hvars folk var främmande för de lidanden, som drabbat ert eget, fanns ingenting som uppväckte den slumrande förbittringen i er själ. Det var Wagner, den hederlige mannen, jag genom min far förskaftade provinsialläkarebefattningen och gjorde till läkare för Kronobro, fullt förvissad att ni här egde ett tillräckligt fält för er verksamhet och menniskokärlek. — De år som flytt hafva visat mig attjag icke orätt bedömt er. Ni är omtyckt och högaktad af alla, både fattiga och rika. Ni har varit de förras vän, de sednares hjelp, och samvetsgrannt såsom läkare och menniska fyllt er plats.. RR Och likväl kallade ni mig helt nyss för skurk, inföll doktorn med sitt smidigaleende. Ja, och det gör jag än; ty den lefnadsfilosofi ni velat bibringa mig är en skurks, Den skicklighet med hvilken ni spelat på strängarna i mitt inre, så att ni i förtid uppväckte mina begär, har varit en skurks, och om jag i dag icke är en fullkomligt förderfvad ung man, med ett af utsväfningar förtorkadt hjerta, är det icke er förtjenst; utan mina naturanlag tillkommer hedern deraf, jemte den omständighet att jag, under loppet af flera år, lefvat skild från det smygande, förgiftiga inflytandet af edra läror.; Constantin tystnade. Doktor Wagner syntes icke böjd att fortsätta samtalet. Han rökte helt hkgiltigt sin pipa och lät den unge baronen förblifva ostörd 1 de betraktelser hvaröti ban försjunkit. Plötsligt vände sig Constantin om till doktorn, Hvarföre har ni af mig velat göra en moraliskt usel menniska? Hvarföre har ni vid hvarje frestelse påpekat utvägatna, hvarigerom jag kunde tillfredsställa mina oädla önskningar. Ni har sålunda gjort allt, för det jag skulle duka under? Constantins röst var uppretad. Hr baron, ni har upprört er sjelf, och der