STOCKHOLM den 27 Okt. Således ändå ett resultat! Frågan om landstin-slagen är hos rikets ständer slutligt afjord. . Det var borgareståndet, som i går afton gjorde slag i saken genom att antaga utskottets inbjudning att förena sig i presteoch bondeståndens beslut i fråga om grunden för landstingsskattens fördelning. Detta stånd, som under detta ärendes behandling två gånger låtit förmå sig af sina betävkligbeter mot vissa bestämmelser att sitta hela sakens framgång på spel, har således i alla fall båda gångerna godtgjort detta förhastande genom att, gifvande vika för den allmänna meningens pitryckning, sluta sig till dem, som veJat befordra den stora reformen. Man hörde också det i går afton fattade beslutet förordas af flera medlemmar, hvilka, såsom hrr Schenström, Udmansson, Renström och Hjerta, förut yttrat betänkligheter mot et särskilda stadön som var i fråga, mån nu, hellre än je ville äfventyra att ha bidragit till den vigtiga reformens undanskjutande, fogade sig i det beslut, genom hvars antagande förslagets framgång i sin helhet betryggades. Naturligtvis föraller härigenom all fiåga om votering i förstärkt ekonomiutskott. Borgareståndet inställde också det till i går afton utlysta val -af medlemmar i sådant utskott. Det förtjenar emellertid antecknas, att de förberedande åtgärderna för szkens sfgörande på denna väg redan hade så långt framskridit, att de uppställda voteringspropositionerna blifvit af tre stånd bifallna. Ridderskapet och adelns beslut i detta hänseende hade nyss blifvit fattadt, då ståndets medlemmar erhöllo kännedom om det steg borgareståndet tagit. Endast grefve Mörner, som varit hela kommunalbetänkandets ihärdigaste och mest öppet erkände motståndare, gjorde opposition och yrkade återremiss, men fannicke något unz derstöd af husets öfriga tillstädesvarande med? lemmar, bland hvilka man märkte de flesta bland dem af konseljens ledamöter, som ega säte och stämma på riddarhuset — en omständighet; hvaraf man med skäl torde kunna draga den slutsats, att äfven regeringen hyste den önskan, att ständernas förhandlingar i detta ämne skule leda till ett resultat. — I presteståndet höll man ännu på att debattera voteringspropositionernas innehåll, då underrättelse ingick om borgareståndets beslut. Som underrättelsen likväl icke genast var officiel, ansåg sig ståndet böra fatta beslut i ämnet och godkände voteringspropositionerna. Detta hade redan förut skett i bondeståndet. Nationen skall säkerligen med glädje erfara, at ett organisationsförslag af den omfattning, som de ifrågavarande kommunalordningarne, kunnat gå igenom i vår fyrdelta representation; men hon skall heller icke undgå att af ärendets behandling finaa nya vittnesbörd på de otaliga utvägar, som vårt nuvarande representationssätt erBjuder för att borttrassla, förderfva och undånskjuta ett reformförslag, hurn allmänt detsamma än må påyrkas och understödjas af landets allmänna mening. Huru ofta har icke, under kommunalfrågans handläggning, det berott hardt. nära af en slump. att icke hela saketr fallit, och detta oaktadt det visat sig att två stånd verkligen enbälligt önskat reformen, att i de båda andra en öfvervägande majoritet i allmänhet velat densamma, och dessutom den: offentliga pressen med en sällspord enhällighet understödt dess antagande. Fastän i denna fråga ett resultat blifvit vunnet, trots representationens oefterfättlighet, bar alltså dess behandrling kraftigare måhända än någonting annat bidragit att lägga oefterrättligheten i dagen. Ett godt har likväl det försökta motståndet hos ständerna haft med sig; det har visat regeringen huru kraftig och enhällig den allmänna meningen är i fråga om denna reforms ernående. Det.har ådagalagt, att om än, till följd af ett olämpligt och föråldradt riksdagsmaskineri och en olycklig ståndssplittring, de meningsolikheter, som yppat sig om vissa detaljstadganden, flera. gångar varit nära att föranleda hela frågans undanskjutande, har likväl knappast en enda röst höjt sig föratt bestrida behofvet och önskvärdheten af reformen i sin helhet. Till och med de få, om hvilka man har anledning befara, stt de i sitt hjerta belst önskat att alltsammans gått omkull, ha känt den allmänna stämningen i afseende på reformen vara sådan, att de funnit sig icke kunna öppet motsätta sig densamma eller bestr da dess behöflighet. För en regering, som ill anses blott aldrig så litet konstitutionel, ligger hbäruti den kraftigaste maning att beforåra till verkställighet så: skyndsamt som sig göra låter den af representationen så: enhälligt önskade reformen.