en på rapeet A BR KR RT ÅR 3 a Ra aAa FE tionens politiska lif. Er Men då svenska folket sålunda ännu ha denna lag att lyda, sker sådant med klar medvetande om och full delaktighet uti dei allmänna mening, som säger, att denna la; måste förändras. Det behot af nationalrepre sentationens ombildning, som redan vid tider; för vårt nuvarande statsskicks införande rönt allmänt erkännande, har sedermera mycke vunnit i omfång och klarhet, och ur den in nerliga känslan af ett sådant bebof hafva tic efter annan framgått flerfaldiga förslag til representationens förändring. Enskilda med borgare, ledamöter af riksförsaralingen, reform föreningar och, vid några riksmöten, jemvä rikets ständers konstitutionsutskott hafva all: härutinnan visat sig verksamma; och då E K. M:ts höge fader vid 1848 års riksdag af lät nådig proposition i det vigtiga ämnet, ble bland motiverna för denna propositions fram läggande uttryckligen nämnd konungens ön: skan, att bringa till en snar och lycklig lös. ning den fråga, hvaraf nationens inre Jugr och yttre säkerhet främst vore beroende och som derföre — något förr eller något sed: nare — ansågs icke kunna falla, Att. oaktadt alla dessa sträfvanden, ingenting för den goda saken ännu kunnat uträt tas, låter sig förklara endast genom det förhållande, att frågans slutliga afgörande hvilai hos en riksrörsamling, hvars fyra stånd mera varit) de enskilda intressenas, än nationens målsmän. Också måste det väl för alltid blifva : omöjligt att utfinna en representativ författning, som, på samma gång den till -fredsställer de billiga fordringarne hos nationens stora flertal; icke: kommer de så kallade ståndsprivilegierna för nära. Ett. förbehåll om dessa privilegiers bibehållande i deras mer eller mindre ursprungliga skick vore derföre, enligt bondeståndets åsigt, alldeles detsamme som ett förbud :mot reformens genomförande Men bondeståndet, färdigt att för sin del göra alla de eftergifter som icke stå i strid med sjelfva; reformens grundide, anser sig, oaktad många förut felslagna förhoppningar, icke böra misströsta om ett villigt tillmötesgående från deras sida, som företrädesvis hafva poli: tiska rättigheter att försvara. För en såden ljusare uppfattning bemtar bondeståndet stöd icke mindre af de tvenne främre ståndens fosterlandskärlek, som, rätt förstådd, sätter det helas väl framför enskild: fördel, än jemväl i den klokhet, som, med historiens vittnesbörd. bjuder att icke gå alltför långt i ett fortsatt tillbakavisande af billiga rättsanspråk. På dessa förhållande , reglerade af den kraftiga medverkan, bvarom bondeståndet nu hos Eders Kongl. Maj:t i djupaste underdånighet anhåller, bygger detta stånd alltså sin förhoppning om -öjligheten af en tidsenlig representationsreform. Antydande andras, vill bondeståndet icke underlåta att jemväl nämna något om sin egen ställning till den stora frågan. Sålunda har här blifvit sagdt och, med anspråk på trovärdighet, många gånger omsagdt, att svenska folket ännu icke skulle vara moget för en på mera öppen basis grundad nationalrepresentation. Anledningen till ett sådant påstående är desto svårare att fatta, som, samtidigt härmed, det blifvit medgifvet, att Sverges allmogeklass i allmänhet står högre och genom sin bildbara natur egnar sig bättre för de politiska värfven än de flesta andra länders. Då Norge ännu var ett politiskt omyndigt lydrike under Danmark, hade i flera århundraden den svenske bonden haft sin röst vid. den svenska riksdagen; och likväl fanns år 1814 det norska folket, utan alla öfvergångsstadganden, fullt moget för en i hög grad fri och på ganska bred demokratisk rund bygd representationsförfattning. Man ar icke försport några vådor af denna författning, men man har deremot spårat dess välgörande inflytande i landets politiska och intellektuella lyftning, i dess sociala.utveckling och materiella förkofran; med ett ord: i ett allmänt framåtskridande, som, i förhållande till de naturliga ressurserna, lemnat andra länder långt efter sig och såm icke varit möjhgt, derest icke landet — hvad jemväl-hvarje norrmah, i känslan af sin politiska sjelfständighet, med förlåtlig stolthet omvittnar — af sin nya konstitution befunnit sig företrädesvis väl. Med ettsådant exempel från detta år! brödrarike, och dernäst med det föredöme Danmark, för icke längesedan ännu en despotisk stat, i våra dagar lemnat till regeringens och nationens ömsesidiga båtnad,; må man icke säga att svenska folket, som så länge egt förmånon af ett konstitutionellt styrelsesätt, skulle vara främmande för en mera fri och efter nutidens kraf bättre -lämpad nationalrepresentation. Man har för öfrigt mot bondeståndet anmärkt och såsom. en .obenägenhet, mot den ifrågavarande reformen, hvilken dock af dette stånd så lifligt efterlängtas, velat uttyda de förhållande, att ett eller annat förslag, åsyftande en delvis jemkning af vår representativa författning, icke vunnit ståndets godkännande. Men om bondeståndets pluralitet så. lunda ansett frågan om en representations förändring böra afhandlas i hela dess omfatt ning, och förslaget dertill byggas, icke på så dana jemkningar, som blott skulle göra de till ett lappverk, men på grunder af allmär rätt i förening med allmän säkerhety, så ha ståndet, till stöd för en sådan åsigt, i 181( års korstitutionsutskott, bvars ord här blifvi återgifna, egt att åberopa en auktoritet, son icke torde böra anses alldeles förkastlig; ac då nya inympningar påj den af al männa me: ningen långt för detta utdömda ståndsfördel Hingenr icke lemna någon antaglig ersättnin; för det hittills oupphunna målet af en friar nationalrepresentation, torde jemväl den an märkning för liknöjdhet eller afvoghet mo reformen, som man velat påbörda bondestån det, kunna leranas utan vidare afseende. Af hvad bondeståndet här ofvan underdå nigst anfört täcktes E..K. M.i nåder finn: att i ett representationsförslag, motsvarand. bondeståndets önskningar och — vi våga til