här och hoppa in i rummet, då finge jag bestämdt träffa henne, trotts alla som kunna warasder inne. . j HiSagdt och gjordt. Tage började, ehuru med snågon svårighet, att klättra uppför espalieren. När han kom upp till fönstret, kastade han en blick. in i rummet. Der fanns icke någon mennisk . Till böger stod en säng, hvars gardiner voro sorgfälligt igendragna. Ännu ett par steg, och den unge äfventyraren befann sig inne i Skuldfrids kammare. Dörren till. ett angränsande rum stod på glänt. Tage stannade ett ögonblick och lyssnade, men då allt förblef tyst och stilla, smög han fram till sängen och sköt undan gardinerna. Här hvilade Skuldfrid på den snöhvita bädden, sjelf blek som en bruten lilja. Hon slumrade. Tage stod orörlig och betraktade de kära dragen med: tårade ögon. Hon föreföll honom som om bon varit död. — Så förflöto några minuter, då Skuldfrid plötsligt öppnade ögonen. Tagel utropade hon med en röst, som, ehuru matt, likväl tolkade all hennes glädje. Hon lindade armarna om hans hals och hvi skade: ,Gud ske lof du. kom. Vid Skuldfrids rop förmärktes en rörelse i det angränsande rummet. Utan att någon af barnen gaf akt derpå, uppsköts dörren och fru Smidts dystra gestalt syntes på tröskeln, Vid åsynen af gossen drog hon sig genast tillbaka, och straxt derpå hördes ljudet af en klocka. I nästa minut inträdde Annika. Gumman vågade icke brumma, ehuru hon vid Tages åsyn erfor stor lust att gräla; ty doktorn hade sagt att Skuldfrid skulle hållas i lugn. Vid första ord till Tage om att han skulle aflägsna sig blef Skuldfrid upprörd, och Annika tystnade genast. . Skuldfrid höll hårdt om Tages hand och ville icke att han, skulle lemna henne, Annika, som icke visste huru