liga håll för att som vittnen öfvervara der bögtidliga handlingen. Biskop Monrad, kultusministern, har hafi den omtankan att genom cirkulär anbefalla bela monarkiens presterskap, att om söndag från predikstolen i en särskild bön nedkalla bimlens välsignelse öfver de båda höga kon: firmerade, och det är på detta sätt allmänheten i massa från Sundets våg till Lauenburgs yttersta gräns skall få veta att prins Christian af Danmark bar en konfirmerad posteritet. Hans kunglig höghet arfprinsen ämnar omedelbart efter konfirmationen välja den militära banan och lägga an på att bli general. Med aldrig så litet tur bör det kunna lyckas bonom lika väl som andra prinsar. Det går ju till och med för andra än prinsar, det har gått för Garibaldi. H, M. konungen begifver sig, det säges ännu i denna qväll, till Jegerspris, grefvinnan Danners egendom, der han förmodligen blifver för en temligen obestämd tid, måhända vintern. Som ni vet, har bestämmelsen hela tiden varit, att han skulle i höst flytta ut till Fredensborg, men det ser nästan ut som om det kommit några ugglor i mossen. H. M:t var der ute på ett I:tet besök i förra veckan, för att se hur långt man, var kommen med inredningen af hans våning; oaktadt arbetena härmed fortgått hela sommaren, lär H. M:t dock funnit arrangemanget långt ifrån så färdigt eller sådant som haa väntat sig. Bland annat skall han till menarkiens finansminister professor Fenget, hvilken åtföljde honom. hafva uttalat sin önskan om vissa förändringar med ett och annat, som alldeles icke var 1 hans småk. Då ministern, i egenskap af finansernas högste vårdare, ansåg att allt kunde vara fullkomligt bra som det var, säges H. M:t hafva förlorat humöret och yttrat: Är det på det viset, kommer jag helt simpelt icke med min fot till Fredensborg; bvartill finansministern mycket ogeneradt skall ha gjort en vändning på klacken och litet fnysande svarat: Ers majestät har ju också — Christiansborg Ip E Af många skäl tycker H. M:t minst af allt om att bo i sin hufvudstad. Men måhända känner h. exc. Fenger icke till denna omständighet. Nog af, till en början begifver sig H. M:t till Jagerspris och inlogerar sig hos sin gemål. Casino har då omsider fått sina kulisser och fonddekorationer från Berlin. Vi ba nu hvarenda afton hr Offenbachs Orpbeus både i öster och vester af staden, både på Casino och Folkteatern. Meningarne om hvilkendera teatern ger stycket bäst äro naturligtvis mycket delade; Dagbladet har karakteriserat de båda partierna under namn af de ,Brune och de Lange; de förra finna Folkteaterns Zevs alldeles misslyckad, de sednare Casinos berlinerhelvete ett alldeles förfeladt tyskt Töierin, icke på lingt när så naturligt som Folkteaterns ärligt köpenhamnska och nationella; de båda direktörerna sjelfva, hrr Lange och Bruun, ligga i håren på bvarandra i tidningarne. Der har Orpheus ställt till ett vackert spektakel! Hvarom Otto Lindblad skulle kunna skrifva en treflig pendant till sin bekanta jovialiska stump: När som David spelte på sin lyra, Då börja Saul dansa uti takt, etc. etc. etc. ? N.B. att här är det två som dansa kring hvarandra med taktpinnen i högsta hugg, Så f— far ut på alla fyra; Det gör nu Orphei makt! 8. B, I