visad af presidenten, såsom sträckande sig utom riksrådets befogenhet. Sådana voro detre partierna inom de österrikiska notablernas församling. Riksrådets debatter åstadkommo, som sagdt är, icke något positivt resultat. Riksrådets verksamhet inskränkte sig till en len kritik öfver de herrskande missbruken, till klagomål, med yttersta varsamhet formulerade, och till ultramoderata föreställningar. Det var med ett ord en opposition med rosenvatten, ingenting vidare, och detta förklarar tillräckligt den ytterliga likgiltighet, som riksrådets debatter rönt så väl i Österfike som i utlandet. Hvad regeringen angår, så begriper hvar och en lätt ess ängslan och förlägenhet. Den vet, att bakom den opinion, som representeras af majoriteten, står nationaliteternas politik, samt att man på bottnen af minoritetens qväfda och mildrade klagomål stöter på folkfriheten.: Antagandet af det ena eller det andra af dessa båda styrelsesätt skulle innebära kejsarerikets upplösning, Derföre skyndade ock, då det kom till votering, de båda erkehertigarne, kardihal Rauscher och några andra guvernementala ledamöter att rösta både emot majoritetens och minoritetens mening. Visst är emellertid, att regeringen vill göra någonting och att vi ha att vänta oss några skenbara koncessioner. Men detta blir troligen alltsammans. Det har visserligen kommit. till min kännedom — och detta är en hittills ej känd omständighet, som jag tror mig kunna meddela er — att under ministern Auerswalds vistande i Wien, kort före sammanträdet i Teplitz den 25 sistlidne Juli, grefve Rechberg gaf honom en bestämd försäkran om att Österrike skulle göra medgifvanden åt Ungern och rikets öfriga länder. Grefve Rechberg visade den preussiske ministern till och med koncepter till ordonnanser, aftärdade för detta ändamål, och hvartill beslutet således skulle ha varit fattadt innan riksrådets sammanträdande. Man påstår, att kännedomen härom skulle i icke ringa mån hafva bidragit att förföranleda sammankomsten i Teplitz. Vi få väl se, huruvida man ej i Berlin gör sig illusioner i detta fall. Våra goda wienerborgare genomögna ifrigt alla morgnar Wiens officiella tidning; der de hoppas träfta på de ryktbara ordonnanserna. De blifva väl synliga innan kort, ty budgeten är uttömd, och Öster: rike, som måste använda två tredjedelar al denna budget till räntorna på sin statsskuld (detta eger sin bokstafliga riktighet!), måste ovilkorligen göra det yttersta försöket för at återvinna sin , kredit. Skall det väl lycka: häruati, och skola väl dess försök att bli libe ralt i grefvens tid vara tillräckliga att åter kalla de europeiska finansmännens förtroende! Vi få väl se, och om er korrespondent, son tillåter sig att betviflia detta, skulle bli öfver bevist om en öfverdrifven pessimism i dette fall, så vore han sjelf den förste, som skulle lyckönska sig deröfver.