der äntagen, och adelns i dag fattade, i vissa punkter skiljaktiga beslut lära alltså icke kunna komma under vidare ompröfning. — Sammanjemkningsförslaget beträffande förordningen om kommunalstyrelse i. sta! har redan blifvit godkändt af presteoch bondestånden. Förslaget om nio biskopsembetens indragning och om oäkta barns arfsrätt ha båda blifvit af borgareoch bondestånden godkända, men af presteståndet afslagna. Att det sednare ståndet skulle fatta ett sådant beslut i den förstnämnda frågan var naturligtvis att med säkerhet motse. Beslutet i den sednare frågan kom måhända icke heller helt och hållet oförväntadt, då erfarenheten lärt, att man icke har några synnerligt stora anledningar att påräkna presteståndets understöd för reformer, som alse att i vår lagstiftning göra gällande humanitetetis och den kristliga kärlekens bud; men man kan emellertid icke heller vid detta nya vittnesbörd på denna ståndets tendens tillbakahålla sin förvåning öfver det kompakta motstånd, som hvarje förslag i sådan syftning möter just bland kärlekslärans förkunnare. En fråga af största vigt bragtes vid slutet af dagens förhandlingar å bane i borgareståndet. Hr Blanche föreslog att borgareståndet måtte, i likhet med hvad bondeståndet ämnar att göra, ingå till regeringen med anbållar om utarbetande tll nästa riksdag af ett fullständigt representationsförslag. Erfarenheter hade, i hr Blanches tanke, visat, att ständerna icke kunde förena sig om ett tillfredsställande reformförslag, och man hade derföre ingen annan utväg än att vända sig till regeringen. Hr Blavche hemställde, att en komite måtte af ståndet utses, för satt uppsätta förslag til! underd. skrifvelse i ämnet. Denna framställning understöddes på det lifligaste af hrr Lallerstedt, Loven, Thollander och Schenström. Fr Lallerstedt erinrade buruledes preussiska re geringen i dessa dagar brutit den preussiska herrekammarens motståndskraft genom att dit insätta ett större antal ledamöter med frisinnade åsigter. Det vore icke för mycket begärdt, att svenska regeringen icke må med korslagda armar åse. ständernas vanmakt at: reformera sig sjelfva, hvaraf hela landets vanmakt kunde blifva den olyckliga följden. Den underd. skrifvelsen borde endast innehålla några allmänna grundsatser, så att de kunde af: det största möjliga antal medborgare omfattas. Hr Thöllander ville med nöje biträda hvarje förslag, som kunde låta hoppas på någon förändring af den nuvarande oefterrättliga representationen. Hr Lovån hyste förtroende för den nuvarande regeringen och instämde med hr Blanche. Att vända sig till regeringen vore rätta sättet att gå tillväga. Endast hr Kock motsatte sig förslaget, vid hvilket br Bjerta framställde några betänkligheter, som dock, efter hvad det tycktes, andra talare lyckades att häfva. Utgången blef, att ståndet beslöt det en underdånig skrifvelse i den syftning hr Blanche föreslagit skulle afgå, och för att dertill uppsätta förslag utsågs en komitå, bestående af hrr Blanche, Hjerta och Lallerstedt.