Article Image
stundom stormiga diskussioner äfven lemnat ännu ett bevis på att, huru omtänksamt regeringen än må välja, det dock är omöjligt att i hela riket få tillsammans så mycket som tio politiska personer, utan att de helt och hållet bryta stafven öfver detnuvarande systemet. — Regeringen säges vara färdig när som helst att förklara bela Ungern i belägringstillstånd, och den ämnar för hela vintern stänga universitetet i Pesth, som anses för en missnöjets härd. På sednaste tiden har regeringen tagit sin tillflykt till det vanliga förtviflansmedlet mot folkets njissnöje: att arrestera framstående personer. I Temeswar har den häktat Pesty, sora var redaktör af en tidning och sekreterare i handelskammaren, jemte fem advokater samt flera industriidkare och possessionater; de blefvo alla förda till Josephstadts fästning. I Woiwodina ha dylika åtgärder vidtagits på flera ställen: i Baja häktades possessionaten Latinowitz och advokaten Koczik; i Zombor advokaten Aszt och i Becskerek advokaten Feigl. De i Temeswar häktade blefvo tagna då de kommo från en begrafning; de voro af pro. vinsens utmärktaste personer. Flera af dem hade deltagit i 1848—49 års strider. Den gamle possessionaten Kulterer bade förr varit vicegespan; för delaktighet i nämnde revolution blef han dömd till 10 års fästning och hade för icke längesedan utstått detta straff. En annan af de häktade, Hazay, hade tjenat i insurrektionsarmen, med Kmety gått öfver på turkiskt område, inträdt i turkiska armån, gjort fälttåget på Krim såsom major under Omer pascha, fått amnesti för två år sedan, återkommit betäckt med ordnar och satt sig ned i Temeswar såsom boktryckare i kompani med sin fader. Dessa arresteringar ha gifvit en korrespondent anledning till följande utgjutelse: Den ohyggliga metoden att häkta farliga personer, för att hindra dem från att företaga någonting, eller med andra ord suspenderingen af rätt och lag, har nu blifvit utsträckt från Venedig, der den oupphörligt tillämpats under de sednaste 12 åren, till Ungern. Från Venedig väntas snoart en ny transport af sådana olyckliga, som aldrig varit anklagade för något brott. Österrikes fängelser blifva snart för trånga. Emellertid skickas Österrikes italienska soldater till de tyska förbundsfästningarne, hvilket under närvarande omständigheter är att sätta dessas säkerhet på spel. Inrikesministern har i ett cirkulär till ståthållarne och kretsstyrelserna anbefallt dem att qväfva hvarje agitation emot den bestående despotiska författningen, emedan regeringen, efter moget öfvervägande, funnit att önskan om en reform derutinnan ej utgår från folket, utan från en liten hop af oförbätterliga rabulisterj! I en korrespondens från Wien till Times heter det: För ett par dagar sedan yttrade premierministern grefve Rechberg, att visserligen koncessioner skulle blifva gjorda i öfverensstämmelse med den kejserliga skrifvelsen af den 19 April 1860 (som var uppfylld med allmänna löften), men han tillade att regeringen ej skulle lemna lagstiftningsrätten åt något af kronländerna, emedan denna höger till kronans prerogativer. Kejsaren skall regera oinskränkt hädanefter som hittills, såwida monarkien ej faller i stycken, hv:lket icke ligger utom det saunolikas gräns. Kejsarens officiella rådgifvare veta utan tvifvel mycket väl, att det nuvarande systemet ej kan upprätthållas, men de hafva icke mod att säga kejsaren rent ut att en sorglig katsstrof skall inträffa, derest nationens rättmätiga önskningar icke blifva o:ördröjligt uppfyllda. Kejsarens militäriska rådgifvare påstå att de särskilda delarne af riket måste sammanhållas med svärdet; och rurst Windisch-Grätz lärer ofta påminna I:. Met, att österrikiska monarkien skulle ba ramlat 1S48, om han då hade frågat efter den civila regeringens befallningar. Fursten är en mycket hederlig och mycket tapper man, men ingen statsman; ban inser ej att det är en sor skilnad mellan Österrikes tillstånd 1848 och 1860. Förstnämnde år voro alla provinser i öppet uppror, utom Tyrolen, så att det Jå fanns anledning till energiska åtgärder, men nu finnes deremot icke en skymt af revolutionära rörelser och således ingen förevändning för våld. Men om man icke lemrar folket kontroll öfver statsutgifterna, så skall man slutligen blifva nödsakad att i hela landet använda den råa styrkan, enär regeringens lättsinniga slöseri med anslagen till armån icke kan annat än dritva det öfverhöfvan beskattade folket till förtviflan. Också erkänner chefen för finansdepaitementet öppet att han anser en representativ regeringsform såsom oumbärlig för Österrike, och man kan med visshet säga att nio tiondedelar af rikets inbyggare hysa samma åsigt. Regeringen i sin helhet har dock förkastat de önskningar majoriteten af riksrådet framlagt och lärer i stället beslutat att snarast utfärda en landskapslag, hvilken inrymmer åt de särskilda provinserna ganska stor makt öfver deras egna, inre angelägenheter samt rättighet att låta sina landtdagar välja ledamöter af riksrådet. Deremot skola hvarken landtdagarne eller riksrådet fillerkännas någon beslutandeiikt i lagfrågor. nn UTRIKES.

16 oktober 1860, sida 3

Thumbnail