Försvaret af Gajazzo. (Från Times korrespondent). Caserta d. 23 Sept. Jag hade knappast hunnit afsända mitt första bref, förrän jag erhöll officiel underrättelse om att våra trupper efter häftig strid dragit sig tillbaka från Cajazzo. Ni torde påminna er, att afsigten med vår rörelse längs Volturno-linien d. 19 var at sätta en liten truppafdelning öfver floden, för att se efter, hvilken styrka fienden egde åt detta håll, huru folket var stämdt och huru långt de nationala frivilliga i provinsen Molise och Abruazerna voro hugade, att operera i samband med oss. Trehundra man, under öfverste Csudafy, marscherade mot Piedimonte, och ett ungefär lika stort antal mot Cajazzo. Deras order voro: att observera, rycka framåt och draga sig tillbaka, i händelse de blefve anfallna af en öfverlägsen styrka. Afuelningen under öfverste Csudafy begaf sig på vägen från Madaloni till Campobasso och gick öfver Volturno vid Amorosi:s vad. Derifrån marscherade den på Paglianello, gick åter öfver den slingrande Volturno och kastade sig in bland bergen vid Cajazzo. Här erhölls underrättelse om att mer än 2000 man med fyra kanoner befunno sig på denna punkt. hvarföre det icke var värdt vidare tänka på någon öfverrumpling af Cajazzo. Befälhafvaren beslöt derföre att ånyo gå öfver Volturno högre upp samt marschera på Piedimonte, med hvilken plats man någon tid haft förbindelse och hvarest sinnesstämningen visstes vara god. Dess läge vid foten af bergskedjan Matese gjorde den särdeles lämplig att bilda ett slags medelpunkt för folkrörelsen i dessa berg och och tillstötande provinsen Molise. Vid emottagandet af dessa underrättelser beslöts, att en ytterligare afdelning om 300 skarpskyttar under major Catabene skulle skickas mot Cajazzo. Den första afdelningen skulle, förstärkt med hvad som kunde fås ihop af nationalgarden, operera tillsammans med den sednare i rörelsen mot Cajazzo, medan rörelsen längs hela fronten pågick. Såsom jag redan förut nämnt, drog den neapolitanska styrkan sig tillbaka från Cajazzo, då Catabene närmade sig med sin afdelning, men cen andra afdelningen kunde ej biträda honom. Den ryckte dock ända fram till Baja, men möttes der af en ansenlig styrka, som skickats efter den. Truppafdelningen återvände derföre till Pielimonte, der den ännu var då jag skref mitt sista bref. De båda bataljonerna neapolitanska jägare, som dagen förut dragit sig tillbaka vid underrättelsen om våra truppers ankomst, beslöto, då de fingo veta huru ringa det antal var som kommit, att återtaga den ställning de öfvergifvit. Utposterna hade knappt blifvit utställda och de öfrisa af vår bataljon dragit sig undan för att koka sin proviant, då de båda jägarebataljonerna helt plötligt visade sig. Utposterna sköto, och så fort trupperna i staden hörde skotten, rusade de ut, utan att afvakta att bli uppställda, och intogo en höjd till höger om byns venstra sida, hvarifrån de beherrskade den väg, på hvilken neapolitanarne ryckte fram. Detta höll dem på detta håll tillbaka, men man fann snart att deras andra bataljon gjorde en rörelse åt höger, liksom för att falla de våra i flanken, hvilka derföre ock måste rygga tillbaka och besätta husen i förstaden, hvilken består af 10 å 12 hus. Skjutandet varade i omkring en timmas tid, hvarefter bataljonen med sina officerare i spetsen gjorde ett utfall med så stor framgång, att neapolitanarne drogo sig tillbaka, lemnande qvar några sårade och fångna. Men då armån efter sin långa och tröttande marsch från södern ej kunde med kraft taga till offensiven, och afsigten, att se sakernas ställning och sysselsätta fiendens uppmärksamhet, vunnits, så var det tid att tänka på att kalla tillbaka den lilla styrkan från Cajazzo, hvarest den stod blott och baro. Detta var så mycket nödvändigare som underrättelse ingått om att fienden gjorde stora förberedelser för återtagandet af Cajazzo. För att underlätta den lilla afdelningens reträtt, skickades tvenne bataljoner af regementet Vachieri (divisionen Mediei) d. 20 på samma väg till Cajazzo, dit de Janlände samma afton. Genom dessa två små bataljoner hade styrkan i Cajazzo ökats till omkring 850 man, endast infanteri; Positionen Cajazzo är vigtig; den hotar fiendens ställning och är dessutom belägen på utgreningarne af Monte Grande, så att det eger stora medel till motstånd. En adjutant skiekades derföre från Caserta på aftonen d. 20 med order att ej uppgifva platsen, om den icke öfverfölles af en öfverlägsen styrka. Han anlände på morgonen följande dag. Ett krigsråd; hölls: och beslut fattades, att man skulle inskränka försvaret till sjelfva platsen, kasta upp-barrikader vid ingången till staden och sålunda afvakta anfallet. Detta tycktes skola göras hvarje ögonblick. ty ända från tidigt på morgonen drog fienden tillsammans sina massor nära intill en af de kongl. fruktgårdarne, kallad Fagianeria di Larzano. Kolonn efter kolonn anlände, till största delen från Capua. De ställde upp sig invid en liten flod, som kommer uppifrån de; bergskedja, vid hvars yttersta ända Cajazz ligger. Denna bergskedja sträcker sig från öster till vester, nästan i en rak linie ända till Cajazzo, der hon bildar en slags platå, på hvilken staden ligger. På andra sidan om denna går en liten gren ut, som slutar i en kägelformig höjd, Mesurinola. Vägen slingrar sig i en sakta sluttande backe uppåt på sidan on det berg, hvarå staden ligger. Ungefär er fjerdedels mil från staden ligga tvenne klo ster, Kapucinernas till venster om vägen oci Zoccoti till höger ofvanför vägen, hvilka be herrska ej blott denna sednare; utan äfven sjelfva staden. Dessa tvenne byggnader, mer framför allt den sednare, skulle ba varit ett pa; verkliga försvarspunkter, om man ens kunna; trynka nå något försvar. mer fienden visade