SKULD OCH OSKULD.) BERÄTTELSE AT MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Det var fasligt, kära bjertandes, hvad hon sofvit länge i dag, sade amman, som nu 8edan Edith blifvit tagen ifrån henne på Harmen öfverflyttat all sin tillgifvenhet. Hvad är det för bref du bar der ? frågade Harmen och. drog djupt efter andan. Hon könde sig så förunderligt beklämd. Åh, det är baraste slarf. . Enoch Aberney bad mig lemna henne det. Han reste för ett par timmar sedan. Restel utropade HMarmen och satte sig häftigt upp i sängen. Hvart? Inte vet jag.. Han sa baraste att han skulle resa, och så såg jag patron Aberney och honom fara af, så der kl. 7. Harmen räckte ut handen och tog brefvet. Hon tänkte: De foro väl till farbrors landtgård.. Nu bröt bon förseglingen. Skrifvelsen var lång, och Harmens ögon flögo öfver radernå; men ju längre bon läste dess molnhöljdare blef pannan, dess blekare kinderna; och då hon slutat, kastade hon sig handlöst tillbaka på kudden och utbröt i en vild häftig gråt, under det hon krampatigt sammankramade brefvet, Amman hade lemnat rummet, så att hon ostörd fick öfverlåta sig åt första utbrotten af sin smärta. Hvad var det då i detta bref, som framkallade den? Jo, Enochs till besinning vaknade förnult och rättskänsla. Sedan Harmen och Enoch den föregående aftonen åtskildes, kom Casper öfver till brodern -.och satt långt in på natten och språkade med Enoch. : Casper hade ordat om sin ömhet för .Harmen, sina förboppningar om sällhet vid hennes sida m. m. Han hade talat med så mycken -tillförsigt om framtiden att Enoch kände —L ) Se A,. B. nr 238,