beslut med den förändring, att en sådan valfrihet endast skulle gälla för stad, att efter ordet anstalter bör tilläggas samt afgifter, och att i stället för ordet kommunen bör sättas kyrkostämman. Vi tillönska detta borgareståndets amend:ment all framgång, såsom uttryckande en för den allmänna undervisningen vigtig grimdsats. Eb Femte paragrafen har afvadeln och presteståndet antegits entigt komiterades förslag (stadgande särssild röstning för jordegare och andra), aft areoch bondestånden enligt utskottets förs ag, hvaruti denna skilnad är utesluten. Det i sjunde paragrafen förekommande förbud för jordegare att förbehålla sig rösträtt uteslöts af avin och börgöreståndet. I 23 paragrafen gjordes af presteståndet följande tillägg: dock ega församling.r inom samma pastorat om .emensamt kyrkooch skolråd sig förena. Adeln. instämde i detta amendement. Borgareståndet beslöt följande. redaktion: I hvarje kyrkoförsamling skall finnas ett kyrkorud, och i hvarje kommunalsamshälle ett. skolråd;y dock ega — — (det. följande. i likhet med presteståndets beslut): 24 paragrafen är af presteoch bondestånden antagen oförändrad, af adeln med uteslutande af uteblif;aude från läsförhör. . 23 paragrafen är äfvenledes. af tre, stånd hufvudsakligen bifallen, endast med ;ett htet, af presteståndet gjordt, tillägg rörande kapellanens plats. s Alla här ej nämnda paragraferna af detta lagförslag äro af tre eller fyra stånd utan ändring godkända. SRV ENA Ridderskapet och adeln fortskred i går afton terligon långt med behandlingen af förslaget till förordning om landsting. I deflestå paragrafer godkändes förslaget sådant de af utskottet blifvit tillstyrkt. V dett par punkter fattade ståndet likväl särskildta beslut, hvilka visserligen med afseende: på rikets ständers beslut ej. ärd af rifgaste betydenHet, då utskottets förslag i samma puukter redän blif: vit af tre stånd godkända, men som dock för tjena att anmärkas, icke blott för den tendens Hos riddarKusmäjoriteten, bvarpå de häntyda: utan äfven särskildt derföre; att man tyckt sig i en och annan ledamots yttranden spåra häntydningar om en afsigt att särskildt gifva regeringen del af adelns beslut i ämnet mid afseeride på s-dana punkter, der dess mening icke lyckats göra sig gällande hos rikets ständer. -. r I de ifrågavarande punkterna af landstings: lagen, liksom i några paragrafer af de förut genomgångna kommunal-förördningarne, och särskildt i hvad-vidkommer besvärsrätten, går adelns beslut ut på en icke ringa utvidgning af lan !shöfdingarnes makt utöfver en ganska betydliga, söm törslagets författare redan tillerkänt dem.; Föreskriften i 21, attländstingsmans förhinder att vid tinget tillstädeskomma skall anmäleshos tingets sekreterare: förändrådes sålunda derhän, att anmälat skall ske hos konungens befullningshafvande. Men vigtigare var den ändring, som godkändes i afseende på S 25. Denna g bestämmer, att K. M. utser landstingets ordförande bland tingets ordinarie ledamöter. Adein deremot ansåg ordföranden böra fi tagas äfven utom tinget, — en bestämmelse som tydligen åsyftår, att denna plats skulle anförtros — å landshojdingen. Vi hålla oss väl förvissade att regeringen icke gerna ska!l kunna, emot rikets ständers beslut, Ackretera tt dylikt ingrepp i kommu alfriheten, söm det skulle innefatta om man gjorde högste bandhbafvaren af verkställande makten inom länen till -Jedare at förhandlingarne inom Vänsrepresentationen; men vi anse sjelfva försöket att ifrågasätta ett sådant städgande vara till den grad eftertänkligt, att det påkallar en kraftig protest enaåst vid vitt första framträdande. CiDet lärer icke undgå någons uppmärksamhet, att redan den bestämmelsen, enligt hvilken icke tinget sjelft eger att välja, utan i stället K. M:t att utnämna ordförande, inne bär ett så väsendtligt afsteg från sjelfstyrelseprincipen, att den kunnat från den frisionade sidan accepteras endast till följd af den öfvertygelse, som på denna sida gjort sig gällande, att man borde gå så långt som möj ligt i moderation och eftergifter, för att möjligtvis erhålla något, och icke äfventyra omintetgörandet af hela reformen och de frön till framåtskridande, som den kan innebära. Det ligger i sakens natur, att då rättigheter att utse ordförande blifvit öfverlemnad åt K. M:t, skall utnämningen i de allra flesta fal! ske på grund af landshöfdingens förord ella anvisning, och konungens befallningshafvaude således hafva tillfälle att besätta denna post med en person, som ärgynsamt stämd fö! dess åsigter och förslag. Man skulle tyckt att landshöfdingarne dermed kunnat låta sig nöja, och att det innefattar ett särdeles ringa anspråk å länskommunens sida, att den ut nämnde åtminstone skall hafva en valkorporations förtroende att tacka för rättigheten til inträde i tinget. Under sådana omständigheter förefaller det! något väl starkt — för att nyttja ett mycke! lindrigt uttryck — att se den af några landshöfdingar ledda riddarhusmajoriteten vilja ut sträcka konungens valfrihet derhän, att i de flesta fall landshöfdingen sjelf skulle komma att fungera såsom tingets ordförande. Huru orimligt detta är, äfven i formelt hänseende. inses lätteligen då man eritvrar sig att tinget: