Det var i den gamla, goda tiden, då man satt till bords och åt sin qvällsvard, i stället föratt vicnu på stående: fot. supera. Rosa var så upprörd, att hon spillde mjölk på7 bordsduken och. begick-så: många misstag. att mannen slutligen helt otåligt utropade: Hvad tänker. du; på, kära Rosa, du ger mig ju pepparstill. gröten.n Ändtligen åtskildes. man... Aberneys. gingo hem till sig. Harmen nalkades fadern, kysste hanschand5och sade: God natt, söta pappal God: nattiv svarade: Hederman. kärft. Edith-neg såsom-vanligt och sade ingenting. Skall-dw ej-kyssa din. fars hand? frågade Hederman och räckte benne den. Tigande efterkom barnet tillsägelsen. Nå, hvarföre önskar du mig ej en god natt? Ett ögonblick såg hon. på honom; liksom föratt utröna hvad: uttryck: hans drag bar; derefter: sade hon: FiGod natt; pappal Det var första gången de orden uttalades af henne, och Gudsallena vet hvad som rörde. sig i den lilla. flickans inre; men i samma ögonblick de gingo öfver hennes läppar störtade tårarne utför kinderna, och utan att säga ett ord åt modren, sprang hon ur rummet och: ut i hvardagskamwmaren, som tillika var flickornas sofrum. Der kastade hon sig på sin lilla. bädd oeh snyftade högty under det Harmen grälade på henne. Hvarföre har jag icke fått veta att flickan har röst! Du vet ju att jag mycket älskar sång, sade Hederman till sin kära hälft, när de blefvo allena. Derföre att du aldrig velat veta utaf henne, svärade fru Rosa snägigt. För resten är man väl ieke något underdjur derföre att man kan sjunga. . : Det hör ieke hit, och jag. undanber mig