ola vara sådana, att de tjena a a, ch derföre då lagarne blifva skadi: det icke mera lag, utan olag, och bör afskaffisn, heter det i våra domarereglor. Denna sanning ha regering och ständer bebjertat i fråga om passtvångets ofskaffande här i landet — ständerna genom den beslutade frarast ilningen derom, regeringen genom utfirdande af förordningen den 21 September detta år, hvilken i gårdagens Posttidning offentliggjordes, och hvilken vi här nedan återgifva. Det är icke ota som man här i landet på sedvare tder bat att fägna sig åt uttagandet af ewt ullt och afgörande steg i lagstiftningen, det må nu ha gällt hvilket som helst af des olika områ Då sådant i detta fall skett, förtjenar det derföre så mycket merett fullt ey kännande, som nationen säkerligen icke heller skall tillbakahålla. Passtvånget är genom ifrågavarande kongl. förordning fullständigt afskaffadt i Sverge. Alla tillförene derom gällande stadganden aflysas, från och med dem som handla om pass för passerandet ineller ut öfver rikets gränser, äbda ned till den förhatliga un lantagslagstiftning, som en särskild medborgareklass — handiverksgesällerna — varit underkastad. Endast i afseen.e på vanfrejdade och försvarslösa personer äro några försigtighetsmått bibebållna, vid hvilka någon anmärkning icke torde skäligen kunna göras. En vacker prägel påtryckes åtgärden genom det såsom motiv för densamma anförda yttrandet, att den med passföreskrifterna afsedda polisuppsigt synes under rikes nuvarande anre och yttre trygghet kunna i allmänhet umbäras. Saken har för öfrigt icke blott ett inländskt intresse, utan tillika en internationel betydelse, såväl deruti, at den befriar de främlingar, som vilja besöka vårt land, från de olägenheter och obehag, som från passväsendet äro oskiljaktiga, som äfven aerigenom att den i ännu ett afseende närmar oss.ull England och den grupp af fria stater, för hvilka denna makt bildar så att säga en kärna. Vi ha redan förut antagit flera af de grundsatser i sjörätt, i handelslagstiftning o. s, v., hvilkas förkämpe England, varit. Denna åtgärd är, såsom vi anmärkte, ett nytt steg i-samma rikning, och lyckligt vore om den kunde betraktas såsom ett förebud till flera följande. De, hvilka önska att seden skall gå fram-) för lagen, så att den sednare endast skall utgöra en bekräftelse på de förhållanden, som genom den förra inträdt, lära icke hafva något att mot den nya förändringen invända, då de gällande passlagarne, särdeles hvad angår resor inom landet, numera högst sällan tillämpades, åtminstone i afseende på personer tillhörande de s. k. bättre klasserna. Deqvarstodo endast såsom eft medel för kitsligheten att tillställa chikaner och trakasserier, hvilka, naturligtvis oftast drabbade mindre bemedl personer, för, hvilka, passets anskaffande ligtvis utgjorde enverkligen känbar tunga, Vi tillägga slutligen endast den önskan, att lokalmyodigheterna icke må underlåta att skyndsamligen återkalla. nu gällande föreskrifter is afseende på resandes anmälningar, med hvad: mera som i samma väg kan vara stadgadt, och som sypes ba varit betingadt uteslutande afde gällande passföreskrifterna samt äfven i verkligheten föga mer efterlefvas än dessa, Den ifrågavarande handlingen lyder, enligt P. T., sålunda: Vi CARL c. göre. veterligt: att, som, hittills gällande föreskrifter angående pass för resande visat sig mindre tillämpliga i den mån kommnmnikationsmedlen lättats, samt den polisuppsigt, som med dessa föreskrifter varit afsedd, men endast ofullständigt vunnits, synes under rikets nuvarande inre och yttre trygghet kunna i allmänhet umbäras; häfte Vi, med. anledning jemväl af rikets. ständers till Oss i ämnet aflåtna skrifvelse; funnit godt till kraft och verkan upphäfva ej mindre kongl. påbudet den 14 Augusti 1812: om resandes skyldighet att med behörigt pass vara försedda, kongl. kungörelsen de; 18 Maj 1824 angående hvad vid utfärdandet. af pass åt lösdrifvare samt gifte personer, som tillhöra de arbetande klasserna och icke äro bofaste, iakttagas bör, kongl. förordningen den 19 Februari 1811, angående hvad som i anseende till utländske resande iakttagas bör, samt kongl. förordningen den 16 Januari 1844 till inskränkande och ordnande af gesällvandringen, än ock allt hvad i öfrigt finnes stadgadt i fråga om pass för resande, hvilka ankomma till riket eller färdas inrikes orter emellan, samt angående förbud att utan pass sig utur riket begifva; dock skall iakttagas: att, i öfverensstämmelse med hvad i 1 ka-k 3 4 momentet af kongl. stadgan den 9 Maj 1846, angående försvarslösa och till allmänt. arbete förfallna personer, finnes. förutsatt, okänd-person, som undandrager sig att uppgifva namn eller hemört eller hvad eljest till nödig upplysning höref, eller emot hvilken skälig anledning förekommer, att han gjort osann uppgift, må, om rätta förhållandet: ej -genast. kan. utredas, fortfarande. vara underkastad den påföljd att af kronobetjeningen eller annan vederbörande polismyndighet inställas hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som har att med-honom: efter berördelagrum förfara; att genom denna förordning ej heller sker någon. ändring af hvad nyssnämnde stadga innehåller om försvarslöses förpassning, eller af hvad i öfrigt finnes förordnadt omförpasstill det men