adelsmännen, på hvilka hän härmed leranade en lista, skulle utan vidare .uppehåll skrida till betalande af prinsens hedersskuld till ett runtimmer, hvars sak Frankrikes adel bade gj Tt till en, i betraktande af att det vore d ss ridderliga pligt att fö:svara och beskydda ie svaga och misshandlade. Nu blef det icke löngre möjligt att förtiga för privsen den fara hvari han sväfvade; skandalen var alltför stor, ej blott för prinsen, en för hela landet Hans ställning var emelrtid rätt betänklig. Kungen skulle säkerligen icke förmås till att bjelpa. prinsen, om man också i ett af hans ljusa ögonblick kunde föredraga saken; dertill var han alltför uppbragt emot prinsen, för dennes halsstarriga vägran att lyda hans faderliga vilja, och det behöfdes snart sagdtendastatt nämna prinsen af Wales, för att få den olycklige kungen att skälla och jama. Att vända sig till parlamentet kunde ej gagna till något; prinsens ovänner hade öfvermakten i underhuset, hvilket var uppbrågt öfver de många utsväfvande slöserier hvartill han ideligen gjorde sig skyldig. Dessutom var tiden dertill alltför knapp, den första dagen var redan tilländalupen under öfverläggningar — endast tvenne återstodo således. Fox måste åtaga sig det obehagliga uppdraget att underrätta prinsen om hurudan ställningen. verkligen var. Prinsen blef naturligtvis ursinnig, förbannade Frankrike och allt franskt, mrs Kobinson, som vistades i Frankrike, med ett ord, alla, utom sig sjelf... Alla förbannelser :gagnade dock. icke till något; han hade knifven på strupen och måste göra någon utväg — men huru? Det var dyrbara vengar, de som möjligen pu kunde anskaffas. men det var en bittrare motgång att råka i derna på Frankrikes adel: ön på procentare. Fruktan för--offentlig skymt uträttade hva! som ej hederskänela hade kunnat förmå