vinna Gotland under Sverges krona, och sjöngs derpå FriBetbor i Nordeh, samt slutligen em inbördes) uUppmuntringsskål för jsångföreningen, i. Wisby, att.nemligen alltid, såsom hittills med. sångens makt deltaga uti landets stora :.minnesfester samt dermed lyfta sinneha öfver: stundens: släp och :småbestyr och sås lunda (i; ;sin, mån! äfven bidraga till utvecklande af en Nifligare saofundsanda och ännu varmare känslor för fäderneslandet och dess stores Och dermed skingrades snart sångföreningen för den gången. — Sålunda hade då ungdomen och sången i Wisby gjort det lilla de kunnat för att medtacksamhet och vördnad högtidliggöra den store Gustaf Wasas trehundraåriga dödsdag. : — Från Westerås skrifves i Westmanlands Läns Tidning: Sistlidne lördag, 300:de årsdagen efter Gustaf Wasas död, samlades, på uppmaning af doktorn och biskopen, uti härvarande skolac gollennitetssal respektive kårer och stater under klockringning, för att fira minnet af den oförgätliga hjeltekonungen. Efter afsjungandet af sv. psalm. 381, v. 2, uppträdde biskopen och tolkade, under bön och tacksägelse, de välgerningar Försynen genom Gustaf Wasa beredt fäderneslandet. Det är för oss en synnerlig tillfredsställelse att kunna för våra läsare owtala det värdiga sätt, hvarpå Westerås stad i öfrigt firade den 300:de årsdagen af den store konungen Gustaf Wasas död; men innan vi redogöra derför vilja vi nämna något om sjelfva anledningen. Inom staden i den så kallade; Kungsträdgården, som likväl icke är någon trädgård, men innehafves-ef landshöfdingen i, länet på lön, finnescen kulle, hvilken på ena sidan begrä-sas af tobaksplanteringar, på en annan af en kägelbana och på en tredje af ett schweizeri med några småtäcka planteringar. Kullen, som blott för få år sedan uppbar en skräpig tobakslada, står nu visserligen grön och fri, men ådrager sig ingen främlings uppmärksamhet, och likväl är denna kulle en af de minnesvärdaste platser ej allenast inom Westmanland, utan inom hela Svea land. Det var här i det fordna dominikanerklostret, som den märkvärdiga; riksdagen hölls. 1527; det var här, som påfvens makt inom fäderneslandet krossades; det var här, som reformationens ljus först uppgick öfver fäderneslandet, och här vår (det, som den väldige kung Gösta, på en gång uppretad och bedröfvad öfver presternas cch adelns motstånd, omsider utbrast: Då hafve vi ej heller lust att längre vara eder konung. Alla viljen I mästra oss; munkar och prester och påfvens kreatur. sätte I oss öfver hufvudet, och för allt vårt arbete till edert bästa ha vi ej annatatt vänta till lön, än att I gerna sågen yxan sitta i hufvudet: på :oss, fast ingen af eder: will hålla i skaftet, Sådan lön kunne vi så väl umbära som någon af eder. Hvem vill på sådane vilkor vara eder :konung? Ej den värste i helvetet, mindre någon: menniska.. Derföre varen betänkte lösa mig redeligen af riket och ersätta hvad jag af mitt eget för det allmänna utgifvit, så skall jag draga hädan och sldrig mer återse mitt otacksamma fädernesland. Det var slutligen här, som Sverges allmoge och borgerskap omsider tvungo presterna och ridderskapet att lyssna till konungens vilja, hvarigenom fäderneslandet befriades från det påfviska oväsendet och -andeligt förtryck. Ständernas förenade böner bevekte slutligen konungen att återtaga kronan, och riksdagsbeslutet, den så kallade Westerås recess, uppsattes i enlighet med konungens vilja, Störtad var alltså den påfvens makt, som under 300 år med sitt bihang af munkar och själamessor, laster och vidskepelse, regerat landet. Månne Sverge ännu efier ytterligare 300 års förlopp icke känner sig i någon mån träffadt af den store Wasa-konungens förebråelser om otacksamhet? Öfverallt inom fäderneslandet påträffas mer eller mindre dyrbara minnesvårdar å ställen, der kungliga personer intagit sin middag eller förehaft andra lika ;maktpåliggande förrättningar; men på den plats, der Sverge hotades af de allvarsammaste faror, der konung Gustaf med Guds hjelp ej allenast krossade prestväldet i dess råaste skepnader, utan äfven frigjorde sina undersåters samveten från det ohyggligaste af allt tvång — trostvånget — det finnes intet, som i de ungas sinnen manar till vördnad och lifvar till handling för sanhing och dygd. : Till uppresandet af en sådån minnesvård uppmanas i främsta rummet länets invånare genom efterföljande inbjudning, och till vinnande af deita vackra ändamål tecknades redan första dagen eller årsdagen af den storeå konungens död ett belopp af öfver 1000 rdr rmt. k Den af länets höfding och stiftets biskop med flere utfärdade inbjudning är af följande lydelse: Det stora minne, som denna dag, den 300:de årsdagen af Gustaf Wasas död, uppkallar hos Sverges folk — minnet af ett hjeltelif, hvars ädlaste och kraftfullaste handlingar till i ke ringa del inom denna stad utfördes — skall utan tvivel värdigare, än genom en blott festlighet för stunden, firas genom en hyllningsgärd af oförgängligare art. En sådan värdig hyllning synes vara uppresandet härstädes af ett monument åt denne store konung, helst på den plats, hvarest den af hans azde lifvade, 8å betydelsefulla 1527 års riksåag fattade det beslut; som under namn af Westerås recess väsendtligast bidrog att från fäderneslandet afskudda både det andliga och verldsliga förtrycket. Undertecknade våga således att till en subskriptior för sådant ändamål inbjuda dem, som dela samma känsla och: öfvertygelse, och få derföre tillkännagifva, att listor för sådan anteckning tillhandahållas dels hos undertecknade, des hos andra, som för pla nens befordran kunna finnas intresserade, och hvarom då skall ytterligare meddelas; och kommer anteckningen att fortfara till årets slut. Först när då sig visat, hvilka medel blifva att påräkna, kan vid ett sammanträde af subskribenterna beskaffenheten af den blifvande minnesyården närmare bestämmas. Westerås d.n 29 Sept. 1860. F. O. Silfverstolpe. Chr. BK. Fahlerontz. C. O. Björling. G. P. Ekholm. A. W. Ahlborg. E. G. Björling. G. Bergmanson.