TVÅ SULTANINNOR.) Af CARL BERNHARD. Öfversätlning från dariskans 2 dal soDO nga ädllngårneTMan, var (nära slutet af den lysande supen. Den unge; hertigen af Fronsac bad grefvinnan tillåta att han, föreslog en; skål ör Hennessgäst, den, stora ; konstnärinnan, , den älskvärda mrs.Robinson, Skålen. blef mottagen mediett obeskrifligt bifall. Detta .kom grefvinnana rätt väl IL agn, ty bon hade ej beslutat sig för dennä fest utan afsigt, och valet af-gästen var bestämdt efter en noggrann beraknig. Hon steg, upp;.och tåckade sällskapet Påicsin. väns ( vägnar,hvilkens. försvagade helsa beklagligen tvang henne, att afstå ifrån glädjen. till att sjelf; få tillbringa aftonen inofi detina. krets af. vänner. Men då kon nu icke kunde vara, närvarande, ville grefvinnan begagna sigaf denna anledning och öppet nämna ettförhållande, som. icke längre, borde döljas, nej; som borde kännas af hela verlden, men icke skulle hafva kunnat omtalas i mrs Robinsons närvaro. Och derpå skildrade grefvinnan Du Barry i-korta och skarpa, ordalag prinsens af Wales uppförande emot den stora konstnärinnan, hans sätt ersot den qvinna, som hade älskat honom ömt och troget och som blifvit lönad derför genom den svartaste otacksamhet, det ärelösaste. bedrägeri. ;.Grefvinnan talade. med. cn värme, som meddelade sig till hennnes gäster; det fanns icke ett smädeord, i hennes rycke förjstarkt för den engelske tronföljarens låga fänkesätt, och hon nedkallade skam och förödAA fa Å RR nv INI50222