Som hvilade än öfver norden: Har upplät för oss Evangelii skatt Och sådde i fädernejorden Guds -säde,-hahs lefvande ord, till att gro Och -skjuta sin frukt i hjerta och tro Kring fädernas fridsälla bygder. Välsignad och saknad af folk ock af land, Han steg från tin tron in i.griften. Hans ande kanhända från moldeu ibland Än skyddar i hotande skiften Det folk, som han skänkte sin frihet, sin tro. Hans minne i Svenskmanna hjertan skall bo Så vida, som Svealands bygder. Den ;verkligen högtidliga akten afslöts med bön och välsignelse samt en psalmvers. Unt ,Ider tiden hade icke allenast domkyrkan blifvit fullständigt illuminerad,; utan äfven: den från den större läröverksbyggnaden till det fordnå gymhasium öfver : domkyrkogårdety ledande alle,) den 8; k.Djeknegången,, blifvit upplyst med färgade lyktor, som gjorde en verkligen praktfull effekt. FF. d. gymnasii öfra våning hade äfven blifvit eklärerad och prydd med en transparent, framställande Gustaf T:s kröntå namncehiffer, omgifven af lager och eklöf samt I deröfver hans valspråk: Gud och Sverges Tallmogen. Under ringning med domkyrkans stora klocka aftågade. så väl-lifgrenadierregementernas officerskårer som läroverkets lärare och ungdom, till: vår herrliga, af tusentals menniskor redan uppfyllda domkyrka, hvars inre i all sin enkla storhet, strålande i bländande ljusglans, gaf en mäktigt imponerande anblick. Här börjades minnesfesten äfven med psalmen nir 124, afsjungen af en ansenlig chör, ackompagnerad af orgel, basuner och pukor, hvarefter kyrkoherden Grevell upp: trädde på predikstolen och, efter en varm åkallan till tidernas ocH evighetens allsvåldige Herre, att han måtte täckas mottaga de offer hans svaga barn åt honom frambära, fäste uppmärksamheten på orsaken till det talrika tempelbesöket vid den ovanliga stunden; att det var firandet af ett storverk, ett Herrans verk, utfördt icke i dag eller i går, utan för århundraden tillbaka; och för att lära känna hvem den gudasände, mäktige ande var, som utfört detsamma, inbjöd talaren sina åhörare att upprulla täckelset öfver långt hänsvunna tider och meåd: honom nedstiga: i historiens grafkapell, der på minnets urna läses det i ovänsklig klarhet strålånde.. namnet: Gustaf Wasa, fäderneslandets fader,. I vältaliga uttrygk och varma, klara färger målade talaren derefter den store konungens odödliga. förtjenster om det på branten af undergång varande fäderneslandets räddning från andligt och borgerligt förtryck samt allt det stora han uträttat för reformationens och samvetsfribetens framgång och stadfästande, äfvensom för betryggandet af fäderneslandets framtida frihet;: välstånd och lycka. Talaren slutade med en innerlig bön till den allsmäktige Guden, att han måtte låta sin -välsignelse framgent hvila öfver Nordanlanden; att han der måtte låta sitt ord rent och klart predikas; att denna minnesfest måtte hos oss befästa statka föresatser att blifva ett folk, det sig om-goda gerningar beflitar; samt med en uppmaning fill närvarande generation att lemna i arf åt sina barn förfädrens enkla tro, oskrymtade gudsfruktan och fosterländska sinne. Derefter afsjöngs. från. orgelläktaren , följande vackra hymn, -bvartill orden äro författade af lektor Ruwen. och musiken komponerad af direktör Törnvall: I rr VR er Helige Gud! Herre den Högste, allvis i råd! Pris ske ditt namn, din mildrika nåd, Oss du BHägnat i faror och nöden, Oss du frälsat från ofärd och döden. Rundt om oss hvärfde fienders hot. Hatfull oss trampade ovännens fot. Du bjöd — då veko de fiender fjerran, Vek ovännen. De fruktade Herran. Helige Gud! Herre den Högste, allvis i råd! Pris ske ditt namn, din mildrika nåd. Naådens löfte af dig vi fingo. Ljus du gaf, då i mörkret vi gingo, Gaf Evangelii ljus åt vårt land, Löste ditt folk ur vantrones band, Du bjöd — då veko skuggorna alla. Gud, vår Gud! vi dig åkalla. Helige Gud! Herre den Högste; allvis i råd! Pris ske ditt namn, din mildrika nåd. Under tiden bade komminister Carlstedt och pastorsadjunkten Pettersson, klädda i måsse-1 skrud, framträdt för altaret och förrättade nu bön, hvarjemte komminister Carlstedt messade, besvarad af chören på orgelläktaren, som efter välsignelsen uppstämde en slutpsalm. Från domkyrkan tågade den studerande ungdomen tillbaka till skolhuset, der folksången afsjöngs, — Kl. half 9 samlades frivilliga brandkåren på Stora Torget, hvarifrån den skulle under musik tåga upp till domkyrkogården ; men den för tillfället engagerade musiken, som skulle utgjorts af, som vi hört sägas, medlemmar af I:sta. lifgrenadierregementets musikkår, och som redan inöfvat en för tillfället lämplig marsch, blef förhindrad att infinna sig genom :någon. outredd, mot kåren fiendtlig kraft, som man förmodar, ett förbud från någon nögre vederbörande, hvilket dock härvidlag tycktes vara ingenting mindre än vederbörligt. : Kåren aftågade emellertid i all tysthet, men med sina fanor och sångare i spetsen, till domkyrkogården och den midt emot torget befintliga, med färgade lyktor upplysta allå, i hvars fond befann sig en transparent med Gustaf I:s namncehiffer, framför hvilken sångarne uppstämde Geijers herrliga: Viken tidens flyktiga minnen samt den bekanta Dalmarschen: Mod och mandom, morske männ, och sedan folksången blifvit afsjungen, återvände kåren till torget, der den upplöses med ett: Gud välsigne och bevare konung och fädernesland! — Utom domkyrkan och landskyrkan samt läroverkshusen, voro äfven stora hotellet samt hotellet Drufvan eklärerade, och ett och annat enskildt hus syntes mer än vanligt upplyst, Sent inpå aftonen syntes ännu talrika, högtidaklädda skaror lustvandrande i det. klara månskenet, som: gaf ökad glans åt len enkla och allvarliga, men just derigenom i hög grad imponerance och högtidliga minnesfesten.