nvarunder hela torsamlingen reste sig, manrnen med blottade hufvuden. Justitieborgmär staren Stolpe utropade : Lefve konungen Hvilket besvarades med fanfarer och hurrarop. Efter festens slut samlades ett större antal af stadens, borgerskap ms fl. till en lätt aftonmåltid i festivitetsrummen 3 stadskällaren. I salen, der måltiden intogs, fånns uppställd en mindre staty, tagen efter Gustaf I:s stod på Riddarhustorget i Stockholm, hvars fotställning var omlindad med festoner af ekelöf.j Sedan bålarne framburits, föreslog borgmästaren Stolpe en skål för Gustaf Wasas minne;l såsom en löftets skål, upprepande dervid de vackra slutorden i magister Starbäcks tal. Politieborgmästaren -Grenander föreslog en: skål för Konungen och fäderneslandet, samt ordföranden för borgerskapets äldste, grosshandlaren Ringborg, en skål för Dalarne, frihetens vagga i Norden, och för dess trofasta och tappra folk. ; Efter dessa skålar, hvilka kunde anses såsom bankettens officiella afdelning, lemnades ordet fritt. Flera: skålar följde nuy bland hvilka vi företrädesvis nämna en tacksägelse från närvarande söner af Dalarne, framställd af en bland dem; magister Starbäck, som ytterligare föreslog en skål för nordens trenne riken, samt en skål för Norrköpings stad, hvilken tolkades af professor Collin.-Banketten sfslöts dermed att alla gästerna, företrädda af musikkåren; följdes dagens. talare, magister Starbäck, till deså! hemvist; i Vi kunna såsom ett värdefullt; tillägg till vår korta redogörelse öfver firandet af denna stora bemärkelsedag i svenska bäfden tillägga, att på en större egendom i stadens. närhet, husbonden, om aftonen; efter slutadt arbete, sammankallade sina underhafvände till en förplägning; hvarvid han underrättade dem om dagens stora betydelse och hvad Gustaf Wasa gjort för Sverges folk och främst dess allmoge, denne konung, som till inskrift på sin konungasköld förde-orden: Gud och Sverges Allmoge! För det vackra och högtidliga. sätt, hvarpå festen blifvit firad i Linköping redogör-, Östgötha-Correspondenten för den: 3 :dennes : Dagens festliga.-betydelse förkunnades, såsom redan i lördagsnumret nämndes, middagen kl. 12 med kongl. salut, 21 skott, i trenne omgångar från stadens å domkyrkogården placerade kanoner. Kl:6 e. m. sågös talrika skaror af ;högtidsklädda personer, isynnerhet damer, begifva sig till högre elementarläro. verkets större Järohus, på hvars öppna gårdsplan en del af läroverkets ungdom med: fana och underbefäl af gymnastikläraren, hr kapten Bagge, var uppställd och bildade hay från gatan till skolhusets ingång. I stora eller festivitetssalen voro läroverkets lärare och ungdom samlade, hvarjemte der och i närgränsande rum plats, så långt utrymmet medgaf, lemnades äfven åt andra personer, förnämligast damer. Till deltagande i festligheten hade också infunnit sig lifgrenadierregementernas hrr chefer, äfvensom ett stort antal af regementernas officerskårer och civilstat, alla klädda i full parad. Sedah skymningen inträdt, upplystes gårdsplanen. af mareschaller osH skolhusets fönster illuminerades. Stora salen var sålunda dekorerad, att midt emot den grönklädda och med blommor prydda katedern reste sig i en fönsternisch en grönklädd, hög piedestal, i form af ett altare, omgifvet på sidorna af :högväxta cypresser och nerier samt på framsidan af lägre cypresser och blommande fuchsier. På detta altare var uppställd en temligen kolossal gipsbystaf Gustaf Wasa, med en grön fond bakom sig oeh upplyst af bland löfverket: placerade lampor; öfver bysten strålade nordstjernan och deröfver inskriften nescit occasum (den vet icke af någon nedgång), en enkel allegorisk bild af det i Norden evigt strålande minnet af. Gustaf Wasa; vid bystens föt och stödt mot densamma låg uppslaget ett exemplar af den på Gustaf I:s befallning öfversatta och tryckta bibelupplagan. Omkring kl. half 7 börjades akten med psalmen n:o 124: Vår Gud är oss en väldig borg, afsjungen under orgelåckompagnement, hvarefter läroverkets rektor, hr doktor Steinnordh, uppträdde i katedern och, efter en inledning om den tacksamhetskänsla, af hvilken såväl individerna som folken lifvas för sina store män, tolkade i vackra och värdiga ordalag den store Wasakonungens förtjenster om fäderneslåndet, buruledes han, sänd af konungars konung, med svärdet och det renade bibelordet befriade landet från borgerligt och andligt förtryck, samt slutade med en invokation, att den store konungins8 ande framgent skyddande måtte hviia öfver Norven det monument, som nu blifvit rest till hans ära på Dalarnes jord, fallit offer för förgängelsen, skall dock i svenska folkets hjertan en ovansklig tacksambetens, och vördnadens minnesstod. alltid förblifva åt honom rest. Derefter afsjönges följande af hr lektor Rusån författade verser: Mel: Om lycka och ära vi hörde en sång., Af harm: och af smärta kring stad och kring land Ett rop ljöd om blygd och om nesa: i Vår landshär är slagen; och fräckt på vår strand Förtrycket sitt hot månde resa. Med Sture har Svenskmannafriheten dött, För bilan vårt ädlaste blod har förblödt! Så ljöd det kring Svealands bygder. Högt uppe vid Dalelfvens vestliga lopp, Der branterna stupa i vågen, I skogarne djupt under fjällarnes topp, Der vandrade dyster i hågen Den hugstore yngling af Wasarnes stam Allt genom de ödsliga obygder fram Sin ensliga väg mellan fjällen. Han blickade mörk i den brusande elf; Dess djup, som bans fosterlands öden, Var mörkt; och utom, som inom honom sjelf, ar hopplöshet, mörker och döden. Tan lempade biltog sin fädernejord, Förtrampad och bloddränkt af fejder och mord, Och flydde i berg och i skogar. Då hördes från fjerran ett manande ljud, )ch luren gaf genljud i fjällen. fvå Dalamän kommo med ilande bud, som skuggor de skrunno i gvällen. 24 långt håll de ropade: Gösta, vänd om! Dig Dalamän kalla till böfdinge, kom! Nr se et Lie RNA nt bn Jr Kr SR RN ER VT JV jr Fi fll TT nn ,