Detjentey til NyllKa at gammear ta nagon viss ränta förmedeist Kongl. bref, (hen en Ohristlig intention är försrdnädt och perpetueradt; bör mainteneras; dock måste sådant intet vidare extaideras än på den fänta, som af älderstid sedvanligt till dem! är underlagal; hvilken resolutionsär bekräftad i Malmö recess af den 187 September samma år. Men allt detta, liksofir utskottets? annrärkning, att spår konung och ständer gemensamt ankommer, ej blott att: iakttaga kronans och efskildas rätt och fördel; utan jemväl att bevaka kyr kans intresse, lvilket, i vårt fädernesland ie et: eger någon högre verldslig vårdare, än det nämnder, förklingar ohördt törbi. proster Ljänggrens öron. Han föregifver med en käckhet, som; slår öfver: målet, att kyrkans rätt till städsmål) AW arrendev, Aldrig varit omtvistad; och säger, ätt halländska kyrkorna blifvit ställda atörh lägen. Det är ganska eget; att höra en rätt; som varit i tjög-) tals? rättegångar bestriddy välrTen del af dem svtninits spå ogrund; attvokirfanden iokef kunnat fullt-styrka sin talfn; Men iandra deremot genom laga donmvblitvit frånkänd kyrsf kan, och som nu i mera än 30 år värit ett stående ämne för riksdagarnes Bemödandenr samt vid; upprepade tillfällen blifvit erkänd såsom en af presterskapet gjörd olaglig usord pation, nw heltenkelt franiställgs såsom aldrig omitvistada; Och icke heller låter-det säfnre., då kyrkorna påstås blifva xställda utom lagens när stähderna vilja gifva der en ersättning för något, som de idke kunnarbevisaxig hafva ärligt förvärfvat) som tvärtonv bevisliget till: hör krobany ocker ersättning sedan, som med 20 procent öfverskrider den som Kronan sjelf T erhållör! tör sinrätt. i Det är derföre icke-besynnerligt, att prosten Ljutiggron under sådana förhålländen blifvit ensant om (sinreförvation. t Utsköttet hår så öfvertygande framhållit oläl genhHeterna af de Yuvarande förhållandena, den vil Aera tillfällev af Kongk Maj:t ock å ständernarerkända rättvisan af äboernasan språk, dem meniga inverkan; som det af presterskapet-införda arrendesystemel måsten ut öfva på jordens odling? ocksåboernasmoralis ska ochoökonomiska förbållandengs att det synes mer än förvånande då tr prestekan miss! förstå ochz misskänna kyrkans intresse ända derhänyj attrdettaej skulle kunna stå tillsammans-med det allmännas fördel och ett stort antel enskilda medbörgares? välfärd: Sådana kyrkliga öfverdrifter borde väbidke kunnat vinna Många sympatier ens i presteståndet; som7 derigenom endast emot siguppretär sinnena, Och attsädeln längre skall låna sin håtrdstillatt förlänga orättvisan, så väl emot detallmänna som mötbrde arma kyrkohemmansbönderna, torde icke börwifrågasättas,då förslaget tillockmed fordrar otillbörliga uppoffringär från åboernas sida, men hvilka dess ändock synas böra underkasta sig, förvattven gång få slut: på denna sega tvist med:ett maktoch vinningslystet parti; hvilker skjuter kyrkan framför sig såsom sitt skyddsvärn. AesskisnsniasstsnRösreesint Att-grunden tillsdehomeningsskiljaktighet. som eger tum-emellan: Cavour och Garibaldi, ochbsoni för! märvarandes fästershela: Europas uppmärksåmHet; egentligen är att sökad nås T gonting-helt annätzän personlig motvilja och Mazzinistiska inflytelserg torde blifva klart vid betraktandet af! deolikes bevekelsegrunder; som bestämma dessa båda möns bandlingar: De handla båda efter en gifven princip; men för: den -eneutgörsdenna princip Piemonts upphöjelse och det-konstitutionella-systemets: seger: medelst :det öfriga Italiens införlifvande; för den atidre åter är Italiens sjelfständighet:soch enhet: hufvudsaken, Piemonts eller ;rättare-sagdt-Piemonts konungs ställande i spetsen för den: blifvamde:helstaten deremot ej annat än ett-medel till detta måls vinnande. Ett tyskt bladj-Volkszetung, innehåller rörande denna principstrid en läsvärd artikel; som vi här meddela: ?Det bör ej väcka förvåning, att de högt uppsatta värmerna tillv förtryckets lugn och polisordning med synnerlig skadefröjd hänsvisa på Italien emedan-14 dagar af nyvunnenp frihet der ej: befunnits tillräckligavatt återställa önskvärdt lugn och-ordning. Vi-åter å-vår sida: finna blott skäl att-beundra, huru:ett långvarigt enväldevderstädes! icke gjort folket alldelesoskickligt att ordna sinar angelägenheter; och buru tvärtomy istroscaf den stora tvisten öfver tvåsvigtiga principfrågor, hvilka representeras-af tvenne högst betydande män; ännu ingenstäds:Cnågot spår till anarki visat sig, och ingenting skdn anförasy som i något afseende visar italienarne vare fribeten ovärdiga. Men man får ej heller för lätt bedöma den tvedrägt, som nu eger rum emellan Cavöur och Garibaldis För oss, somsostå fjerran ifrån bändelserna, ärdet lättratt predika förlikning oc förmedling, försakelse! och uppoffringens mods iFörötalienarne deremot — män får ej Misskänna detta: måste naturligtvis de kämpande principetna vara af det! Högsta intresse: Och skulle somsvi önskas(. äfven denna strid finnaren fredlig löning, så skola viydenba lösning måsmnucgestalta: sig I Kärt som helstpalltid finna skälsåttåt den höga fosterländskänslag som dettasbkulle innebära, egna vår uppriktigastecbeundran. å i Till förklaring af denna storasprincipstridi: bBeKöfva vi blotterinra othurbsömsen: dylik j kamp äfven härvisTyskländ kommit åbane;! så Ofta män tagit möjlighetenzaf Tysklands efibetänderallvarligtöfvervägande. Mandärer ej ha förgätit hvilken örduppstod: iPreussen, dåd ti en pröklamatioh sförklarades,buri Preussen hädanefter :cbordezuppgå i Tysklina Ej mindre bekant är hvilketdjuptintryck på det tyska befolkningen sden-motsätta förklaringen gjorde, att nemligen: hela Tysklanä borde sluta sig till -dei preussiska staten. Barofl sövod : . ai En alldeleslikartad meningsstrid, men i vida stegradt mått, uppenbararssig nu i: ItaHen. Då nemligen hos ossdenutyska enheten ej är stort mer än en from dröm, -83 är deremot Italiens etlet ett faktum, och just derföre blifver frågan om den forms i hvilER lan hotö kall fillvyfgskhundionn. fs