rande anses för den der i själ och hjerta vore en rent nationell politik tillgifven, oaktad allt hvad andra kunna lägga honom i mun nen, och ansvaret för Gläcksborgerprogram: met — detta är den andra förtolkningen — blefve då regeringens. Men regeringen? Jag kommer här alltid att tänka på detta berömda förslag till nå gonting stort, som af hr Hall medhades till Ljungbylägret och, såsom minnen af en intressant politisktdiplomatisk timma midsommarsaftonen, förmodligen ännu ligger väl förvaradt i en viss, mycket hög persons portfölj i en annan hufvudstad än Köpenhamn, och jag tillstår, att mångahanda saker dervid antaga för min blick en högst nebulös skepnad. Jag bör emellertid än en gång upprepa, att hvad jag här yttrat om möjligheten af att H. M:ts regering skulle ega större del i H. M:ts tal än H. M:t sjelf, för öfrigt endast är en gissning, ett försök att komma ur klämman och reda saken, och man kan gerna irra sig äfven härutinnan; i det fallet, så mycket bättre för — regeringen. Emellertid talas der om att Sverges sändebud på platsen skulle hafva utbedt sig en förklaring af hr Hall rörande icke blott talet sjelf, utan äfven den omständigheten, att det framträdt i det offentliga med en viss golat. Hvad herr utrikesoch premierministern derpå svarat är mig icke bekant; måhända: Men, min bästa grefve, detta är en misjorstaaelsel en misforstaaelsen, min bästa hr grefveln Då det för någon tid sedan gick genom hundra tidningar det rykte, att en allians redan vore afslutad mellan hofven i Köpenhamn och Stockholm, hastade jag att låta er veta, att detta var en — anka, men jag tillade uttryckligt, att saken var redan otrolig af den grund, att, såframt man från svensk sida skulle gå in på något sådant, det till en början förmodligen fordrade vissa garantier. som det alldeles icke var sagdt, att svenska regeringen hittills erhållit härifrån. Har förslaget verkligen varit på allvar härifrån framstäldt (det jag icke tror), och ej endast som ett koncept, för roskull medtaget på en lusttur, och skulle då det svenska kabinettet hafva haft den försigtigheten att svara: Visa oss, ni först, i gerningen, att ni verkligen kastar helstaten öfverbord! så måste man efter Glicksborgstalet medge, att kabinettet i Stockholm varit i sin allra fullkomligaste rätt. En nordisk allians och ett helstats-program (till och med om blott på skämt) kunna icke gå hand i hand med hvarandra, derom torde dock alla skandinavistiska fraktioner vara fullt eniga, liksom det å andra sidan synes mig som de borde kunna vara det om EiderproKa srammat