gan. Men äfven detta blad är bestört öfver de sednaste tilldragelserna i Italien. Det befarar, att mazzinismen åter insnärjt Garibaldi i sina garn; Saffis utnämning till underdiktator på Sicilier lemnar knappt något tvifvel derpå öfrigt och rättfärdigar de största bekymmer. Det är dock att hop att Garibaldi ännu skall gifva gehör åt uppriktiga vänners varningar. Det bref, som han skall ha skrifvit till Victor Emanuel, daterar sig förmodligen från: tiden före Umbriens och Markernas berättande af sardinska trupper och hade till ändamål att åvägabringa denna ockupation. Om det tvedrägtsfrö, som Mazzini så flitigt utsår, skall gro, så skall för italienarne en morgon: gry, olyckligare än dagen för slaget vid Novara eller för freden i Villafranca. Economist uttalar samma bekymmer och tilägger: Vi frukta, att engelska regeringen ej länge skall vara i stånd att lägga sig emot en fransk intervention, om Garibaldis mazzihistiska vänner åter söka störta halfön i ett sådant kaos som 1848. BSardinska regeringen bör nu göra i söder hvad hon gjort i Umbrien — med eller utan Garibaldis samtycke slå konungens armå i Gaöta samt besätta Neapel och Sicilien. Häri ligger, synes det 0ss, den enda förhoppningen att afvärja det stundande kaos. Detta skall vara det enda medlet att behålla Englands sympati. Vi veta ej, om man vågar af engelska statsmän vänta sig, att de skola rekommendera en så djerf politik; men vi äro vissa på att de med uppriktigaste tillfredsställelse hellre skola understödja dylika åtgärder än tåla någotdera af de öfriga olycksdigra fallen — låta mazzinismen komme till väldet och bringa ofelbar ruin öfver, Italien, eller låta den franska interventionen triumfera öfver principen af Italiens enhet och oberoende.