TVÅ SULTANINNOR.) Af CARL BERNHARD. Öfyersättning från danskan, VI. Portohalsen, Prinsessan af Lambealle hade bestämt sig för att, mrs Robinson till ära, gifva en liten sommarfest i parken vid Versailles. Sällskapet samlades i ett af de tempel, som pryda denna kungliga park, och alla voro lifvade och glada. Den intagande värdinnan hade låtit anrätta åtskilliga fina förfriskningar för sina gäster. och derefter skulle sällskapet begifva sig till slottet föratt åhöra enskonsert, hvilken före supen var anordnad i orangeriet, och då, för Mary Robinsons skull, engelsk musik äfven skulle utföras. Det hade emellertid fallit så stark dagg, att damerna omöjligt kunde gå den långa vägen genom parken med sidenskor utan att blifva väta. Således efterskickades portehäserna, och de sköna blefvo burna till slöttet. Herrarne stannade ännu en stund för att fortsätta sina politiska, litterära och glada samtal, medan Pörtebäsbärarne, två och två, förde sina dyrbara bördor i de förgyllda skåp, som den tiden voro oundgängliga vid ett hof och visserligen äfven rätt beqväma, Mrs Robinson kände sig så glad denna dag; det hade varit en så vacker fest och derjemte Hade bon icke varit besvärad af hertigen af Orleans. Men denna glädje skulle icke blifva af lång varaktighet, ty. vid en krökning på en af gångarne. igenom parken, gick han plötsligt vid sidan af: portchäsen, med-en af sina hvita händer på dörrkarmen, och började berätta henne huruledes han just i samma ögonblick hade ankommit till Versailles och huru han hade kommit endast och allenast för hennes. skull; hvilken upptog alla fans tankar. Mrs Robinson ansåg det vara päst att upptaga hans yttrande som ett skän t TA B nr 225—2229,