en från Ancona utryckt . Dessa trupper angrepo oss nied verkligt mod; striden var kort, men het och blodig; landthusen hafva blifvit tagna med storm, det ena efter det andra, och deras försvarare, som gjorde en förrädisk kapitulation, angrepo sedan lömskt våra soldater med dolkar, och flera sårade tillfogade dem af vårt folk, som sökte göra dem bistånd, försåtliga stilettstygn. Dagens resultater äro följande: Lamoricieres kårs förbindelse med Ancona förhindrades; 300 fångar togos, hvaribland mera än 30 officerare, af hvilka några äro stabsofficerare; 6 kanoner eröfrades, hvaribland desamma, som Karl Albert år 1848 skänkte Pius IX, äfvensom en mängd ammunitionsoch bagagevagnar, en fana samt en mängd våpen och tornistrar som de flyende borkastät. Alla fiendens sårade, bland hvilka general Pimodan, som kommenderade anfalls kolonnen, äro i mina härder. Ett betydande antsl döde betäckte slagfältet. Den kolonn, som gjorde utfall från Ancona, blef tillbakaslagen; men jag har förhoppning att ännu denna fatt tillfängataga en betydlig del, deråf. Hvärje ögonblick blifva en mängd fångar och öfverlöpare införda il gret. Flottan har anländt och redän börjat beskjuta Ancona. Cialdinin. Den 20 dennes anslogs uti Turin, under glädjesalut af 101 kanonskott, följande officiella bulletin: Jesi den 19 Sept. I följd af den slagtning, som .den 18 dennes vanns af generallöjtnant Cialdini vid Castel-Fidardo, och i följd af de utaf honom under den påföljande natten vidtagna åtgärder, har em kår af mer än 4,000 man, till större delen utländningar, med öfver 50 officerare, general Lamöricieres guider med 6 kanoner, samt ammunitionsoch bagagevagnar, nödgats kapitulera den 19, och hafva kommit från Loretto till Recanati, för att sträcka vapen. General Cialdipi har, i öfverensstämmelse med konungens afsigter, beviljat denna kår militärisk honnör. Alla, officerare så väl som soldater, få begifva sig till sina hemorter. General Lamoriciere sjelf flydde med några ryttare från slagfältet på strandstigar och genom Cpneras. pass samt lyckades komma till Ancona. 2 fångar, äfvensom de trupper som kapitulerat, äro förbittrade. öfver hans uppförande. Af Lamoricieres arnje återstår nu: mera blott den kår, som är innesluten uti Ancona. Alla andra kårer, med undantag af 2000 man, som blifvit skingrade och irra omkriog ilandet, äro i den kungliga sardinska kårens våld. Ståden Turin föranstaltar i afton illumination af alla offentliga byggnader. aJournal des Debate, Turinerkorrespondedt berättar, att den påfliga kårens nederlag var vida fullständigare än man i början hade frott Fastän Lamoriciere sjelf lyckats undkomma till Ancona, så måste dock dentia stads kapitulation stundligen vara att emotse. Turinerbladet Opinione söker bevisa, att närvaron. af de franska tr.pperna uti Rom icke kränker den italienska oafbängigheten, emedan de endast beskydda påfvens person. Derefter tillägges: Hvad det neapolitanska konungarikets införlifvande med Sardinien beträffar; så är denna åtgärd redan till en del verkställd, sedan Garibaldi öfverlemnat hela neapolitanska flottan till vår amiral. Neapolitanska armån skall sannolikt icke heller vilja skilja sitt öde från vårt. Angående den diplomatiska brytningen mellan hofven i Paris och Turin berättar Cavours: halfofficiella organ, Esperon, att hr de Talleyrands frånvaro blott kommer att blifva åf kört varaktighet. Constitutionneb; berättar, att Anconas belägring bedrifves med största kraft och att förbindelsen mellan amiral Persano och generak Cialdini är tillvägabragt. Lorenzo. Valerio, utomordentlig generalkommissarie för Umbrien och Markerna, bade utfärdat en proklamation fill dessa provinsers invånare, hvaruti han uppmanar dem alt gripa till vapen, för att tillkämpa sig och betrygga sin frihet, samt att respektera lagarie och efter fiendernas besegrande visa sig ädelmodiga. Resningen uti Umbrien och Markerna gör så snabba framsteg, att den 17 dennes nästan alla städerna hade sina i-Victor Emanuels namn -konstituerade regeringar. Sardinska truppernas rörelser utsträckte sig allt mer och mer mot Rom. och det synes klart, att deskola besätta alla de landsträgkor, som gränså till det egentliga Patrimonium Petri. Orvieto är redan: besatt, och Viterbo. Frösinone samt Velletri skola sannolikt snart blifva det, såsom Journal des! Debats I urinerkorrespondent uppgifver, för-att skilja Garibaldi från fransmännen, i händelse diktatorb skulle vilja intaga Rom, medan de franska träpperna : änhu äro qvat derstädes. FTidningen ser uti denna Turinerkabinettets åtgärd ett bevis på, att Cavour verkligen tror på möjligbeten af en strid mellan Garibaldi och fransmännen, och att premierministern skall våga det yttersta, för att förekomma ett angrepp på Rom, så länge påfven och franska besättningen ännu befinna sig der: Garibaldis armås operationer på krigsskådeplatsen vid. floden Volturno fortgingo, sedan diktatorn lyckats afskära förbindelsen mellan de kungliga trupperfia ufi Capua och Gäöta. genom att landsätta en kår vid mynningen af Garigliano. Operationerna mot sjelfva Capua skulle dock först börjas efter Garibaldis återkomst från Palermo, dit diktatorn skyndat, för att återställa ordningeP. Depretis, som uli Neapel gjort diktatorn föreställningar, att sicilianarne önskade. påskynda föreningen med Sardinien, hade, då han ej lyckades vinna sitt ändamål, begärt sitt afsked, hvarefter Garibaldi utsett Mordini till Prodiktator på Sicilien. Tillika utfärdade diktatorn den 17 September en ty proklamation till sicilianarne, hvaruti han ytterligare förklarade, att han först i Rom skulle proklamera konungariket Italien. Konung Franz IP har åter utfärdat en proklamation till sin armå, af följande lydelse: Soldater! Det är tid att man uti edra leder för nimmer eder suveräns stämma, han som är: uppväxt midt ibland eder, egnat eder alla sina omsorger och nu ändtligen äfven delat edra faror och olyckor. De personer, hvilka, öfverspända eller? förvillade, hafva -störtat konungariket i jämmer; och elände, äro icke mera iblånd eder. Jag vänder mig till eder ära, trohet, ja till ocH med till edert förnuft, på det att I mån utplåna den skymfen och vanäran af edra kamr:ters. feghet och förräderi, genom en kedja ärorika strider och ädla handlingar. Intili denna dag ville jag bespara många städer, ochisynnärhet. Hufvudstaden, blodsutgjutelser och stridens alla fasor; men skola vi derföre nu, sedan vi dragit oss tillbaka till Volturnos och Gariglianos stränder, tillfoga vår militära heder nya förödmjukelser? Tillåten I, att eder herrskare störtas från sin thron genom edra fel, och att han lemnar eder, öfverhöljda med evig vanära? Nej, nej, omöjligt! i Iidessa sista ögonblick vilja vi.samla oss kring våra fanor, för att värna våra rättigheter, vår heder och det redan allt för diuvt förnedrade neapolitänska namEn Intl I fn RR år RS RR ER AT ARE ER Reda er a nr Cr