pendier i fältläkarekåren åt andra än medicine kandidater och sålundå beröfva nybörjare på den medicinska lärobanan det understöd under studiitiden, som de hittills haft att påräkna genom inträde i nämnde kår, skulle än ytterligare minska hågen att omfatta -läkareyrket, och gifva anledning till ökande af den brist på behöriga sökande, som redan nu är märkbar vid såväl civila som. : militära läkaretjensters ledighet. Medicine: kandidater egå, efter nu gällande föreskrifter, rätt till de högre understöd, som under namn af pensioner i fältläkarekåren i stat finnås uppförda, hvilka till största delen endast af mmedicme kandidater innehafvas, emedan snart sagdt ingen qvarstår i denna grad sedan han till erhållande af pubhk tjenst eller till läkarebefattning hos kommuner eller enskilde eller till utöfvande. af enskild praktik sig legitimerat; — men -dessa s. k. pensioner skulle, enligt vunnen erfarenhet, säkert komma att till stor del stå obesatta, derest de icke upptoges genom uppflyttning dertill ifrån stipengiatklassen, i den mån denna sednares medlemmar efterhand kandidatexamen aflägga. Följaktligen skulle antagandet af. komiterades förslag föranleda, icke allenast minskad tillgång på examinerade läkare för tjenstens besättande, utan ock på extra läkare vid inträffande utomordentliga behof. Användandet af sådana är dock, såsom -kollegium -redan i dess underdåniga utlåtande öfver särskildta komiterades förslag till ordnande af den militära helsovården äfvensom i kollegii underdåniga betänkande om reglering at provincialläkarevården ådagalagt, alldeles oundgängligt, och kommer utan tvifvel att alltid blifva det, äfven om så väl den militära som civila sjukvården i landet skulle, för vanliga förhållanden; på önskvärdt sätt ordnas. : Behofvet af extra läkare har under de farsoter och truppsammandragningar, som de sednare decennierna inträffat, ofta uppgått till. 100:de och derutöfvers på en gång: Att fylla detta antal endast med medicine kandidater, hvaraf sällan flerå än på sin höjd tjugofem a trettio liktidigt torde finnas i riket, vore följaktligen ieke möjligt, och bristen skulle blifva desto större, som med säkerhet kan antagas att icke alltid så qvalificerade skulle vara villiga att i behofvets stund mottaga förordnanden. Deh trängande nöd, som komiterade anse medgifva undantag från regeln, blir således sjelf regel. Frågan -är då: kan det vara bättre att alldeles sakna biträden vid den allmänna sjukvården, än att dertill använda medicine studiosi, innan de hunnit aflägga medicine kandidatexamen. På grund af mångårig erfarenhet anser kollegium denna fråga böra nekande besvaras. Kollegium vill. dock sicke härmed: hafva nekat riktigheten af den princip, som legat till grund för komiterades underd. förslag i denna del; ty rättast och bäst vore det visserligen, att i den offentliga sjukvården, äfven såsom biträdande läkare, icke använda andra än: sådana, som minst aflagt medicine kandidatexamen, emedan dessa biträden, då de, såsom oftast måste ske, icke äro anställda vid sjukhus, utan å landsbygd, der farsot härjar, eller vid trupp såsom t. f. bataljonsläkare, i mer eller mindre mån till och med nödgas att handla på egen hand. Genom den bildning de redan förvärfvat, och under de förhållanden, som vanligast göra deras anlitande oundgängligt, nemligen under vissa härjande farsoter, såsom t. ex. kolera och rödsot, hvilka lätt igenkännas, och hvilkas behandling, såsom temligen enformig, gemenligen mindre tager i anspråk förmågan att skarpt individualisera, kunna dock äfven nybörjare göra verklig nytta såsom biträden vid sjukvårdens upprätthållande. De medicine studiosi, hvilka i sådantafseende anställas, hafva nemligen i de allra flesta fall, efter inhemtad humanistisk bildning, börjat sin medicinska studiikurs, genomgått åtminstone -en del af anatomien i förening med fysiologi, inhemtat åtminstone något af allmän patologi, bevistat flera eller färre lärares föreläsningar äfven i andra till kursen hörande ämnen, tjenstgjort vid allmänna garnisonssjukhuset, auskulterat vid andra sjukinrättningar o. 8, V., och anta-. gas bör att de än ytterligare genom bokstudium söka att förkofra sina kunskaper; synnerligast i den riktning, som deras tillfälligt anställning kräfver. Om de för öfrigt ick hvarje ögonblick i tjenstgöringen äro ställd under en legitimerad läkares omedelbara tillsynd, såsom kor iterade yrka, hvilket endast på sjukhusen är möjligt, och om deras verk) samhet således får utseendet af en viss sjelfständighet), så ega de dock både ledning och föreskrifter att hemtå af de ordinarie :och Iegitimerade läkarne, hvilka för sjukvården ansvara. Koll. har ock funnit, att, om än någo gång sådana unga läkare missförstått och kanske missbrukat sitt uppdrag, har döck det stora flertalet på ett tillfredsställande sätt detsamm fullgjort, öch icke allenast deras rapporter, utan ock den välvilja de tillvunnit sig i de örter, der de7 varit anställda, och hvaraf de öfta rönt offentligt erkännande, hafva vittnat att deras verksamhet varit gagnelig. i Betraktas saken åter från synpunkten af den fördel: eller skada, som af en sådan tidig tjenstgöring härflyter för de studerande; frågar man 1 hvad mån den skadligt inverkar på gången af deras studier, så måste det erkännas, att densamma ofta verkar fördröjande, merå sällan bestämdt hinderligt eller väsendtligeå störande för studiernas fortsättning och afslutande. Om exempel icke saknas att under sådan tjenstgöring och med den bättre tillgång för de dagliga behofvens fyllande, bd jen unge läkaren derunder åtnjuter, en dc annan förallit till misshushållning både me tid och-Tillgångar samt sålunda råkat på verkliga afvägar, hör detta dock till mera sällsynta undantag och bör i allt fall snarare tillskrifvas dåliga anlag än den ifrågavarande tjenstgöringen. En lättsinnig yngling, utan pligtkänsla, utan kraftig vilja att utbilda si för sitt blifvande kall, emotstår icke bättre de frestelser; hvilka vid läroverket möta hönöra, än dem, för hvilka han under en kommendering är utsatt; den stadgade, om sin framtid måne kan deremot af denna sednare dragå mår un on Lå TR Kök sate i, ER FT AR AR 2