derföre: klokast. att undvika. det. . Det är tvifvelaktigt, hiruvida denna invändning skall vinna ;gehör;. men . man, sförsäkrar i den bäst underrättade , politiska verldens:att, man fullkomligt :bedrager : sig, om man tror,,att, ett allvarsamt, och. innerligt politiskt närmande mellan Ryssland och Österrike. skulle r;ske. Detta, närmande blir blott personligt. och kommer. endast attsfortvara, så länge furst Gortschakoff är. qvar i regeringen. , Furst Gortschakoff skall alltid .med förkärlek arbeta för en revision af 1856 års fördrag, och man är böjd föratt tro; att om han till slut skenbart gifvit med, sig. och samtyckt till; sammankomsten i, Warschau,; är det isynnerhet derförey jatt. .han velat hota, kejsar. Napoleon med en koalition och ; förmå Frankrike, tilll större. eftergilvenhet i Orienten. I ie Det faller af sig sjelf,. att denna revision k af 1856 års fördrag. utgjort sjelfva, bufvud-) knuten i underhandlingarne mellan Wien och Petersburg, då, det. varit fråga om ett möte mellan de sbåda;kejsarne. Man anser allmänt det vara omöjligt för Österrike att uppoftra sina intressen iden österländska frågan, vore det ock för priset af, en mindre fiendtlig politik i Italien från Rysslandssida. Icke förthy försäkrar man, att. det -österrikiska väldets) ytterligare . förfall. till och med nödgat den österrikiska regeringen attröfvergifva. de. sista traditionerna. af oberoehde, och, förmått. den attiuppoffra 1856 års fördrag. Lyckligtvis gör enigheten mellan: Österrike, och Ryssland. i detta hänseende ej tillfyllest; för att utplåna resultaterna af. krimkriget. :Detsskulle dertill erfordras att erhålla Preussens. och Englands samtycke. Men. England. skall aldrig gifva med sig i denna punkt... Det skall. hellre kriga. än låta på detta. sätt beröfva sig alla Srakterna af. de, ofantliga, uppoffringar. af Aenniskor och-penningar. det. gjort i Orienjan, . Hvad Preussen, beträffar, så försäkrar han, att; prinsen-regenten: skall.ha, förklarat i! Teplitz, att. han i denna, fråga ej. skall skilja sig. från: England.;;Detär endast, att befara, att. kejsar. Napoleon, i enlighet. med sin vanliga politik, skall. draga nytta af Österzikes svaghet, för att isolera England, för avilket Preussens stöd måhända. är af under;rdnad vigt, då det är fråga om Orienten.; Summa, summarum: det är alltjemt Frankfike som. beherrskar. situationen. Må man fägna sig deråt eller .beklaga det, så kan man, dock. ej underlåta att erkänna, att denna, öfvervigt är ett faktum. Man får ej lemna; det ur sigte bland -de otaliga, gissningar, åt hvilka mötet i Warschau utan. tvifvel skall ge upphof. i fä Franska sändebudet, hr: Talleyrands återkallande. från Turin anses allmänt ha. för ändamål att förringa betydelsen af sammankomsten i :Warschau, Denna återkallelse; hvilken. man envisas att frånkänna någon-allvarsammare betydelse, har icke -:esto. mindre satt. den tyska politiska :verlden i oro.; De feodala inga hvilka ;öfverösa Garibaldi, Cavour och sjelfva konung Victor: Emanuel . med, otidigheter, fordra högljudt, att Preusken äfven skall återkalla sitt sände-; bud i Turin. De vilja på detta sätt närma Preussen, till Osterrike och förmå vår regeripg att öfvergifva sin position i den italienska frågan. Något beslut kommer ej attfattas före hr Schleinitzs återkomst till Berlin, dit han väntas den 20 September. Man hoppas på den liberala sidan, utan att dock våga med säkerhet räkna derpå, att Preussen skall bibehålla sin kallblodighet och veta att motstå feodalpartiets beräknade anfäktelser. Man anmärker, att Sardinien alltid ådagalagt mycken välvilja mot Preussen, semt att, om franska sändebudet längre fram skulle återvända till Turin, ny förlägenhet obestridligen skulle uppstå för Preussen. Slutligen vill man bevisa, att Preussen efter en quasi-brytning mindre skulle kunna göra sitt inflytande gällande, för att hindra Sardinien att angripa Venetien, samt att det följaktligen genom att bjelpa till att isolera Sardinien skulle bidraga att försvaga det i förhållandetill det mäk-1 tiga och otåliga itailenska partiet. EI ett bref i sistlidne Maj redogjorde jag för två skandalösa processer, som väckte uppseende i Berlins Den ena var mot litte-ratören Eichhoff, den radikala, i London utSR tidningen Hermanns korrespondent, vilken i en mängd bref, adresserade till nämnde tidning, framkastat svåra beskyllningar mot preussiska domstolar och offentliga tjenstemän. Isynnerhet hade polisen i Berlin varit föremål för Eichhoffs anfall. Han dömdes den 15 Maj för injurier och förtal till 14 månaders fängelse. Eichhoff anförde besvär mot domen, och saken är ännu i denna stund ej slut. Under tiden utgaf Eichboff i sjelfva Berlin broschyrer mot polisen, hvilka väckte det största uppseende. De togos i beslag; Eicbhoff arresterades, men blef tills vidare åter ställd å fri fot, på yrkande af k. prokuratorn Sehwark, hvilken är känd för sina liberala åsigter. Man afbidar med spänd väntan utgången af denna sak. Eichhoff beskyller polisens högre tjenstemän bland an nat för försnillning eller åtminstone vanvård af de fonder, som äro anslagna åt administrationen af den allmönna säkerheten. Man påstår, att de lägre tjenstemännen och isynnerhet konstaplarne i hemlighet glädja sig åt att de -missbruk, för hvilka de till en stor del äro lidande, kommit att offentligen framdragas. Eichhoffs pamfletter äro företrädes1 vis riktade mot hvad fransmännen kalla Ies gros bonnets. Deras udd vänder sig isynner-1 het mot polispresidenten Zedlitz, hvilken är en känd anhängare af feodalpartiet, och som ministåren vid sitt tillträde till styrelsen hade den oförlåtliga svagheten att låta stanva qvar på sin plats. Hr Zedlitz afgifver två gånger i veckan rapporter omedelbarligen till prinsen-regenten, och jag tror mig flera gånger ba fäst er uppmärksamhet på de svåra olägenketer, som detta traditionella missbruk medför för de allmänna intressena och förl dem liberala ministeren. Tyvärr har inrikesministern, grefve Schwerin, som utan tvifvel misströstade om att bli qvitt chefen för Berins polis, försökt åvägabringa ett slags för