NO Den 8 -Sept. på mörgonen. Staden är försänkt i hvila. Vi hade i gå aftongett slags politisk karneval, hvilken dro, ut långt på natten. Jag besökte händelsevi de smalaste och idogaste gatorna på Sant Lucia-malmen och vid hamnen samt fan: Neapels: arbetande klasser så lugna och obe kymrade, som om ingenting händt. Men utå Riviera och Strada di Chiaia voro de flest husen illuminerade, och på Toledogatan träng des en glädjedrucken menniskomassa, ett ro: för en bacchanalisk yra, hvilken det är mig J omöjligt att beskrifva. Hopen bestod af der Jlägsta dräggen, här och der uppblandad med några män och qvinnor af medelklassen. Dej var en procession med fanor och facklor, rop Toch skrän, sådana endast neapolitanska strupar kunna frampressa. Utom det oupphörliga döfvande ropet: Viva Garrubbaldo! Viva Galihalda! och hundratals andra förvrängningar af dagens hjeltes namn, vid hvilka vi börja bli vana, skreks det Una-una-una, Viva lItaia una! Vogliamo VItalia una! Några få rop höjdes för Victor Emanuel, och någon gång hörde man: Ned med bourbonerna!v. För öfrigt visste slöddret ej hvad det ville eller hvad allt detta oväsende gällde. Men detta bekymråde dem föga — de svärmade och hvirflade och brusade hit och dit såsom Charybdis vå3or — trängsel af vagnar, af karlar, af qvinnor; männen svängande blottade svärd eller aviftande med flaggor och battar; qvinnorna barhufvade, med kläderna i oordning, hurrande, kyssande och omfamnande hvarandra, då de möttes, liksom offer för ett svårt rus, i hvilket dryckesvaror likväl ej hade någon del. Många af qvinnorna voro glädjenymfer i stalen. Jag såg dock äfven under aftonens lopp unga flickor af bättre art, flickor om 18 eller 19-år, hvilka tillhörde klasserna närmast under medelklassen, anständiga flickor, såsom man med visshet kunde finna af deras utseende, dem folklidelsernas flod hade inryckt i detta lättfärdiga tumult. Vi stodo -— min vän Silvio Sparenta och jag — och beskådade en-af dessa unga standarbärerskor, som var ett mönster af älskvärdhet — ett cherubansigte, belyst af en öfvermensklig hänförelses eld. HAvilka glödande ögon! — Hvilken varm hy! — man var frestad att tro, att en erkeengel anförde de himmelska härarne. Det var en obeskriflig blandning af klasser och kön; fri tilllåtelse för tiggare och ficktjufvar att armbågas med hederliga medborgare och patrioter; men det -:månghöfdade vidundret var i sitt bästa lynne. Vi såg ej någon enda drucken person; lika litet hörde vi talas om någon träta eller något slagsmål, eller någon annan störande tilldragelse eller förolämpning. Under hela tiden innehade de kungliga trupperna i sjelfva verket staden; ty fyra bataljoner cacciatori lågo ännu förlagda i kasernerna, och de fyra citadellerna S:t Elmo, Nuovo, Del Carmine och Dell Novo hade ännu inga andra garnisoner än de efter konungen qvarvarande trupperna. Garibaldi herrskade i Neapel genom sin egen prestige och hade intet annat beskydd än några få af sina stabsofficerare samt det ännu något oordnade nationalgardet. Men i gårafton var det en stor triumf. Neapolitanska flottan, som med undantag af fregatten Parthenope låg för ankar i viken, hissade italienska (sardinska) flaggan och ställde sig under befäl af amiral Persano, hvilken i flera dagar befunnit sig här med tre af sina sardinska fregatter. Man hyser intet tvifvel, att Parthenope, som endast reparerar sin maskin, snart skall förena sig med de öfriga fartygen, och andan inom den neapolitanska flottan beskrifves såsom förträfflig. Således är all oro undanröjd i afseende å denna flotta, som konungen påstods ämna afsända till Triest och ställa till Österrikes förfogande. Kl. 12 middagen. Garibaldi har lyckats finna en regering för konungariket Neapel. De båda komiteerna. ordningens och handlingens, eller åtminstone några af hvarderas medlemmar hade med diktatorns samtycke konstituterat en förenad komitå, som har i uppdrag att tills v dare upprätthålla det allmänna lugnet. Den bestod af sju. män — tre, Ricciardi, Libertini och Agresti, tillhörde det radikala; tre, Colonna, Caraccioli och Pizanelli det moderata; och en, Conforti, anses som en man med neutral politik. Dessa män antogo, efter et! möte med generalen, titel och myndighet af provisorisk styrelse och utfärdade ett dekret, hvarigenom de förklarade Garibaldi för konungariket Neapels diktator. Harmsen öfver denna absurda framfusighet, befallde generalen, att de skulle arresteras, men släppte dock snart åter ut dem, likasom en man, som ej vet hvad han gör. Han uppdrog då åt general Cosenz att bilda en ny minister. Cosenz sjelf är krigsminister; Desauget d. y. stats sekreterare för krigsärenden; Liberio Romano inrikes minister; Pisanelli jusitieminister; Giacchi minister eller chef för polisen; De Cesar innehar finansportföljen; Ardii är prefekt för staden Neapel och dess område. Ingen ai dem tillhör ultrapartiet, så att det vill synas som om den gode Cosenz inflytande vunnit öfverhand öfver Bertanis farligare råd. Romanos och Giacchis, konung Franz fordna ministrars utnämninghar gifvit föga anledning till belåtenhet under de :sistförflutna få veckornas konstitutignella regering. NORGE. Öfverstelöjtnant Kloumann af generalstaben skall under loppet af denna månad aflösas a! kapten Grimsgaard såsom expeditionschef för militära ärender i Stockholm. Tlava anda Antrttrin man fört? Inn arm d