a SiRNEN — AR IA AT katastrof, som länge varit oundviklig. Då vi erforo, att en stor styrka af 12,000 man kungliga trupper var sammandragen vid Nocera, 8 eng. mil från Salerno, beslöto vi företaga en kort utflygt till La Cava, en plats halfvägs mellan Salerno och Nocera, från hvilken den af två bataljoner bestående neapolitanska förtruppen kort: förut dragit sig tillbaka. Vi åktedit i en vagn, tillhörig markis Atenolfis en patriotisk ädling och en af ortens magnater, och öfverste Peards uppträdande åstadkom sin vanliga verkan. Vi voro ej allenast oskyldiga till allt bedrägeri, utan vi försökte till och med att af all förmåga taga folket ur dess villfarelse. Deras glädje vid åsynen af den förmente befriaren hade inga gränser. De ville ej höra på någon förklaring eller protest; till och med då de lyssnade till vårt förnekande och öfverste Peards protester, försäkrade de oss, att de gillade våra skäl att bibehålla vårt inkognito och lofvade bevara vår hemlighet,. Under tiden skaffade de fram allehanda olika porträtter af Garibaldi, jemförde dem med det förmodade originalet och påstodo att likheten var obestridlig. Och då man nu öfvertygat sig om, att det ej var något misstag, blef man oändligt lycklig i La Cava. Om folkets känslor kunna bedömas efter det väsen det gjorde, så ha Garibaldis välgerningar sannerligen ej blifvit bortkastade på ett otacksamt folk. Det finng blott ett ord, som kan beskrifva den glädje, som betog folkmassorna i La Cava — ej mindre än i Salerno och alla andra städer mellan Reggio och Neapel — och det är galenskap, en galenskap, hvarpå män af alla klasser och åldrar utan hejd visade prof. Den, som föreställer sig, att neapolitanarne sjunkit för djupt, för att fatta och uppskatta frihetens välsignelser, skall åtminstone ej neka, att de genom ett långvarigt martyrskap blifvit tillräckligt mogna att värdera befrielsen från träldomen. Det förflutna är förgånget för dem; framtiden kan ej medföra någonting jemförligt dermed. Befrielsen från slafveri är ej någon tom, förblommerad fras för dem. Vid hvarje steg, i hvarje grupp talar man med män, hvilkas lemmar blifvit befriade från fjettrarne blott och bart genom Garibaldis verkliga ankomst eller genom den fruktan hans annalkande inger. Man kan nära nog påstå, att hvar tredje person, man möter, varit en galerslaf; hvar och en har sin egen, dystra historia att förtälja; alla ha de uthärdat Poerios tortyr, ehuru deras lidanden varit fördolda genom provinsfängelsernas aflägsenhet. Vi dröjde i La Cava tillräckligt länge, för att förvissa oss om, att de 12,000 man, som voro sammandragna vid Nocera, just skulle bryta upp ur lägret, att de främmande trupperna vägrade strida, samt att upplösningsverket var lika fullständigt omkring hufvudstaden, som det varit i provinserna, hvarefter vi återvände till Salerno och straxt före kl. 6 upphunno ett långt tåg af åkdon, som voro på väg att möta Garibaldi. Generalen hade lemnat Auletta på morgonen; han hade rastat vid Eboli, der han, genom telegrammerna från oss coeh från general Trapolli, som anlände till Salerno flera timmar efter oss, underrättad om sakernas verkliga tillstånd, beredde sig att tåga in i staden. Vi ankommo till Salerno i ett moln af damm, sådant endast södra Italien kan skryta öfver vid slutet af fjerde månaden af en oafbruten torka, och begåfvo oss till Intendenzapalatset, slående oss fram genom den af förtjusning ursinniga hop, som ej ens nationalgardisternas bajonetter kunde hålla tillbaka. Vi afreste åter från Salerno till La Cava, straxt efter det vi bevittnat detta tumult, i afsigt att hinna fram till Neapel samma afton. Men vi funno det beqvämare attle hvila några timmar i La Cava och begåfvo oss till hufvudstaden med Vietri-och Neapelbanans morgontåg; ty detta neapolitanska fälttåg har varit af den progressiva beskaffenhet, att Garibaldi och hans officerare första delen af vägen gingo till fots; derpå redo de, sedan de lyckats erhålla hästar; derefter begagnade de privata åkdon, sedan deras ridhästar blifvit upptröttade; sedermera påskyndade de sin förd medelst postskjuts, och slutligen tillryggalade de sin marsch med ångkraft. Vid hvarje steg, vi färdades fram från den ena till den andra af de minga stationerna vid denna den långsammaste af alla jernvägslinier, stötte vi på spillror af det krossade rö, hvarpå tyranniet i så många år stödt sig. Vid hvarje station funno vi skaror af tjenstlösa, utsvultna, modlösa soldater. Vi sågo dem i hundraoch tusental lemna de stora kasernerna och fästena, med hvilka hela denna herrliga Campania och den leende hafsviken voro bekransade. Konungen afreste kl. 4 på e. m., och gående ombord på en spansk fregatt med alla de skatter han kunde undansmuggla, har han, såsom det berättas, begifvit sig till Gaöta, med befallning till armån att följa honom och efterlemnande en protest, hvari han förklarar, att ehuru han nödgas öfvergifva sin hufvudstad, är det dock hans fasta Lå föresats att fortsätta kampen utom densamma. Trupperna följa honom med sin materiel så fort de kunna och vilja; men desorganiseringen är fullständig, och det är tvifvelaktigt, huruvidå de skola infinna sig i tillräckligt antal och vid så pass godt mod, att de kunna hålla stånd ens bakom Gaötas murar, Alla de vanliga posterna äro emellertid besatta af dem, men nationalgardet, som allestädes iamönstras. marscherar och ordnar sig, redo attöfvertage vakthållningen i staden och upprätthålla ordningen. Staden, som alltsedan konstitutionens proklamerande vait befriad från all uppsigt af den beväpnade styrkan, men som hittills endast knotat och mumlat utan någon mogen plan eller något öfverlagdt syftemål, börjar nu visa några symptomer till handling. Vagnar, fullastade med unga män, som bära den italienska fanan, tricoloren med Savoyens kors. åka i full fart upp och ned Toledogatan utå: under döfvande rop af Viva Garibaldi! och man har sagt mig, att det är farligt att passera denna pationalfana, utan att taga af hattem -Qhninitatn dell Ordingal on: samling mn a