ett så begränsadt utrymme kunnat instuder: ett stycke, för hvars musikaliska besättand till och med större scener skulle råkat i för lägenhet. En utflygt åt öster. Wiborgska viken den 17 Aug. (Forts. fr. n:r 217.) Nordens skaldekonung. — Färd genom östra skär gården. — Svensksund. — Raserade fästningar. — Wiborg och dess omgifningar. — Saima kanal. — Vägoch vattenbygnader i Finland. — Finland: skogsväsende. — Industrien. — Plan till en jord bruksbank. — Wiborgska gatloppet. IV. Österut från Helsingfors på Finlands södra kust ligga åtskilliga städer och orter, som :i sig sjelfva icke äro af betydenhet, men som för en svensk alltid äre märkliga i anseende till de historiska minnen de uppkalla. Den första af dessa städer, Borgå, har dock sin största märkvärdighet icke genom någon batalj eHer något fredsslut eller någon annan tilldragelse i fordna tider, utan derigenom att den lilla staden är hemvist för Runeberg, som der författat de förnämsta bland sina odödliga skaldeverk. Ett sådant namn är tillräckligt att breda en viss glans äfven öfver den obetydligaste och i sig sjelf mest prosaiska småstad. Bland alla nu lefvande skalder på de skandinaviska tungomålen är Runeberg så ojemförligt den främste, att deticke kan komma i fråga att någon gör honom skaldetronen stridig. Och blicka vi på det öfriga Europa, så finna vi visserligen åtskilliga ännu lefvande poetiska författare med ett vidtberömdt namn, men näppeligen någon som kan sättas öfver Runeberg såsom primitiv, originell och nationell skald. Verlden har icke för närvarande att uppvisa någon skald, som på en gång är så nationell och populär och tillika i besittning af så hög konstbildning och formfulländning. Uti Kuag Fjalar har han gifvit oss en djupare och sannare bild af den fornnordiska andan än någon nyare skald före honom, utan nymodig glittergrannlåt, utan romantiskt-pathetiska dekorationer. Uti Fänrik Ståls Sägner har verlden erhållit ett hjelte-epos, ensamt i sitt slag genom den poetiska sanning och kraft, den innerlighet och anspråkslösa enkelhet, hvarmed det i romansform inklädt alldeles ungdomsfriska, med den närvarande generationen uppvuxna sägner, hvilka derigenom fått ett odödligt lif. Runebergs makt ligger uti sanning och enkelhet. Man förvånar sig ofta inom målarkonsten öfver de enkla medel, de få färger, med hvilka de stora mästarne förmått åstadkomma så stora saker, åvägabringa en så djupt gripande poetisk effekt, på samma gång man ser marktschreiarne inom konsten öfverbjuda sig sjeltva uti användande och framtvingande af alla palettens resurser, för att åstadkomma någonting, som likt ett fyrverkeri lyser ett ögonblick, för den gapande hopens ögon, men, då det saknar allt inre värde, då det icke finnes någon själ deri, ögonblicket derpå sjunker ned i glömskans mörker, såsom hade det aldrig existerat. Detsamma är äfven förbållandet inom skaldekonsten. Runeberg är så enkel; formen sluter sig så naturligt til cet ädla innehållet, att ingenting är öfverflödigt; ingenting återstår såsom blott och bart dekoration, igenting är uppstyltad lögn, ingenting är fras. Det är den först i ögonen fallande skilnaden emelJan mästaren sjelf och några af de yngre poeter, som i viss mån slagit sig på att runebergisera. Då Runeberg utan ett tecken till ansträngning på det enklaste sätt i verlden säger allt, anstränga de sig deremot synbarligen at alla sina krafter och med forceradt anlitande af alla tänkbara och otänkbara språkliga resurser, för att säga — ingenting. Detär verkligen fara värdt, att bos oss under den närvarande öfvergångsperioden både inom poesien och den bildar.de konsten skulle kunna utveckla sig en frasm sola, inom hvilken — hvad poesien angår — alltsammans blott är en dekoration, sammanväfd af vissnade, men af ihålig pathos uppblåsta reminiecenser från alla möjliga poetiska skolor, från gustavianerna, Tegner och Tegneriderna, fosforisterna och från Runcberg. Lika enkel som Runebergs sångmö är även hans personlighet. Han trifves icke i Helsingfors, hvar m e ståt och väsen icke behagar honom. Universitetet med dess fosterländskt sinnade ungdom och den stora summa af intelligens, hvarigenom det för Finland utgör den andliga sjelfuppebållelsens palladium, utöfvar visserligen en dragningskraft och han kommer emellanåt in på ett besök för att uppfriska sig litet vid anblicken a! det unga och lefvande och bland gamla vänner, men ban återvänder ofördröjligen tillbaka till det lugna, stilla Borgå eller om sommaren till ett litet landtställe, beläget en mil från nämde stad, der han egnar sig åt sina litterära arbeten (en ny cykel af Fänrik Ståls sägner lärer vara färdg att läggas under pressen) eller sysselsätter sig med jag! och fiske, hvaraf han är särdeles road. Det händer stundom, när främmande komma fö att besöka honom, att de få fara omkring den lilla insjön och söka efter honom, oci slutligen finna honom någonstädes stående i vassen med högt uppvikna byxor och med ett metspö i hand. Jag hade gjort upp med er finsk vän att vi tillssmmans skulle göra ett besök ute hos Runeberg i hans landtliga ro. o Le