låda den Juridiska embetsmannabildningen, hafva otvifyvelaktigt sin grund uti den jemväl i motionen vidrörda bristen på allt samband emellan teori och praktik i sjelfva undervisningen, hvilken gör att, så snart embetsexamen, för hvars genomgående icke någon pråktisk öfning, utan endast teoretiska kunskaper erfordras, blifvit aflagd; de teoretiska studierna helt och hållet lemnas å sido och den vidare utbildningen blir ensidigt praktisk, lika mycket som sjelfva studiikursen var ensidigt teoretisk. Att detta icke är rätt eller kan leda till gynsammar fesultåter. i: afseende på embetsmannadugligheten torde böra erkännas, Vore emellertid verkningarne inskränkta till lärjungarne, låter det tänka sig att genom en annan: undervisningsplan, som fordrade att, efter inhemtad, teoretisk underbyggnad, äfven någon praktisk öfning skulle föregå åtminstone det sista examensprofvet; olägenheterna kunde afhjelpas, utan förändring af stället för den teoretiska undervisningen. Man. kunde nemligen låta lärjungarne; vid den juridiska fakulteten; på samma. sätt, som nu; sker vid den medicinska, afbryta sina studier vid universitetet för att annorstädes söka den utbildning universitetet ej. förmår skänka dem, och derefter, för afläggande af ett slutligt teoretiskt examensprof, återvända till universitetet. Men äfven om man sålunda ville lemna helt och hålletvåsido; de ökade kostnader och andra olägenheter, som genom dessa, af vistelsen på särskilda orter föranledda afbrott i studierna .skulle . tillskyndas lärjungarne, så qvarstå ändock: för; sjelfva lärarne i en vetenskap sådam som juridiken olägenheternaatt lefva, vistas och bestrida undervisning. på en plats, der de äro; skilda nästan från all möjlighet att på närmare håll följa och. iakttaga den praktiska tillämpningen ,af deras vetenskap och. att, om. också blott genom personligt umgänge med juridikens praktiska idkare, afhållas från. ensidig hängifyenhet för teorien eller dolsk likgiltighet för vetenskapens, praktiska, tillämpning. -Väl må erkännas att följderna. af; läroverkets afskilda belägenhet icke alltid för den enskilde: läraren blifva. de nyss antydda, utan att städse -lärare funnits, hvilkas intresse för sitt kall.och höga vetenskaplighet, förmått; besegra den förlamande inverkan saf yttre missgynnande omständigheter; men att inverkan af dessa dock icke. för läroanstalten.i sin. helhet uteblifvit, utan tvärtom mäktigt, låtit sig kännas, framlyser bäst deraf, att, oaktadt ; fakulteternas. lärareplatser blifvit, ..i afseende på. aflöning, lika mycket om -ej mera än andra tjenstemäns genom löneförbättringar gynnade; och ehuru ökadt antal lärarebefattningar lemnat utsigt, till. snar befordran, de juridiska fakulteterna icke förmått bos sina lärjungar väcka och. underhålla ens så mycket intresse för juridiken såsom, vetenskap, att åt denna egnat sig det ringa antal, som. erfordrats för att icke låta fakulteternas ordinarie. lärareplatser: långa tider förblifva obesatta, Om af, anförda. förhållanden får slutas att den, juridiska undervisningens förflyttning till hufvudstaden skulle för lärare som för lärjungar; för, sjelfva: undervisningen , ej mindre än förrden, frukt samhället deraf eger att fordra:i:en stigande, ej en stillastående eller tillbakagående embetsmannaduglighet, visa ett gynsamt inflytande, återstår att tillse buruvida de invändningar, hvilka varit gjorda emot den juridiska undervisningens skiljande från öfriga delar af universiteten, ega någon vigt och betydelse. Det nära och oskiljaktiga samband, som eger rum emellan. rättsvetenskapen samt de filosofiska och historiska vetenskaperna, skulle, har, man sagt, göra det oföreoligt med. det vetenskapliga juridiska studiets bestånd att skilja juridiska fakulteten. från sin nuvarande närmare gemenskap med den filosofiska. Om detta oskiljaktiga samband skall bestå och visa gig.i något annat än närbelägenheten af professorernas i de båda fakulteterna bostäder, så är det. väl lärjungarna i den juridiska fakulteten: som skulle: behöfva att ega tillgång till. professorernas i den filosofiska undervisning. Men verkliga förbållandet. är, att de kunskapsprof i ämnen, tillhörande den filosofiska fakulteten, hvilka skola afläggas, vare sig för den juridiska graden eller för examen till rättegångsverken, utgöra en särskild examen, hvilken i de -lra flesta fall aflägges innän minsta början göres med de juridiska studierna. Då den juridiska fakultetens fyttning icke kan verka någon ändring i studentexamens afläggande inför filosofiska fakulteten och den blifvande juristen således i allt fall måste infinna sig vid universitetet, möter ju intet hinder för honom att då, som allt hittills, fortsätta studierna hos den filosofiska fakulteten tilldess han aflagt de erforderliga lärdomsprofven och att sedan infinna sig vid det juridiska! läroverket för att börja de juridiska studierna. Han koramer då att draga alldeles samma nytta af defi filosofiska fakultetens tillvaro som nu kommer honom till del. och det är svårt att förklara hvilka större faror, som genom en dylik anordning skulle uppstå för det vetenskapliga juridiska studiets bestånd än dem, hvilka tilläfventyrs hota detsamma under fakulteternas nuvarande oskiljaktiga samband. Af det ofvan sagda ligger klart att icke något hinder för den juridiska fakultetens förläggande på annan ort än den filosofiska kan uppstå deraf att moralfilosofien, såväl som andra läroimnen inom sistnämnda fakultet, ingå i en förberedande exaraen, hvilken aflägges innan den.-.egentliga juridiska kursen börjar. Att åter den juridiska fakultetens flyttning till hufvudstaden möjligen skulle föranleda dess utvidgning till en mer omfattande