ega rum, och huru skola de ställa sig, om hypoteks banken ej kommit till stånd och 3 eller 4 nya serie! utsläppas i marknaden ? Man hade vidare klandrat att komiterade --ej. lemnat tillräckliga upplysninga! öm främmande länders kreditinrättningar. På samma gång sade man sig icke hafva tid att begrunda? förslaget, ehuriv det sex till sju månader varit tryckt. Behöfdes vidare upplysning än att le Credit foneier erhåller 10 millioner af staten, och den norska 1 million specier att röra sig med, utan att(hvad den sednare angår) staten har säkerhet att erhålla ränta! Här ingå penningarne i bankens rörelse, och derföre måste lånebeloppet begränsas; men ej så enligt komiterades förslag. Man klagade öfver bristande utredning. Men är det ej en hvars skyldighet att sjelf söka utreda en fråga, och är detta komit6och detta utskottsbetänkande sämre än andra, som ansetts tillräckliga för besluts fattande? Beträffande den gjorda anmärkningen om uppsägbarheten af riksgäldskontorets obligationer, så må erinras; att de alldeles ej äro ämnade att bilda ett fondsystem eller gå från man till man, utan att förvaras och, när någon del utsläppes, att då åter indragas, hvarföre de måste å riksgäldskontorets sida vara uppsägbara. Den i 16 omtalade utlåning kan icke af någon sakkunnig förvexlas med hypoteksföreningarnes klandervärda utlåningsrörelse. Icke heller är det fråga omsnågon .domarevärdering, utan: denna skall verkställas af personer, som jordegarne sjelfva valt, med sakkunskap och pålitlighet: Taxeringsvärdet kunde visserligen förr vara betryggande, då det alltid var mycket under det verkliga;. men enligt den nya bevillmingsförördningen skall detta förhållände upphöra, och då kan möjligen en och annan låta taxera vida öfver värdet. Man har velat skrämma med femmannarådet, men likväl är det ej ovanligt attse diskonteringsbanker, med vida mer invecklade och riskabla affärer, skötas af en enda verkställande direktör. Atminstone torde det lyckas att finna lika pålitliga personer, som hittills haft bestyret med upplåningen på utländsk ort. Det föreslagna valkollegiet skulle endast onödigt inkrångla saken. Talaren frågade hvilken underbar verkan man väntade afen kunglig proposition? K. M. har ju understödt och gillat förslaget. Hvilka myndigheter skulle väl rådfrågas? Månne kommerskollegium eller riksgäldskontorets och bankens fullmäktige? Men de sednare hafva tillfälle att inom riksstånden göra sina åsigter gällande, och till kommerskollegium kan betänkandet svårligen komma i allt fall, Hypoteksförenin. arne äro visserligen ej officielt hörda, men deras delegerade hafva dock haft en enskild samman: komst i frågan och dervid uttryckt sitt gillande. rer torde således på förhand kunna räkna på deras ifall. Talaren ingick härefter i närmare motivering af sitt ien reservation till kommitterades betänkande framställda yrkande att äfven städernas fastighetsegare måtte ingå i banken, eller åtminstöne att sådant må medgifvas efter pröfning för särskildta fåll, t. ex. för de blifvande hypoteksföreningarne i Stockholm och Göteborg. I Frankrike och Norge göres ingen skilnad med stad och land. Den norska är isynnerhet mycket anlitad af städerna, utan att papperens värde lider: Men man sköter der sin kredit. Man köper sjelf sina obligationer, då deras kurs faller, liksom de flesta andra hypoteksföreningar göra. Der: före stå de norska papperen öfver de svenska. I Jutland åter finnas särskilda föreningar för stad och land, hvaraf följden blifvit att papperen se vi noteras resp. 87 och 92 4. Så skulle äfven gå hos oss, till mehn äfven för hypoteksbanken. Visserligen erbjuda stadsfastigheterna mindre säkerhet, men här är ju fråga: om en ;kollektiv ansvarighet, en förening. Slutligen främställde talaren sin åsigt om nödvändigheten att indraga alla nu utelöpande bypoteksföreningsobligationer och ersätta dem med hypoteksbankens nya obligationer, hvilket, enligt talarens förmenande, vore det enda verksamma sättet att för framtiden i utlandet höja den svenska krediten. Om, såsom troligt vore, de nya obligationerna komme att noteras till högre kurs än de gamla, skulle ett sådant utbyte kunna lätteligen och med ganska stor vinst för hypoteksbanken verkställas, och talaren uppgaf huru det ifrågasatta ytbytet skulle verkställas. Hr Wallenberg uppträdde ånyo och framställde åtskilliga anmärkningar mot hvad hr Lallerstedt ånfört, och hr Mannerskaniz framställde slutligen vissa invändningar mot bvad hr Wallenberg i sitt sednaste anförande. andragit, hvarpå, och sedan icke någon vidare talare anmält sig, sammanträdet upplöstes. x