bref till sin bror, lade sitt testamente inuti och bredvid detta Clemences porträtt. f Faller jag, så återger han henne detp, tänkte han fridfullt. Lugn och nöjd med sig sjelf, lade han sg och njöt en sömn så djup och välgörande, att han icke sofvit så på flera månader. Solen stod högt på himlen när han steg upp, och hans första tanke var att öppna fönstret till sin sängkammare. Himlen var klarblå, luften ren och frisk; träden på de Elyseiska Fälten glittrade af rimfrost; hans bröst höjde sig så lätt som derute på bölja blå, hans rätta älskade hem. En vacker dag, just passande för duelln, sade Georg vemodigt ironiskt; men jorden kommer att öppna en kall famn mot den som kysser henne. Just i detta ögonblick stannade en hyrvagn, som långsamt framtågat från Etoile-barrieren, framför porten. En man hoppade ur och skyndade uppför trappan. Vid åsynen af denne man kunde Sordeuil icke återhålla ett utrop af vild fröjd. DEpernotz! utropade han; himlen är rättvis, Och han ilade emot den ankommande som en far, hvilken efter tio års förlopp återfinner sitt förlorade barn. De båda männen möttes på trappan. . : Jag kommer för att bedja er om en tjensto, sade DEpernotz, hvars kläder voro i oordning; och hans ansigte bar spår af stark sinnesrörelse. Jag har också något att bedja er om, sade Georg, slukande honom med ögonen. Allt står till er tjenst; men hör först på mig. Jag har duellerat. Duellerat! röt hämnaren, duellerat! Men ni är väl icke sårad ? Med blodtörstig ömhet ref han upp roc