RIKSDAGEN. Ståndernas gemensamma öfverläggning i hypotekbankfrågan. (Forts. från tisdagsbladet.) Hr Wallenberg ansåg frågan för närvarande e så utredd, att man kunde riskera votera ja eller ne derom. Han ville framställa några af de betänklig heter han hyste mot förslaget. Man har framstalli det i femte.S stadgade förbud för alla andra kre ditinrättningar att utgifva amorfteringsobligationer grundade på säkerhet i jordegendom, såsom ett grund vilkor för den nya organisationen; men tal. kunde ej inse hödvändigheten att så absolut afklippa föi alla andra att begagna sig af deras nu egande rät tighet. Skulle detta stadgande emellertid antagas vore det nödvändigt att redaktionen sålunda ändrades, att man ej gjorde det omöjligt för sådana associationer,..som. hafva någon del af sin egendom ij jord, att kunna förskaffa sig amorteringslån, äfven om de kunna visas vara så förenliga med allmän fördel, att de erhålla K. M:ts sanktion på ett afgifvet upplåningsförslag. Anförde exemplet på Troll hätte bolag, för att visa till hvilka tvetydigheter det ifrågavarande stadgandet kuäde gifva anledning, samt erinrade, att i vårt land associationsandan har ett vidt, fällt öppet för sig, hvilket man ej borde genom förhastade: lagstiftningsåtgärder afspärra. Med afseende på beskaffenheten af de statsobligationer, som skulle lemnas såsom grundfond, anmärkte talaren det okloka deri, att fastställa olika vilkor för långifvare och låntagare. Framhöll vidare, att rättigheten för Bhypoteksbanken att upptaga lån på uppsägningstid innebure enahanda frångående af hypoteksföreningsidn, som man hos de nuvarande hypoteksföreningarne klandrat, äfvensom rättigheten att utgifva lån på kort tid utgjorde ett upplifvande af den gamla, för hypoteksföreningarne främmande handlåneinrättningen: Det syntes tydligt nog, att man genom dessa stadganden velat smeka vissa existerande missbruk, men de skulle säkerligen utan ringaste olägenhet kunna utgå: ur förslaget. Hr W. ansåg äfven det fastställda minimum af lånevärde för lågt, enär det tillfälle till skuldsättning, som sålunda öppnades för den mindre jordbrukaren, ej var för hovom fördelaktigt. Ansåg äfven erkännandet af olika uppskattningsvärden vara olämpligt och trodde, att då staten lemnade. sin garanti, borde icke något annat än taxeringsvärdet gälla. Hos den föreslagna styrelsen vore det omöjligt att tänka sig någon homogenitet, och dock ville man, sedan man sträfvat att gifva obligationerna enahanda värde som statsobligationer, öfverlemna bestämmandet af det beTopp, som finge utfärdas, åt ett på sådant sätt sam-, mansatt femmannäråd. Ansåg styrelsen lämpligast kunna tillsättas genom ett af deltagande hypoteksföreningar utsedt valkollegium, med rätt för K. M:t att blan1 de valde nämna en ordförande. Tal förnekade ingalunda det förhandenvarande behofvet af lättade lånetillfällen för jordbrukarne, men ville likväl erinra, att detta: behof var mest trängande för dem, som redan hafva sina egendomar skuldsatta utöfver det belopp, som komme att i hypoteksföreningarne antagas. Den konufigens rådgifvare, som här yttrat sig i ämnet, hade gjort det med all den försigtighet, som höfves den, hvilken vill hafva sin talan öppen; men för sin del trodde hr W., att det varit bättre om man på förhand vetat regeringens tanke, och att, om förslaget framträdt såsom en kongl. proposition, man vida mindre riskerat att få se detsamma sönderplockadt. Tal. komme att rösta för återremiss. Kunde till följd deraf en sammanjemkning af de stridiga meningarne ävägabringas, vore det bra, hvarom icke, borde man besluta en skrifvelse till KE. M:t med anhållan, det regeringen måtte för näst sammanträdande ständer framlägga ett förslag i ämnet, (Forts.)