Grefve Cavours ultimatum tillpåfliga re geringen, att afskedå alla utländska legotrup per, stödde sig bufvudsakligast på den om ständigheten, att den under Lamoricieres be fäl stående främlingskåren nästan uteslutande består af österrikiska soldater, som till sto del på österrikiska regeringens betallning af. gått till Kyrkostaten; Turinerkabinettet ha? betraktat detta förhållande såsom en uppen: bar kränkning af den noninterventionsprincip som . uttryckligt blifvit fastställd uti Villa francafördraget. Att Österrike icke ämnar blifva en sysslolös åskådare, bevisa trupprörelserna i trakten af Mantua, der redan 50,000 man stå slagfärdiga, samt truppkoncentreringen vid Borgeforte. Tidningen Opinione för den:8 dennes meddelar en ledande artikel, hvaruti det heter, att:Piemont icke kunde underlåta att skynda Umbrien och Markerna till hjelp. Då Piemont hindrat Nicoteras expedition till det romerska området, hade dess regering öfvertagit dubbelt ansvar för Umbriens och Markernas välfärd, och kunde ej undandraga sig att rädda dem. Piemonts kabinett hade förmodat, att om påfven insett omöjligheten af att i hjertat af Italien hålla sammandragen en här af 25,000 främmande soldater, så hade en sammanstötning kunnat undvikas. Påfven hade. fransmännen till sitt beskydd och behöfde således inga andra trupper. Det vore oklokt af Piemont att vänta tilldess Lamoricidre gjorde ett anfall på Bologna. Enligt Opinione Nationale hade konung Frånz den 6 dennes lemnat Neapel och begifvit sig till Gaöta, som han hoppas icke skall kunna intagas utan en formlig belägring, så att konungen kunde få tid ait afvakta kommande tilldragelser, som måhända kunde sätta honom i stånd att åter taga sitt rike i besittning. Men uti Gaöta hade han icke funnit allt uti det skick som han hoppats. Han hade derföre plötsligt gått ombord på ett i dervarande hamn liggande :skepp och afrest, såsom man förmodade, till Spanien. Förut hade han dock gjort de yttersta ansträngningar för att bringa neapolitanska flottan i Österrikes händer, men ministeren satte sig med all makt emot denna konungens olyckliga ingifvelse, och marinofficerarne sammanträdde till en öfverläggning, hvaruti det beslut fattades, att uppsäga konungen tro och lydnad samt i intet fall föra flottan till Triest. Detta var UngBombas näst sista viljeyttring på neapolitansk botten. Enligt telegrafunderrättelse från Bologna af den 9 dennes hade flera städer i närheten af romagnolska gränsen rest sig under ropet: Lefve: Victor Emanuelt