intet annat afseende än det, som hans qvarlefvande gamle fader och öfrige nära slägtingar kunna finna för godt, att dervid fästa, isansvarsyäg. mot: Ahlgren, såsom den der framkommit med lösa, obestyrkta. och för den bortgångnes medborgerliga ära och anseende förnärmande beskyllningar: Det är kändt att Ahlgren, som ejsjelfkan skrifva, användt Rundström både till att uppsätta bvad han skulleskrifva och derunder teckna hans namn. -Inteckningen, som af Ahlgren utlemnats, och som blifvit belånad i bolaget Skandia, blefinfriad, enligt Ahlgrens. eget medgifvande, med en revers, lydande på samma summa som den förstnämnde handlingen; och det lärer ingen myndighet i verlden kunna förhindra, eller ifrågasätta tvenne, till myndig ålder komna personers rätt att med hvarandra förfoga om sina egna angelägenheter på bästa sätt de kunna omsämjas och komma öfverens. — Att transporteringen, äfvensom Ahlgrens namn, äfven: om det skulle vara skrifvet med Rundströms hand, icke innebär, under förbållanden, som här ofvan blifvit antydda, något bevis om förfalskning, låter lätt tänka sig, enär antagas Måste att det skett med Ahlgrens goda minne och på hans egen anmodan. d) Slutligen kan jag ej undgå att med synnerlig uppmärksamhet fästa mig vid den omständigheten, som man lagt Rundström till last, att han nemligeh sällan var att träffa i sitt hem, utan vistades mest på offentliga ställen etc. Detta påståendet hvarken vill eller kan jag bestrida, men då det blifvit nämndt; som det tyckes, för att kastå skugga på hans minne, så anser jag mig böra nämna, att hans flera kommunala uppdrag icke tilläto honom annat, än att vistas på de offentliga ställen, der kommunens angelägenheter tarfvade handläggning. — Skulle han utom detta ha vistats på offentliga ställen, hvarmed kan menas källare och värdshus, så kan sådant möjligen ursäktas, om han var besvärad med besök af fodringsegare, hvilkas kraf han för tillfället kände sig oförmögen att tillfredsställa; men jag anser mig tillsvidare berättigad, att om honom hysa den goda tanke, att han aldrig på sådana ställen gjorde sig skyldig till något slags atsväfningar eller oordentligheter; hvarföre jag icke kan annat än anse allt hvad mot honom förekommit innebära hvad man i juridiken kallar petitio principii, d. ä. man antager som bevis det som skulle bevisas. N. J. Ekdahl.