den redan den-14 Juli så förfärligt massakrerade ochsöker fegt sak med den som ej kan försvara sig sjelf, och är till. den grad hyeniskt grym, att mar, likt tyrannen, si fabula vera, uppgräfver den .multnande: kroppen för att bita i den. Jag kan icke förneka att polisen, till att. börja med, tycktes allvarligen vilja bemöda sig att åstadkomma ett blad för historien vid handläggandet af frågan om Rundströms mord, och tog derföre i betraktande både det ex officio afgifna läkarebetyget, som positivt uttryckte att han var dödad genom andras handaverkan och alla andra sig företeende omständigheter. Den sökte, liksom den grekiske vise, med ljus och lykta efter banemannen. Men då försöken äfven med Cederdahl,; som var den siste med hvilken sådana anställdes, misslyckades, så tröttnade hon vid den historiska forskningens otacksamma tråkighet och beträdde den tacksammare romanens och de fria fantasiernas fält. Cederdahl, som, minst att säga, hade genom ord och åt bäfvor gjort sig starkt misstänkt inför de passagerare som voro med honom ombord till Waxholm, då han var på väg att, utan någon tvingande nödvändighet, låta inskrifva sig som frivillig vid arbetskompaniet på Rindön, att vara den verklige brottslingen, lyckades icke allenast att advocera sig fri-inför den skarpt pröfvande polismästareblicken, utan också att förvärfva sig denna myndighets välvilja, belöning, förtroende och nära nog vänskap. De orden, som uttalades af polismästaren, då han gafs fri, och som måste föregåtts af ett enskildtsamtal: Gå nu beskedligt och skaffa oss reda på Rundströms mödare, bevisa detta. Ett sådant förtroende gifves icke af en man i en polismästares skepelse blindvis och på höft. Der måste något mera, som vittnar om duglighet, ära och redlighet samt ett omutligt begär att söka och finna sanningen vara för handen hos den, som bekläds med detta så grannlaga förtroende. Sedan denne Herodes och denne Pilatus hunnit blifva vänner, har målet fått ett alldeles nytt utseende. Detkastades visserligen ut såsom förkännare några lösa yttranden: Månne icke Rundström har) mördat sig sjelf? Men dessa vunno ingen) stadga eller fasthet förr än efter Cederdahls beskickning till den afdödes enka. Denna beskickning är ex af de märkligaste i sitt slag och visar hvilka ofantliga resurser en polismästare i vårt land eger, då han har mod till att begagna sig af desamma. Emissarien uppträdde såsom det egnade och anstod en man, som uppträdde i polismästarens stad och ställe inför Rundströms enka, med en stolt hållnin och djerfva samt bestämda ord, beräknade på att förkrossa och bringa den redan förut nog förkrossade till erkännande deraf, att hennes man, hvars affärer befunnits vara i den största oreda, hade utan allt tvifvel lagt hand på sig sjelf. Det är ovisst huru den stackars) qvinnan skulle ha svarat ett så imponerande ombud, om hon hade varit ensam. Det är troligt att hon funnit sig föranlåten, för att). freda sig sjelf, att besvara frågan jakande;) men så skedde icke. Denna motgång för polismyndigheten vållades af den omständigheten at: en handfast karl, som ver vän till den aflidne, var inne hos den olyckliga då Cederdahl skötte sitt vigtiga uppdrag. Denna tillfällighet åstadkom att sändebudet vederbörligen blef visadt på dörren utan något svar. En sådan motgång skulle ha afväpnat andra; men den nedslog icke modet hos polismyndigheten, som en gång fått i sitt hufvud, om det var af-sjelfbevarelseinstinkt eller någon annan anledning, måste jag låta vara oafgjordt, att nemligen Rundström vore sin egen banemap, utan satte ryktet i omlopp med alla de medel som stå benne till buds, och hon har också deri lyckats i så måtto att allmänheten visar sig tveksam rörande sjelfva faktum. Jag anser det vara min skyldigbet som en vän till den bortgångne att fästa en granskande blick på de omständigheter som härvid hittills företett sig. Mitt påstående är att Rundström har icke och kan icke hafva mördat sig sjelf, och der: styrkes jag af följande skäl och anledningar: a) Att han var en :.an med upphöjda och ädla tänkesätt både om lifvet och döden; b) att tillbygget, med hvilket döden tillfögats bonoar, bestod af en oslipad, troligtvi: en nyligen i jernbed köpt sjömansknif. Han e biure eggjern och behöfde ej k eller begagna det oslipade, Dess så allmänt känd, att man nog nålarne skulle erbållit upplysfall ban köpt det sjolf; ec) körer det vara en fysisk omöjlighet att med ett såda t tillhygge gifva sig sjelf det dödande såret på högra sidan i halsen, isynnerhet då man ej ör vensterbhändt, sedan man först tillfogat sig, och det igenom klä H de flera djupa såren i magen, samt sönder sargat armarne, och motsattsen, att nemligen såra sig i magen och avmarne, sedan man först gilvit sig dödsbugget i nacken, och det med ven kraft att udden å tillbygget blifvit böjd mot balskotorna, är ändå mera omöjligt, I och önskar jag fördenskull, att, innan sund-1 betskollegium häröfver meddelar sitt slutliga utlåtande, icke allenast Stockholms läkaresällskap, utan ock gymnastiska centralinstitutets rarepersonal måtte beredas tillfälle att häröfver yttra sig. Hvad slutligen angår de biomständigheter, som man velat finna såsom lemnande stöd åt den förutsättningen, att han skulle mördat sig sjelf, så vill jag äfven underkasta dessa en tarflig analys. a) Den omständigheten att han var skyldig lika mycket eller mera, än hvad han egde, kunde icke vara något skäl till sjelfmord, enär I tusentals före honom befunnit sig i samma belägenhet och gjort cession och antingen, efter erhållit ackord med sina kreditorer, börjat sin verksamhet på nytt, eller, som simpel arbetare, på ärligt sätt förvärfvat sitt dagliga bröd, i eller utom sitt fädernesland. Rundström kunde utan olägenhet underkasta sig till och med det sednare alternativet, då han var känd både herma och i utlandet såsom en utmärkt skicklig och duglig arbetare i snickareyrket. d) Hvad den till en. del obetalta vexeln hes! tom var b utaf jurökre ipg ct Ing it ön