eget pund efter gamlavigten. Undersök bara denna knallarelåda! Ni tror kanske den innehåller band, synålar och andra rariteter? Ni bedrar er, den innehåller icke sådant skräp. Nej, se här! Tag af er hatten, herre! Här. är ett cirkulär fråni högvördiga domkapitlet i X. som handlar om, huru man sig med vinkelpredikanter förhålla skall., Här tolf nummer af stiftstidningen. En utmärkt tidskrift! Här åter ett bref från prosten Y. till prostinnan Z. Här har ni fem nedsmorda stamböcker. Här en lista på kollekt och gåfvomedel för sednaste året, insamlade i Meddellösa församling. Gör mig 23 öre. Sälla de, som låta sig värda -om de fattiga! Men låt oss nu gripa längre ned. Åh bevars! Hvad tycks om dessa rara stuffer från Falun och Sala? En vacker samling skulle jag tro! Och tung sen. Ser ni, det är riksdagsmannaarfvode. Men så låtom oss nu se till i andra rummet. Här hafva vi en luata tabeller, en lunta lysesedlar och här, hvilken hög med blanketter, matriklar, cirkulärer, formulärer, subskriptionslistor, böcker till benäget påseende, och, hvad vet jag, mitt herrskap; men mycket finnes ännu qvar, som ingen får se och som ingen tror skulle finnas här. Men hur i all verlden kan så mycket få inrymmas i klockareposten? Detta var en benig fråga. Jag tror emellertid att orsaken härtill är följande: Klockareposten är en gammal gubbe, som räknar sina 200 år, men som ändå går sin väg, om än med krökt rygg. Nu hafva våra lastare hvarje år försökt, att med nya vigtigare bördor känna efter hvad den gamle kan tåla, och derföre denna påpackning. Anmärkningsvärdt är emellertid, att gubben, oaktadt åren och tyngden, icke ännu stupat på näsan. Man bör för öfrigt veta att prisbillighet och ett hyggligt bemötande gifva hvem som helst kunder; hvarföre skulle icke vår klockare härvidlag vara lik andra menniskor? Han går med posten när ni befaller, och det kostar er icke en vitten. Hvarföre icke begagna er rättighet? Ni är t. ex. prest. Er församling ligger en half mil från stiftsstaden, pi skall ha ett bref, en stambok eller något annat till kapitlet eller någon prestman. Ni sänder det icke direkte till sin bestämmelse på vanlig post; nej, ni budar er klockare, han bär det till nästa lunkentus och så raden igenom, tills posten kommer till kontraktsprosten. Nu bor visserligen prosten 8, 10 å 12 mil från er och dito från staden; men detta gör ingenting. Ni har ju icke brådtom? Och då göra åtta dagars tid och 20 till 30 mils omväg heller ingenting. Att det kan blifva en 30 mils omväg beror derpå, att posten löper i zigzag, allt efter församlingarnes läge. Man kan dock vara säker på, att vid hvarje vinkel posten gör, så gör den också ett godt fiske, så att vid sista stationen har det sig svårt nog att draga all fisken i land. Men det var sannt! Kanske ni i går glömde att medsända något ytterst vigtigt? Nå, så sänd det i dag. Sänd ytterligare i morgon, sänd alla dagar! Klockaren skall gå, är det också tio mil till nästa kyrkoherde. Och härmed är klockareposten, om än i miniatyr, afmålad. Hvad vinst en sådan postbefordring emellertid ger såväl det allmänna som den enskilde, det blir en annan fråga. Troligen skola alla de, som inse sanningen af den satsen: tid är penningar, finna denna post vara alldeles befängd, och häri torde de icke hafva så orätt; ty säkert är, att endast befordringen af dessa ad infinitum kringlöpande stamböcker kostar långt mera än hvad de öfver hela riket inbringa och är således en alltför kostsam välgörenhetsinrättning. Eget är också att staten, som i intet annat afseende tar sig af klockare, utom hvad möjligen skatten för tjensten vidkommer, likvisst af dem fordrar, att de skola vandra omkring, för att kringsprida och upphemta stamböcker, tabeller och allehanda uppgifter. Insändaren undrar huru det t. ex. skall gå, när nu kyrkoböckerna skola afskrifvas (troligen af klockare) och sändas till statistiska byrån. Månne en klockare kan bära ett helt kontrakts alla kyrkoböcker? Kanske han skall köra? Hvarmed? Nå, han kan lega sig skjuts. Godt, men en tjensteman med kanske 50 rdrs lön har icke råd att lega posthästar åt andra och betala sjelf. Den största svårigheten ligger emellertid icke alltid deruti, att bördan är tung, att vägen är lång, att lönen är ringa; ett värre är tiden, isynnerhet för dem, som hafva på samma gång skolläraretjenst; ty när posten kommer, får han lemna sin skola och traska åstad. Visserligen förbjudes detta med rätta i folkskolestadgan; men det finnes för dessa betjenter (ve den som säger kår!) ännu en stadga, klockareinstruktionen, som ålägger klockaren, att sjelf gå med posten, och detta är i alla hänseenden bäst, emedan klockareinstruktionen i allmänhet bättre handhafves än skolstadgan. Klockareinstruktionen, detta är kanske något som få oinvigda veta, är nemligen ett vade mecum, liksom den der fjerdingen, som finnes i hvarje väl etableradt presthus, och hvilken välbeställd kyrkoherde kan icke förklara denna jus subjectivum utan att derföre vara en Gahmv. Det skulle emellertid föra oss för långt, om beskrifning skulle lemnas på allt i en väl detaljtrad klockareinstruktion. Återvändom alltså till klockareposten, för att se till om icke utväg finnes för dess bättre ordnande. Enligt insändarens förmenande finnes en sådan, och problemet är lätt löst, om det löses på följande sätt: Att pro 1:0 alla stamböcker, kongl. bref och cirkulärer till presterskapet sändas, i stället för på klockareposten, med den vanliga krono eller kyrkoposten. De brefbäringsskyldige finge derföre icke gå oftare; men posten komme förr fram. Pro 2:o. Tabeller och statistiska uppgifter, som af statens embetsverk infordras, fortskaffas med vanlig fribrefsrätt. De i dessa punkter nämnda handlingar kunna väl för öfrigt icke hänföras under samma kategori som kapitlets och prostens bref? Pro 3.0. De embetsbref, de äro icke legio, hvilka sändas från pro sten till kyrkoherdarne eller tvärtom, kunde icke de med lätthet eller åtminstone med mera billighet sändas af dem sjelfva på raka vägen till sin bestämmelse? Pro 4:o. Andra bref, böcker och dylikt höra icke någon gång till klockareposten, böra således, emedan de äro snyltgäster, köras bort, äfven om posten nödvändigt skall fortfara; men om så skall ske, fordras bättre kontroll än hvad nu fallet är. På detta enkla sätt tror insändaren att denna orimliga postföring kunde lätt och rätt ordnas; hvarföre det vore väl, om de, som makten hafva, ville lyssna härtill och så handla. Troligare är dock, att denna qvarlefva från den gamla goda tiden icke ännu sjunger på sista versen; utan torde väl klockareposten, då riksdagen för öfrigt kanske snar. slutar, till vederbörandes hugnad ännu tå kryssa sig f:am. Klockarne kunna emellertid roa sig med, då de dacka omkring med väskorna, sjunga och marschera efter följande slutrefränvg ur fabeln: Kort, ingen ville, riksdagen tog slut, Och kisamåns tog råtter som förut.s Martial. F. d. riddare af den van Till Bedaktionen af Aftorbladet. Sedan polismyndigbeten, vid en ny invettering af sina kassatillgångar, funnit att n