En beklaglig erfarenhet hade vi dock tillfälle at göra i Norge, och det var den, att den svenska lit teraturen der var lika främmande som den norsk: är för oss, och det var nästan icke möjligt att finna någon bvensk bok i landet. Mansklagade också all mänt, att i det fallet förbindelsen emellan :de båda länderna, likasom: postväsendet, : icke .fortgått i ut veckling, utan befann sig på ungefär samma ståndpunkt som för 30 eller 40 år tillbaka. Konstitutionens inflytande på det norska folket var märkbart vid första inblicken i landets förhållanden. Så träffade vi redan på Sul, första skiftet i Norge, en ålderstigen qvinna, som helsade oss med de så 7änliga och så oförgätliga orden: Hjertligt välkomna till Norge!s Hos henne, denaa ålderstigna, hvilken också var den sista som, när jag lemnade Norge, så vänligt räckte mig handen, såg jag Grundloven, den alla åldrar känna och så högt värdera. Så är det öfverallt, och den förtjenar äfven att vara känd och högt värderad denna Grundlov, som framkallat till lif och verksamhet allt hvad Norge nu eger kraftfullt och stort. Detta allmänna intresse hos. alla stånd och åldrar är icke minst lefvande hos den ädlare delen af vårt slägte, som förljufvar våra dagar och hvars rättigheter väl ännu icke blifvit så erkända, som de borde vara, men som dock säkerligen förr eller sednare får sin rätt genom lagstiftningen bekräftad och bevarad. Den norska qvinnan lemnar ingen af tidens vigtigare tilldragelser obeaktad, ingen politisk fråga går henne förbi utan att af henne diskuteras, och i detta fall står den norska nationen långt framför oss; ty ett handlingssätt, som sålundaj från grundlagen hemtar sin styrka, måste hafva till följd, att norrmännen skrida längre framåt på den konstitutionella banan än vi här i Sverge sannolikt komma att göra — vi, som äro så liknöjda för vår egen grundlag, så män som qvinnor. Denna grundlag är sannerligen icke heller af beskaffenhet att den för sig kan väckas nationens kärlek och intresse, och -böra vi derföre i detta bänseende hemta det exempel från brödrafolket, att,om vi vilja åstadkomma något stort och fosterländskt, vi ovilgorligen så ombilda vår statsförfattning, att den i sig innebär impulsen dertill för kommande tider och slägten. Den norska Grundloven har visserligen, äfven den, sina fel och brister, ty ingenting menskligt har ännu blifvit skapadt, som icke i tidens längd på ett eller annat sätt tarfvar omskapning eller förbättring, men dessa fel orktadt, skall Norges Grundlov, jemnförd med andra staters, städse intaga en hög och afundsvärd plats. Om dessa mina ord kunde nå till Norge, skulle jag icke nog kunna uttrycka den belåtenhet och den odelade aktning, som det myckna stora och ädla i dess samhällsoch samfundslif ingifvit mig. Kortvar väl min vistelse i dessa natursköna fjellbygder, men om det tillåtes mig att bedöma hela den norska nationen efter de gamle trondernas afkomlingar, är det mig en glädje och ett behof att här offentligen hembära brödrafolket min högaktning och tacksamhet. Anas