Göteborgs Handelstidning innehåller följande af en folkskolelärare meddelade uppsats, som berör en af folkskolans vigtigaste frågor och hvari en uppmaning framställes, som vi hoppas måtte vinna ett allmännare behjertande. Uppsatsen lyder: Hvarje uppriktig vän af folkskolan kan ej annat än med stor glädje emottaga underrättelsen derom, att insigtsfulla, för folkbildvingen varmt nitälskande män resa omkring i landsorterna för att se till huru med fölkskolorna rätteligen är beskaffadt och huru undervisningen der handhafves. Ty derigenom skall i icke ringa mån folkundervisningens bästa befrämjas, enär, då missförhållandena på detta område komma i dagen och blifva för allmänheten bekanta, de anmärkta bristerna torde snart nog blifva -afhjelpta — och hvar och en, som med skolorna har något att skaffa, eggas till ifver, eler åtminstone till någon omtänka att fullgöra sina pligter mot densamma. Och missförhållandena på folkskolans område: äro både många och stora (detta har blifvit-sagdt och bevisadt många gånger förut, men det kan ej skada-att säga det omigen). I Hvad magister Meijerberg, rörande skolväsendet i norra delen af Göteborgs län, nyligen haft tillfälle att erfara, att nemligen skolorna derstädes i allmänhet äro i ganska ulelt skick, torde nog på de allra flesta orter i -vårt-land hafva sina motsvarigheter. Brist på skolmaterialier, brist på intresse för saken hos skolstyrelsen och öfrige församlingsmedlemmar, men öfverflödande nit för katekesutanläsning och för abc-dariers undervisning uti de fasta skolorna, i de första grunderna af stafning och innanläsning — se der hvad man finner nästan öfverallt vid landsbygdens folkskolor. För dessa vanvårdade skolors eländiga tillstånd och de otillfredsställande resultater de lemna känner sig mången benägen att i ren förtviflan kasta skolornas nuvarande lärare öfverbord, förmenande, att de icke fullgöra hvad dem åligger, eller ej äro dugliga på sin plats. — Utan att vilja taga skollärarne i försvar, mera än tillbörligt är, kan dock den; som eger någon kännedom om förhållandena på landsbygden, med allt skäl påstå, att de (skollärarne) näppeligen, under förhanden varande omständigheter, kunna uträtta mera än hvad som sker. Dere är det i de flesta fall skolstyrelserna, på Hvilka skulden och ansvaret i detta afseende hvila. Det är skolstyrelserna, med församlingspastorn i spetilgn, som skulle på allt sätt vinnlägga sig om att skolorna blefve bragta i det skiek, att folkundervisningen kunde bli af verkligt vär Men det är en ovedersäglig samning, att fåne det hållet föga eller intet uträttas I och för denna vigtiga angelägenhet. Sedan man, dertill nödd och tvungen, bråkat med att få ihop en eller flera skolor, antecknat vissa personer såsom ledamöter i skoldirektionen och antagit vid seminarium godkänd lärare, så lemnas derefter alltsammans åt sitt öde. Går skolan brav — d. vs. s.: få de barn, somi skolan bevista, hastigt lära katekesen utantill och någorlunda hjelpligt läsa innantill samt öfva sig något i skrifning och räkning, så äro allmogens och presternas önskningar i thy fall tillfredsställda. Skolan är då sådan som man vill hafva den, och — hvad göres oss då mera behof? Examen hålles en eller kanske två gånger om året — oftast bara för syns skull och för att bruket så fordrar; ej egentligen för att utröna hvad skolan förmår åstadkomma, ty detta anser man sig veta förut, ithy att dess duglighet mätes efter det antal sidor, barnen lärt sig utantill i katekesen, och efter den skyndsamhet, hvarmed innanläsningskunskapen inhem tas under läseterminens-lopp. Vid dessa examina är pastor vanligen närvarande samt en och annan ledamot af skolstyrelsen — de enda tillfällen då, på de flesta ställen, skolan. får emottaga besök af dem, som i första rummet hafva sig ålagdt att vårda sig om dess angelägenheter. — Är skolläraren villig att meddela undervisning uti geografi, historia och andra s. k.. högre kunskapsämnen, och han; föratt kunna göra hvad han i så fall anser nödigt och nyttigt, begär att erhålla för skolans räkning nödiga undervisningsmaterialier, så händer det verkligen ganska ofta, act han: af vederbörande afspisas med sura miner och med orden: Lär barnen det nödvändiga. Kartor och focketder få vi tänka på framdeles,. Om skolläraren då, dels af brist på nödiga böcker c., och dels för att ej göra sina förmän och barnens föräldrar emot samt ock ofta af nedslagen het och ledsnad öfver den likgiltighet, hvarmed hans skola omfattas, gör blott hvad föräldrar och presterskap af honom fordra såsom skellärare, så må han väl derför ursäktas. Det är icke allom gifvet att kunna, med lycklig utgång, trotsa denallmänna meningen inom församlingen, eller att af och med ingenting göra något — och skolläraren: är för frigt pligtig att ställa sig till hörsam efterrättelse hvad skolstyrelse och reglemente at honom kräfva. Den meningen gör sig alltmer gällande hos ganska många bland folkskolans vänner, itt folkskoleinspektörer äro af behofvet högt påkallade, derest det skall blifva möjligt förmå skoldirektionerna att uträtta något till skolornas gagn. Men innan sådana inspektörer blifva tillsatta, skulle det sannerligen vara sögst nyttigt, om fosterländskt sinnade män, som nitälska för folkskolans utbildning till iwvad den bör och (med Guds hjelp) skall li, ville här och der, hvar inom sin ort, inpektera skolorna samt i tidningarne införa :erättelser om hv:d de sålunda kommit i lfälle att iakttaga på folkundervisningens mråde. Visst blefve det litet förargligt för e flesta respektive skold rektioner och förimlingar att såder helt oförmodadt se sitt ordnade skolväsen, blottstäldt för offentligeten och allmänhetens dom; men om de ymedelst kunde lifvas och eggas till tjenlig erksamhet för sina skolors bi så vore v dermed mycket vunnet både för dem sjelfva SS