Yrkade bifall, dock med den förändring att ordet annorledes uti S måtte utbytas mot sålunda. Hr Hjärne instämde. med hr Åkerman, och gr.fye Mörner med hr Mannerskantz. Hr Bildt yrkade bifall till 4 oförändrad. På framställd proposition bifölls med den af hr Mannerskantz föreslagna ändringen. Öfriga 5, jemte det af utskottet framställda förslag till öfvergående stadgande, godkändes utan diskussion. Derefter öfvergick ståndet till pröfning af utskottets förslag till förordning, angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och fra rtida verksamhet skola till efterrättelse gälla. Vid 3:dje S gjordes, på yrkande af hrr Mannerskantz, Gripenstedt, Hjärne och friberre Raab, en redaktionsförändring, åsyftande att delaktighet uti föreningen skall som förut ega rum för hälften af taxeringsvärdet... Grefve. Mörner. yrkade återremiss, sedan ståndet förut beslutat vid-allmänna bevillninige VM skall uppskattas efter dess verkVE 5:te erhöll, på yrkande af friherre W. F. Tersmeden, följande förändrade lydelse: sEn hvar, som, efter hvdäd ofvan är sagdt, eger eller innehar jördegendom, hvars värde, beräknadt efter förestående grund, uppgår till minst 1000 rdr rmt, vare till inträde ihypoteksföreningen berättigad, der ej andra omständigheter det inträde -skulle hindram Friherre Raab önskade summans bestämmande till 800 rdr. Öfriga 4 biföllos enligt utskottets förslag. Utskottets särskilda hemställan, att förordningarne rörande hypoteksbanken icke måtte ändras utan rikets-ständers samtycke, föranledde en liflig diskussion i afseende å grundlagsenligheten af ett sådant stadgande. Grefye C. G. Mörner ansåg ett sådant beslut icke kunna fattas, förrän lagutskottet uttalat sig uti frågan, emedan förordningen icke förr kan erhålla civillagsnatur. Trodde att landtmarskalken icke skulle kunna framställa proposition om. bifall på detta förslag. Hr Bildt åter ansåg att utskottet icke kunnat undvika att framställa ett sådant nödfallsförslag, då ständerna garanterat en grundfond af 8 millioner. Det låge i våra konstitutionella former den felaktighet att regeringen icke bar någon rätt att besluta öfver bankfrågor, och ständerna endast önskningsrätt i ekonomiska. Yrkade derföre bifall till förslaget. Hr G. Cederschiöld ansåg, att som detta förslag kunde anses vara af enskild person väckt, så skulle bifallsproposition icke kunna framställas. Statsrådet friherre Gripenstedt ansåg, att förslaget endast borde betraktas som ett vilkor, fästadt vid ett af ständerna gifvet anslag, men trodde icke formen för förslaget rätt vald. Det är för strängt, och ingen förändring skulle i stadgarne kunna vidtagas. Det borde lemnas öppet för K. M:t-att i mindre detaljer göra sina ändringar och jemka hvad som kan behöfvas. Det borde således ej beta att ändring ej må kanmna ske, utan i stället att ändring ej må ske, då förslaget alls icke finge civillags natur. Hr Bildt ansåg den af friherre Gripenstedt föreslagna förändringen så helt och hållet förändrande frågans natur, att han fruktade; det de andra stånden ej på sådana vilkor skulle vilja gifva sitt bifall till förslaget. Blir frågan af rent ekonomisk natur, dei säga kunna ständerna endast önska, så kan det för framtiden blifra ganska vådligt. Vid framställd proposition voro de flesta rösterna för utskottets förslag, hvarföre grefve Mörner begärde votering och afstod från sitt yrkande om afslag, hvarigenom statsrådet Gripenstedts förslag blef kontraproposition. Voteringen utföll så, att ntskottets förslag godkändes med 23 röster emot 21. Ståndet åtskildes kl. nära 3 e. m. Presteståndet. Föredrogs sammansatta statsoch bankoutskottets utlåtande n:o 24, i anledning af Kongl. Maj:ts skrifvelse, med förslag angående förändrad organisation af hypoteksinrättningarne i riket, och medhunnos de nio första paragraferna. 1 blef af ståndet bifallen efter votering med 32 röster mot 16, som önskade återremiss. För bifall härtill talade riksarkivarien Nordström, doktor Almqvist, professorCarlson och kyrkoherden Ternström, hvaremot doktorerna Sandberg och Säve samt komminister Beckman förordade återremiss, emedan förslaget borde noga öfvervägas, alldenstund meningen med denna inrättning ej vore annan än att ännu mer öppna portarne för utländsk skuldsättning. 5 2, 3, 5, och 8 biföllos utan diskussion. 4, i sammanhang med hvilken äfven 46 13 och 14 föredrogos, blef på framställning af riksarkivarien Nordström bifallen. Doktor Sandberg gjorde vissa betänkligheter vid att bifalla deti dessa S5 föreslagna användandet af statsobligationerna, som skulle utgöra bankens grundfond. 4 6 blef på yrkande af professorerna Selander och Carlson till utskottet återremitterad, emedan den deri bestämda minimisumman för bankens verksamhet eller 1 million rdr vore alltför ringa och borde höjas till 5 millioner. Riksafkivarien Nordström ansåg sannolikt att flera föreningar skulle i banken genast inträda, hvarföre de här föreslagna 5 millio nerna lätt skulle åstadkommas, oeh yrkade derföre bifall. 4 7 och 9 föredrogos i ett sammanhang och blefvo på framställning af doktor Almqvist samt professorerna Carlsen och Selander återremitterade, emedan de ansågo att ett maximum för upplåningen borde böstämmas, hvilket endast af rikets ständer kunde förändras. För bifall till utskottets förslag. talade riksarkivarien Nordström ech doktor Tellbom, som ej sågo någon fara wti hvad utskottet föreslagit. Här afbröts diskussionen för att i aftonens plenum fortsättas, och ståndet åtskildes kle2 e. m. Borgareståndet. Hr Rosenqvist väskte förslag om utseende af en ständerdeputatiom för öfvervarande af Gustaf-Wasa monumentets aftäekande i Dalarne, hvilket förslag begärdes på bordet. Härefter. hemställde talmannen, om ståndet nu ville besluta företagandet af skjutsfrågan, och yrkade bärvid hrr Lallerstedt, Ödmansson, Kramer, Staaff och H. Gahn att så skulle ske, hvaremot hrr Wern, Thollander, Wallenberg och Billström hemställde, om dermed ej borde uppskjutas åtminstone till eftermiddagens plenum, som ock blef ståndets beslut, efter votering med 27 röster mot 14. Häremot anmälde hr Lallerstedt sin reservation. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 165, i anledning af de under riksdagen framställda förslag, angående inrikes skeende upplåning emot svenska fonderade statsobligationer. Härom uppstod en längre debatt, hvarunder ingen af de många talare, som uppträdde, yttrade sig mot sjelfva principen, men åtskilliga förändringar föreslogos, hvaribland följande antogos såsom ståndets beslut: I afseende på 1 antogs hr Werns förslag, så lydande: Genom upplåning för statens räkning, enligt här nedan angifna vilkor och bestämmelser, anskaffas inom riket medel att användas, dels till bekostande af allmänna produktiva arbetsföretag, hvil kas utförande eller understödjande af rikets ständer beslutas, dels till inlösen af obligationer å utländskt mynt, då fullmäktige pröfva sådant lämpligt för upprätthållande af obligationernas värde, utgifna för åren 1858 och 1860 för statens jernvägsbyggnader upp tagna lån. Vid 2 antogs, efter votering med 32 röster mot 18, ett af hr Wallenberg framstäldt förslag till förändring, så lydande: Denna -upplåning, som efter fullmäktiges bepröfvande må företagas i den hän delse penningar blifva inom landet tillgängliga mot ett pris, som ej får understiga 90 rår för en årlig ränta af 4 rdr 50 öre, sker genom fonderade, inom riket utgifna räntebärande obligationer, lydande ä svenskt mynt och utfärdade på rikets ständers väg: nar af deras riksgäldskontor. Derjemte beslöts, at