vara tvifvelaktigt, då de nya lånen komma att upp tagas i flera serier, och: listan på obligationer a! olika slag följaktligen blir föga mindre än förr. Ati förhållandet dock skulle blifva något bättre, när operationerna vore koncentrerade på en hard, i stäl let för att täflan mellan flera lånsökande egde rum ville tal. dock gerna medgifva, och han hade der. före icke heller för afsigt att motsätta sig der föreslagna koncentreringen, men önskade visa, att vinsten deraf ej kan blifva så ster, att den icke köpes för dyrt, om den skall betalas med priset sf en . häfdvunnen frihet. Och likväl är det till ett sådant pris, som komiterade och utskotte: ämnat köpa den åsyftade fördelen, då de velat ute stänga ala andra från rättigbeten att utfärda amor teringsobligstionor, grundade på säkerhet i jordegendom. De betänkligheter, sm häremot blifvit fram ställda i reservationerna, hade af de talare, som hit tills uppträdt, endast blifvit besvarade dermed, att om ej ett sådant förbud stadgades, komme hela det gamla eländet att qvarstå. Några bevis för ett sådant påstående hade likväl icke blifvit förebragta. och man kunde således ej tillmäta detsamma större betydelse än det motsatta påståendet att så icke komme att ske. Det förefölle eljest temligen klart, att om den nya centralanstalten blefve väl skött, så skulle den kunna erbjuda fördelaktigars vilkor än särskilda föreningar kunde betinga, och dessa således hafva sin fördel vid att vända sig till densamma, äfven utan allt slags tvång. Man hade i detta häneende talat om det sedliga begreppet, men man hade förbisett att det rätta sedliga begreppet är ait ephvar skall ega frihet att göra det, som ej skader det allmänna eller någon enskild. Det vore ganska ätt att visa, det föreningar kunde uppstå; hvilka hade behof af ett amorteringslåns upptagande på antira vilkor och under andra omständigheter än dem som äro fastställda för rikshypoteksbanken, likasom att de kunde ega sådana relationer, att de hade utcigt att få sina önskningar i detta hänseende uppfyllda; men antoges dcet nu föreliggande förslaget med sitt i 5:te :n stadgade förbud, så komme lagstiftniogen att mot hvarje sådant aftal uppställa ett oblidkeligt nej. Herrar komiterade och de som understödja förslaget hade alltför mycket förbisett, att kapitalisten rätt väl kan pröfva säkerheter och vet till hvem han lånar. Det borde derföre få bero på det förtroende, man kan hysa till den nya anstalten, om man vill begagna sig af dess biträde eller ej. I afseende vidare å statens inblandning i saken genom öfverlemnande af de ifrågasatta grundfondsobligatioherna, så kunde det väl vara att densamma blefve för upplåningen fördelaktig; men det vore dock å andra sidan skäl att tillse, om det ej kan medförs något äfventyr för statens kredit att hafva så många millioner utelöpande. Bestämmelserna i 14 vis , att beloppet 8 mill. kan öfverskridas, och egentligen ficnes ingen gräns bestämd för det belopp af obligationer, som genom hypoteksbanken skulle kunna bringas i omlopp. Erfarenheten vittnar, att så ofta staten blifvit inblandad med enskildas affärer, så har det alltid hetat, att ej någon fara deraf kunde uppstå, att i sjelfva verket ieke den ringaste risk ifragakomme; men sådan inblandning har dock ofta ledt till trassel, ieke sällan till katastrofer. År 1844 stod regeringen i begrepp att framlägga ett förslag i ungefär enahanda syfte som det nu föreliggande; men vid en då hållen förberedande sammankomst gjordes deremot så kraftiga anmärkningar, att regeringen fann sig föranlåten taga detsamma tillbaka. Nu deremot, sedan man inträdt på skuldsättningsbanan, tvekar man icke längre att med stark fart låta det gå vidare på densamma. Påtryekningen från de skuldsattes sida är dessutom för närvarande så stark, att det är anledning befara att de som tala för sans och betänksamhet, måste gifva vika. Det har tyvärr inträffat efta tillförene, att de skuldsattes intressen blifvit de bestämmande, oeh följderna deraf ha mer än en gång varit olycksbringande. Det förtjenar äfven att väl öfvervägas, att sedan en för ieke länge sedan befintlig ymnig penningetillgång alstrat den kris, hvars följder ännu låta känna sig, man icke må vidtaga räddningsåtgärder, som gå så långt att de skola alstra en ny kris och göra nya räddningsåtgärder behöfliga. Man bör derföre ej genom alltför stor inblandning från statens sida locka till öfverdrifna och vådliga ,pekulationer. Hvad som blifvit i reservationen anmärkt i afseende på statsgarantiens belopp, i fall en sådan ovilkorligen skall ega rum, hade under diskussionen icke blifvit vederlagdt. Äfven torde det vara skäl för landtbrukaren att öfverväga, huruvida lånen komme att stå dem billigare än förr, då utöfver den nuvarande förvaltningskostnaden i de särskilda hypoteksföreningarne en särskild förvaltningsprocent skall erläggas till centralhypoteksbanken samt dessutom lillskott kunna ifrågakomma till betäckande af de örluster som kunna uppstå — en eventualitet, som ngalunda ligger utom möjlighetens gräns, särdeles om man tager i betraktande att hypoteksbanken kunfinna sig nödsakad att begagna sig af statsoblitionerna under en politisk kris, då dessa fallit till ranvärde. Tal anmärkte slutligen, att den historik öfver hypoteksföresingarne i andra länder, hvilken förekomner i komiterades betänkande, ingalunda lemnade påson upplyssing huru dessa äro organiserade, och följ ;ktligen hvar orsaken kan ligga .dertill, att deras ligationer äro bättre noterade än våra; och han ang sig, på grund af hvad han anfört; föranlåten semställa, att om än det vore nödvändigt att nåoting hastigt vidgöres i förevarande angelägenhet, an dock må väl taga sig tillvara för förhastade åtsärder samt att man ej må binda med civillags naur en organisation, som, sedan den en gång blifvit ablerad, torde blifva så mäktig och understödjas af å många intressen, att den står fast både mot koung öch ständer. Hr Mannerskantz: Ibland de anmärkningar, som ot förslaget blifvit gjorda, är äfven den, att lånen kulle få för stor utsträekning och penningemassan utför hastigt ökas. Naturligtvis vore det ett hufudändamål för den nya institutionen att kunna beeda låneutvägar på billiga vilkor för landets moderäring, oek det man klandrade vore således icke ett el utan en förtjenst hos förslaget. Men att denna utthet ieke skulle missbrukas, derföre låge en gaanti i styrelsens sammansättning, der regeringen och tänderna hade sina representanter, hvilka utan tvifel skulle mera afse det helas fördel än att blindt ylla de lånbehöfvandes intressen. Styrelsens bemöanden skulle snarare gå ut på att minska än att ka den utländska skuldsättningen samt att begagna en vunna större krediten för att inom landet erålla. de behöfliga kapitalen. Korrektivet mot en begränsad upplåning måste sökas i andra omstänligheter än fastställandet af ett visst lånebelopp, om ej skulle få öfvertigas. Om man nemligen vill vinga alla lånbehöfvande att uteslutande anlita hyoteksbanken, följer deraf att man äfven måste beeda en hvar hypoteksförening tillfälle att gå in i anken eeh att der erhålla lån. Man beginge anars en himmelsskriande orättvisa mot den del af venska jorden, som utestängdes från hypoteksbanens fördelar. En nödvändig konseqvens af förbudet net utgifvahde af egna obligationer är sålunda att ngen maximisiffra, t. ex, 60 å 70 millioner, för hyoteksbankens upplåning kan stadgas. Snarare kunde n begränsning fastställas beträffande lånens förhålande till egendomsvärdet, så att de t. ex. ieke finge frerstiga hälften eller tredjedelen af jordens värde, å alla finge samma rätt. Men detta är af ingen raktisk vigt, när fråga är om hela svenska jorden. Zan har äfven sagt att nämnda förbud icke vore EE fart FE