SecekDad sKola Komma alt har stå polemiskt8 mot hvarandra; men jag må tillika strax öpnn förklara, att det vid sådant förhållande ock alltid är en tillfredsställelse att ha att göra med en motståndare af detta slag, hos hvilken man finner den välmenande afsigten bredvid de något vågade påståendena, och hvilken till och med i sina misstag röjer mannen med allvar och rättskänsla. Jag hoppas också att han för sin egen del icke skall ha något emot att det utan hetta eller förhäfvelse här framställes några invändningar mot hans ofvanantydda satser, enär ämnet är i allmänhet af den betydelse, att intet må änses öfverflödigt, som kan tjena till att belysa detsamma. Baron C. Raab vill ha den slesvigska fråEn afgjord genom sallmän omröstning. Han åller. sig öfvertygad om att den under hvad förhållanden som belst skall blifva en diplomatisk fråga, och ultima ratio skall då, enligt hanssmening; blifva fritt val, sådant som ju i våra dagar tillerkännes alla andra länder och er . Väro här snart inne på ett kapitel af sto. intresse, der -detockså i nönin ind på hög tid: att begreppen icke längre lemnoas att sväfva ut alldeles på fri hand och bilda trosläror. på helt och hållet lösa och obevisadel premisser. . Det är icke första. gängen vi se ngrremskjuten med Byoketi sans9 ng igen att det numera är er erkänd fritt.val, af nudsdelar. (sprovinser,), genom de vilja öre. ooh till hvilket annat rike blitt RE och äfven detta påstående kan a så ofta upprepadt, att det till slut blifver af mängden antaget som en dogm, så vida mg ej gör sig besvär att litet närmare gran a detsamma och at: upplösa det i sina uriösa beståndsdelar förrän det knådat ibop aig till ed århundradets stora grundsats. : örst och främst: denna alla andra länder och p. vovinser tillerkända rätt,, hpar — se vi den erk. 24? Baron Raab skall svara: Gudbevara! I Italien, i Savoyen, — i Donaufurstendömena. Och sedan vidar e? Vidare? : Vidare är det icke, så vidtj ag kan se. Men dåtom oss nu ett ögonblick också betrakta huru förbållandet verkligen ställer tig med afseende på det fria allmörina valet bos alla dessa nämnda länder Ö;ch provinser! Vid Donau har den romaniska. befolkningen, förut delad-mellan tvenne iken, samlat sig till ett och valt en enda gemensam chef, i Italien hafva de särskildta staterna och swss.kena revolterat sig mjot de främmande GV vastierna och underordsat sig ett getensamt italienskt konungahus; diplomatien har icke velat, och väl knappast kunnat, motsätta sig. en sådan ny sakernas ordning, men den har sagt: vi vilja erkänna den, såframt det vid allmän omröstning visar sig, att detta har utgått, ej från ett litet oroligt parti, men. från hela folkviljan. Den nya statsrätt, som här skulle blifvit etablerad, inekränker sig sålunda dertill, att när en nationalitet tager sjelf hand om sitt öde, förändrar :sin inre organisation eller drifver en förtryckare bort, ger diplomatien sin höga sanktion åt bvad som redan är en fullbordad gerning, så snart denna gerning undergått ötverloppsforwaliteten af en allmän omröstning. Parma och Modena bade, redan för längesedan, jagat sina resp. herrskaper på dörren, detta var le fait accomplin; diplomatien — det är sannt — bade det i sin makt att åtminstone hota. med en intervention till de fördrifnas fördel; men hellre än att möjligen nödgas låta detta förblifva ett tomt hot utan minsta inflytande på bändelserna, har man hittat på att låta omröstningen legalisera upproret och sedan dervid requiesceran. Något vinnes härvid, utan tvifvel, men det har fordom gått för sig äfven utan denna omständighet; Sverge blef under Gustaf Wasa svenskt rise för sig utan allmän votering,. Hvad Savoyen angår, är åter förhållandet det följande: Tvenne furstar komma sinsemelJan öfverens om att reglera gränsernu; den ene säger: pdu kan taga det eller del stycket af mitt land, gerna för mig, och du kan på anhat sätt visa mig en återtjensts. Fördom skedde detta: utan all vilare formalitet; lands delen öfverläts af den ene landsherren till den andrey som en landtegendom, och folket följde medl, — sålunda öfverläts tl och med af tredje nan Norge är 1814 åt Sverge genom Kielerfreden utan män votering,, — i våra dagar, om mottagaren är en liberal och samvetsgrann man, som t.ex. kejsar Napoleon lik. och om ban på förhand kan någorlunsa utnäkna at resultatet af voteringen skall utfalla till: bangs fördel eller låta sig föra derhän medelst tjenliga medel, säger han: xJag vill .dosk.. ogerns mottaga denna generösa gåfva utan att folket sjelfi bar qvitterat den. I detta sednare fall iuskränker sig den nya sialsrälten till en handling, som onekligen ser näjot u, men i sjelfva verket är lika illusorisk, som den med afscen flidig: Döossa äro nu de exempel, som bittills före;gga, och medgifvom att de icke innefatta synnerligt mycket. Man invänder: diplomaten, Om den också i dessa nämnda fall en: dast låtit omröstaför syns skull eller till öf verlopps, har dock redan dermed erkänt att det ligger något i folkens sjelfbestämnivgsrätt; och nästa gång skall den respektera den, äfven om en votering utfaller emot dess önskan och dess förutfattade planer, och sålunda skall dådet fria valet blifva i sanning upphöjdt till den högsta statsrätt. Det vorevisserligen förmätet att bestrida möjligheten af att kejsar Napoleon hade vägrat motlaga Savoyen, såframt voteringen derstädes utfallit med en enda rösts majoritet emot inlemmandet i Frankrike, — ehuru jeg tillstår att jag har förtvifladt svårt att antaga en såden sjelfförsakelse från detta håll, — hvad jag medger är att i detta och liknande fall folkets sjelfbestämningsrätt borde vara åtminstone ett mycket vigtigt moment. Men det gifvas sådana andra fall, liggande helt och hillet utanför de här gifna exemplen der upphöjandet af den allEN 4 er åh ESS ET SOK de på Italien var. öfver