JOSEF GARIBALDIS ; MEMOIRER ), utgiia as ALEXANDRE DUMAS Rosas. Under tiden var ett namn i tillväxt, hvilbet efi dag skullebli er skräck för den argefitioska republiken: Kort tid efter 1810 års revolution lemnade en yngling vid femtoneller sexton års ålder Båetios Ayres, fråtl staden begifvande sig ut på landet; Han såg orolig ut och skyndade framåt med raska steg. Deine yngling hette Juan Manoel Rosas. Varföre Elvergaf denne flykting, nästan. ännu ett barn, det Hem, som sett-honom födas? Hvarföre gick stadsinfödingen att söka en fristäd Hos bergsbygdens vefolkning? Derföre att Han, som en dag skulle misshandla sitt fädernesland, misshandlat sin mor och förföljdeslaf faderns förbannelse. Denra händelse, som förröfrigt var utan vigt, glömdes snart bland larmet af timande allvarligare tilldragelser;ocK under det flyktingens alla fördna kamrater förenade sig under frihetens fana för att bekämpa det spanska väldet, irrade häp?omfring: på sparö pås, hängaf sig åt gaucho-lifvet, antog dess drägt och seder, blef en af de bäste ryttare och en af de skickligasfe på dessa ofantliga slätter att. sköta lasso och bola, så att den, som ej kände honom, skulle, då ban såg honom vara så bemmastadd i dessa vilda öfningar, tagit hönom döke för: ett stadsbarn, utan för en landtbygdens sons ieKe för sen flyktig pueblefo, utan för en verklig gåucho: ) Se A. B. nris 130, 132—138, 141, 144, 145, 149, 154, 156, 163, 164, 202, 205 och 207.