TUNGa -FiKNUgL ARSTORITG I AVI RGUS BAISKIUUda delar. Den skymning, som råder i detinre af Nikolaikyrkan, brytes icke, säsom i de grekiska kyrkorna, af ljus som stråla från koret och återspegla sig uti 1konostasens blänkande guldoch silfverprydnader. I akustiskt hönseende är hon för öfrigt nästan så misslyckad som det är möjligt. Slutligen har man vid uppförandet missräknat sig på hufvudkupolens förmåga att bära klockorna och har för deras inrymmande måst uppföra ett litet; vidunderligt smalt och vanprydligt hus framför kyrkan på vestra sidan, mot torget, och för symmetriens skull ett annat dylikt äfven åt östra sidan, hvilka båda hus, liknande jättestora skyllerkurar, men försedda med fönster såsom på vanliga boningshus, på hvar sin sida innefatta den kolossala trappan, som leder upp till kyrkan. Någonting motsvarande hela denna besynnerliga anläggning torde man få söka verlden omkring. Jag har här talat uteslutande om Helsingfors yttre fysionomi, gator, byggnader. Men vid ett flyktigt besök denna tid på året är också detta nästan det enda man får göra bekantskap med. Hvar och en, som kan lemna Helsingfors under sommaren, flyttar ut på landet eller beger sig på resor till det inre af landet eller utomlands. De, som företrädesvis. representera det inre och andliga lifvet, det framåtsträfvande och det nationella, och bland dessa universitetets lärare och ungdom, äro nästan utan undantag borta. Deremot inflyttar under sommaren en icke obetydlig främmande befolkning, bestående af familjer från Estland och från Petersburg, hvilka komma hit såsom badgäster och för att njuta af landtlifvets behag, Ty för Petersburgs förnäma är Helsingfors, buru. präktigt och hufvudstadsaktigt det än kan tycka sig vara, dock att betrakta såsom ett idylliskt bondland, der man kan lefva fri från tvång och etikett. Den sydligaste delen af den hbalfö, på hvilken staden är belägen, bestod för tjugofem år sedan endastaf kala gråberg. Man har här ett af de mest talande exempel på hvad som inom kort tid kan åstadkommas i naturförsköning. Man finner här vid Ulrikasborg nu skuggrika parker, täcka lunder; vackra, grönskande höjder med förtjusande utsigt. Fö östra sidan, som vetter åt Helsingforr hamn, har man ståtliga villor; i midten af stora parken ett brupnshus med en stor societetssalong, och vid stranden längst i söder ett präktigt badhus samt flera siminrättningar. Dessa sednare ligga snedt emot Vargskären, och är man någorlanda stark simmare, så är det till och med lätt att förbi den närmast belägna holmen, der några batterier äro uppkastade, simma ut så nära de gråa murarne af Långörn, det vestligaste af de egentliga Sveaborgsfästena, att man hör stämman af den gråa gestalt, som med musköten vankar af och an på höjden af muren. Här ute på Ulrikasborg ser man på eftermiddagarne en talrik badsocietet, hufvudsakligen bestående af ryssar och ryssinnor (ett femininum, som vi icke känna derhemma, men som allmänt begagnas här i tal och skrift), hvilka roa sig efter bästa förmåga. I fredags afton, straxt efter sedan jag kommit till Helsingfors, bade jag tillfälle att se en liten improviserad bal af badsällskapet ute på Ulrikasborg. Jemte ett par personer, som varit medpassagerare på ångbåten, satt jag och superade i stora societetssalongen, då i hast en liten orkester började spela upp, er mängd ryska damer och herrar inträdde och började en liflig dans, som sedermera med korta afbrott fortgick under flera timmar. Ryssarne äro passionerade för dans och dansa väl, såsom i allmänhet fallet är med de slaviska folken. Det var någonting ganska eget att sitta så der helt lugnt och välpläga sig med hvad hr Kleineh (egare af alla Helsingfors hoteller och äfven restauratör vid brunnsinrättningen) hade att bjuda på af mat och dryck, samt under tiden se ryska furstinnor och grefvinnor dansa, helt ogenerade af ätandet och drickandet, ja till och med af åtskilliga herrars cigarrökning. Finska gardesbataljonen är för närvarande borta på sommarlägret vid Krasnoje Selo, så att nästan alla officerare, som man nu här ser, äro ryssar. De se mindre rigorösa ut i uniformsoch etikettsväg, än man skulle föreställa sig. Det tager sig ganska eget ut att se de flesta af dem begagna en sommardrägt af hvita linnerockar, på hvilkas axelstycken officersdistinktionerra blifvit anbragta. I förbigående vill jag nämna, att alldeles samma slags hvita mössor, som Upsalastudenterna begagna, utgöra en ingredierande del i ryska flottans sommaruniform. De ryska soldater, jag sett af här förlagda liniebataljoner, se ut att vara temligen klena samtäro i allmänhet bleka och magra. Ett litet kosa: kdetachement finnes här äfven förlagdt. Då jag häromdagen för första gången fick se en kosack i sin storlurfviga hufvudbonad och, med en piska i banden ridande på en mycketliten hästkratta. söm oskodd larfvade fram på gatan helt tyst och beskedligt, så måste jag bekännu, att hela företeelsen i början gjorde ett mera komiskt än martialiskt intryck. Genom nhärbeten med Sveaborg ökas betydligt antalet af de uniformerade personer, som man oupphörligt och öfverallt anträffar i Helsingfors. Sveaborg har i fredstid en besättning af omkring 6000 man. Flera af dersarande officerare och till trupperna hörande civilstat ba sina familjer med sig, och andra personer ha äfven der bosatt sig i hvarje: handa olika ändamål, så att der finnes ett antal af omkring 1200 icke militära innevånare. Sveaborg bild:r sålunda liksom en stad för sig, och man ser en stor mängd al byggnader höja sig inom dess vallar och murar. Men min skrifvelse har för denna gång redan blifvit nog lång, och jag uppskjuter derför till nästa bref att närmare tala om Sveaborg och åtskilligt annat i och omkring Helsingfor.s beommöne———RR