liflig och frisk, att den ofta förefaller något grå, men det är dock vacker natur i hans tafior, klarbet i motiverna, förträfflig anordoing af de olika planerna och utmärkt teckning i detaljerna, hvilket allt tillsammanstaget åstadkommer en god samverkan, som ofta lifvas af den poetiska stämning, som denne konstnär förstår gjuta öfver det hela, synnerligen i de högbergspartier, hvilka så mycket bidragit till hans rykte. Gudes inflytande såväl vid akademien, der han verkat såsom en förtjenstfull lärare och der hans undervisving lyst såsom en klar stjerna uti det akademiska mörkret, som ock enskildt på de nordiska konstnärerna har varit ganska välsignelserikt. : Här i grannskapet kunna vi helsa på en annan landskapsmålare, som; ehuru ganska ung, dock redan sättesvid sidan af Gude. Det är Holmberg, en af de talanger, som Finland skänkt den nordiska konsten; men Holmberg är till och med mycket mera än talang, ban har redan vunnit mästerskapet. Hans taflor visa en sällsynt fulländad förening af smak och elegans i teckning och komposition med den finaste känsla för färgen: Norrmannen Morten Miller, myeket känd i Sverge, bor fortfarande i Disseldorff och räknas bland dess bästa landskapsmålare, Han tillhör egentligen den talrika grupp af konstnärer, som under inverkan af Gudes förträffliga framställningar sysselsätta sig nästan uteslutande med att behandla motiver från den norska fjellbygden och hvilka funnit ett så välvilligt emottagande såväl af den nordiska, som den -: tyska publiken, men Morten Möller målar också med samma lätthet tyska landskaper. Jacobsen är en annan norrman, som målar såväl nordiska som tyska motiver. Han har i hög grad utvecklat sin sällsynt stora tekniska talang och anses äfven derföre redan såsom mästare. Nörgren är svensk, men betraktas nästan såsom norrman, och har så införlifvat sig med norsk natur, att han sällan bebandlar andra motiver än norska. Han tyckes hafva riktigt uppfattat den nordiska karakteren ooh har också medel i sin hand att uttrycka den, åtminstone hvad färgen angår, om han också kanske icke alltid är så lycklig i teckningen. Bodom, norrman, bar genom effektfulla skildringar af sitt hemlands natur förvärfvat sig ett namn, men då han på sednare tider icke framvisat något af betydenhet, skulle det blifva ganska svårt att uttala något omdöme om hans närvarande ståndpunkt. Wahlberg är svensk och en särdeles glädjande uppenbarelse i vår nordiska konst. Han gör stora framsteg och synes blifva en god olorist, i hvilket sednare afseende man kanske spårar något af Jernbergs goda inflytande. Denne unge konstnär har gjort studieresor i Holland och derifrån medfört mångas vackra motiver, som han nu håller på att utföra, såsom parti från Rotterdam i månsken samt ett vanligt holländskt kanalmotiv i solbelysning. Begge dessa taflor dofta af friskhet och göra ett mycket angenämt intryck å åskådaren. Man ser genast att man har ör gig en ung artist, som med kärlek och ädel värme idkar konsten. Thurman är en ung norrman, som naturen skänkt både sinne för formen och ett lifligt färgsinne samt ej ringa smak. Han behandlar norska landskapsmotiver, och hade under arbete ett större vattenfall, som lofvade att blifva en god tafla. Torslow från Stockholm och Rydberg från Skåne äro också unga landskapsmålare, som gifva de bästa förhoppningar om sig. De äre begge i goda händer, ty: de äro elever af Gude. Wexzelsen målar landskap med motiver från Norges mildare trakter. Den, som såg denne konstnärs arbeten för några år sedan och jemför dem med hvad han nu frambringar, måste erkänna att han gjort icke obetydliga framsteg. Andersen hörer till de ypgste nordiske landskapsmålarne i Disseldorf. Han ansågs i början sakna talang. men har från sin sista studiiresa i Norge medfört rätt goda bitar, och gifver i sina taflor numera bättre förhoppningar. Campbell, från Norge, började sin konstnärsbana med stillebensmålning, men har numera öfvergått till landskapet, Han har ett iske så dåligt färgsinne, men saknar studier, och hade kanske gjort bättre lycka såsom stillebensmålare. I Disseldorf finnas ännu några andra konstämnessvenner, synnerligen norrmän, men de äro ännu alltför mycket nybörjare, att man kan fälla något bestämdt omdöme om dem. I fall de uppfriska jig med täta studiiresor samt icke glömma att det gifves äfven andrs platser än Diuseldorf, somidka konsten, koma väl äfven de att göra heder åt det nami, som de nordiska konstnärerna i allmänhet förvärfvat sig. Vi hafva nu i största hast aflagt våra besök hos nästan alla de nordiska konstnärerna, som i år vistas i Disseldorf, och vi hafva funnit, att de obestridligen utgöra en alldeles egendomlig uppenbarelse inom den diisseldorfska konstverlden, framkallad synnerligen derigenom att de på ett förunderligt lyckligt sätt förstått bevara sig från den småaktiga ända, som omsnärjer hundratals andra konsatI idkaro på samma plats. Men månne icke många, ja sannolikt flertalet af dessa nordboer hunnit ännu längre i sin utveckling, om de icke stannat så lång tid i Disseldorf? Det är visserligen ävårt att obetingadt besvara denna fråga med ett jakande, men nog ser det ut, som om risken icke skulle vara särdeles stor. Hvad dessa nordboer nu äre såsom goda konstnärer, hafva de sannolikt icke blifvit genom sitt vistande i Disseldorf. utan först och främst genom sina särdelelyckliga och tyskarnes i allmänhet öfyerträffande naturanlag, vidare genom de grundlig: förstudier, som de redan vid ditkomsten egde. samt ytterligare. genom de insigter, som d: sedermera förvärfvat gig från. annat båll Diisseldorf. Man kan ätrinstonpe icke antagr någon annan förklaringsgrund, då man jenför de få nordboerna med de hundratals s.k: kangtnärer. som i Däesaldorf ompgifva den.