a a RA AA OS ER Th ras :sano, va lontano. . Denne konstnärs målar porträtter, ganska få till antalet, men utmärkta. Han målar dem så, att han ibland nutids måJare i den vägen sannolikt en gång finner få jemnlikar. Fagerlin målar också genretaflor någon gång, men borde kanske göra det oftare. Se här en liten bit. Uti en interiör af holländsk karakter ser man en gubbe, som håller i sin hand en liten skeppsmodell och för ett par uppmärksamt lyssnande barn beskrifver dess byggnad och tycks antyda huru den skulle komma att taga sig ut om den utfördes i stort och sändes att kämpa mot vågornas brytningar. Kompositionen är godt afrundad, belysningen ganska väl fördelad och färgen tycks bliva bra, men taflan var ännu endast undermålad. Fagerlins målningssätt afviker något från detcoutureska, men det synes dock att han, ehuru arbetande med en lofvärd sjelfständighet, dock icke glömt sin mästares efterföljansvärda principer. Konsten har mycket att vänta af denne samvetsgranne och reflekterande konstnär. Måtte han icke allt för länge stanna inom den biotta reflexionens område, utan, något mera än hvad hittills varit fallet, låta sina inre skapelser visa sig för verlden. En annangedigen artist, hvilkens arbeten ni förut väl känna, är Wallander, som också, underligt nog, synes för alltid vilja bygga och bo i Disseldorf. Han är nu för tiden sysselsatt med motiver ur Bellman och lärer väl icke underlåta att snart på fullt allvar uppträda såsom en af de förtjenstfullare svenska konstnärerna, hvartill några resor och synnerligen en tids vistande i Paris sannolikt skulle ganska kraftigt Re DUncker är en af de friskare krafterna inom Disseldorf. Han har denna vår fullbordat tvenne ypperliga taflor, som utställtshos Schulte, och hvilka lära vara sålda till Holland. Det är tvenne pendanter, framställande den. ena: första och andra klassens: väntningssal och den andra: tredje och fjerde klassens motsvarande sal på en jernvägsstation. Taflorna äro alltför vidlyftiga, för att här beskrifvas, men de äro ett ganska talande bevis derför, att DUncker icke allenast har stor talang, utan till och med geni. Man har förebrått. denne konstnär, att han stundom slår öfver till något, som-närmar sig karikatyrer, Det har kanske någon gång varit berättigadt detta inkast emot DUnckers konstnärskap, men det är det säkerligen icke hvad dessa begge taflor angår. Det är visserligen sannt att några karakterer äro äfven här något för starkt uttryokta, men man glömmer detta vid sidan af taflornas för öfrigt ovanligt stora förtjenster. Koskull, en talangfull konstnär, har några år Sppehsllit sig i Disseldorf, men äfven gjort en och annan liten visit i Paris, ibland hvilka den sednatte var af någon längre varaktighet, då han under förliden viter målade något för Couture. Han har synnårligen sysselsatt sig med kyrkliga scener, som hah ofta på ett mycket förtjenstfullt sätt framställt. Under sednare tider hade han målat prester i sakristior uti varierad belysning. Den sednaste pariserresan synes hos konstnären hafva väckt äfven andra ider, men som kanske icke taga sig så fördelaktigt ut som de kyrkliga. Så har konstnären målat t. ex. PPierrot i fängelse, otvifvelaktigt en couturesk reminiscens, men utan att vara hållen så strängt i couturesk anda. Pierrot sitter på stengolfvet och ser mäkta bedröfvad ut. Framför honom sitter fångvaktaren på en träbänk och tyckes försöka explicera för den arme Pierrot, hvarföre han är insatt i det otäcka hålet. Det hela är rätt nätt och smakfullt, men figurerna sakna corpus i färgen. I samma genre är ock en annan tafla af samma konstnär: ?Savoyard i fängelse.? Arbo har man velat räkna till de talangfullare bland norrmännen. Han tyckes också taga konsten med allvar och energi samt saknar icke talang för kompositionen, men deremot gör bonom färgens behandling stora svårigheter. Han har på sednare tider varit sysselsatt med aquareller till ett planchverk, som utkommer i Christiania på Tönsbergs förlag och framställer märkliga händelser ur Norges historia. 3 Jsachsen, en ung norrman af godt gry, var på våren återkommen från Paris, der han vistats ett år och arbetat under Couiures ledning, men skulle frampå sommaren göra studiiresor i sin hembygd. Han vill egna sig åt behandling af den norska historiens målningsvärda tilldragelser. Denne unge konstnär tycktes bafva från Paris medfört åtskilliga goda principer, men hade under sitt sednaste vistande i Disseldorf endast målat några porträtter, hvilka visserligen kunde vara af en karakteristisk uppfattning, men som i början föreföllo något öfverdrifna i och för sig och ännu mera i jemförelse med disseldorferprodukter. Isachsen blir dock sannolikt god kolorist. Hans teckning är ännu något osäker, men äfven deruti har han gjort framsteg sedan förlidet år. Wohlfart är en talangfull ung svensk målare och lofvar att blifva mästare. Han komponerar med stor lätthet, har liflig karaktersuppfattning, ett friskt färgsinne oeh godt öga. lonom tyckes endast felas erfarenhet, men den kommer väl, då han numera arbetat med flit och lust. Med de ämnen ur det hvardagliga lifvet, som han tyckes välja för sin duk, är acck Disseldorf för honom en ganska farlig vistelseort och kan lätt draga honor inom prosans förtorkande område. Wohlfart målade nu en lien nätt bit. Det är vidinången till. mormors kammare. Dörren står på glänt ooh man upptäcker derinnanför j solskenet gamla mutter vid morgonkaffet. Hufvudgruppen, som är utanför, bildas af en gubbe i nattrock och med pipan i mun. Han knåckar på dörren för en liten flicka, som kommer med namunsdagsgåfvor till mormor. 0. B. Ve Bergslien tillhörer kanske mera Antwerpers skola, men vistas understundom i. Disseldorf och sysselsätter sig med att framställa scener ur sin hembygd, Bergens stift, hvilka han återgifrer i ganska karakteristiska drag, men som anska förefalla nåmnt anfarmIiga.