STUGAN GRAN SIRRARNRI RASA Ba AT Af SIREN ASTA Målet vännerna, med hvilka vi fordom så gerna svärmade omkring uti konstens lustgårdar. Det såg militäriskt, men icke artistiskt ut på jernvägsstationen i Dässeldorf. Preussiska uniformer med insnörda preussiska hjeltefigurer fyllde hela lokalen. En stackars borgerlig paletå kunde endast med största möda bana sig väg emellan de många vapenrockar, gom här bildade en föga konstnärlig utställning. Det var någon liten furste i preussisk tjenst, hvilken hade anländt med samma bantåg, som hitskaffat mig, stackars konstvän, och hvilken furstliga militär nu emottogs af en mängd andra furstliga och icke furstliga preussiska krigare. Hela skaran drog till hotellet Prinz von Preussen, som ligger straxt bredvid bangården. Ehuru icke någon kejsarevän i allmänhet, har jag dock alltid känt mig mera intagen af det romerska kejsardömet än af ett preussiskt prinsvälde, oxh derföre följde jag ej heller nu med till ;Prinz von Preussen utan larfvade af till hotellet Römischer ser, som ligger midt inne i det gamla Disseldorff, på hyggligt afstånd från kasernerna och exercisfälten. Vägen till Romerska Kejsaren förde dock genom den långa Kastaniealln, och ej heller här kunde man undslippa det intryck af garnisonsplats, som Dässeldorf vid första bekantskapen påtrugar besökaren. en om man vill se bort från preussiska uniformer och ioke fästa sig vid att sjelfva träden här stå uppställda i så militäriskt raka led, så är Kastaniealln ganska vacker med sina nya, välputsade hus, sin friska grönska och vattnet, som rinner i den lilla rännilen edanför. Man behöfver icke kasta blicken på andra sidan om vattnet. De der befintliga asernerna med sina enformiga exercisplaner kan man helt och hållet ignorera. Kastaniealln är visst icke målerisk, men här är skuggrikt och småtrefligt. Fönsterrutorna i de nätta husen vid allns ena sida äro så gladlynt genomskinliga. Man ser ända in i familjelifvet derinnanför. De hvita fönstergardinerna bilda en så oskuldsfullt vacker ram omkring -de friska rosorna, både de som växa i krukor och de som blomstra på Fräuleins, kinder; Allt detta ser städadt, tyskt hyggligt och godmodigt ut. Jag kom snart in i den egentliga staden och emottogs med öppna armar hos Römischer Kaiseros. Sedan jag gjort mig underrättad hvar åtskilliga vänners bostäder numera voro belägna samt emottagit en flera gånger upprepad, ganska välment påminnelse, att middag serverades vid table dHöte klockan precis ett på dagen, gick jag ut att först förnya bekantskapen med gator och torg, innan jag uppsökte vännerna. Disseldorfsåg alldeles ut som för några år sedan. På det gamla torget stod ännu den gamla bronshästen, och på hästen satt ännu den gamle kurfursten, som bar namnet Johan Wilhelm, och omkring ryttarebildens fot sutto ännu de gamla qvinnorna och sålde sina grönsaker, som kanske också voro gamla nu för tiden. In i slottet smög ännu en och annan konstnärslärling, för att infinna sig på akademien, som skolan så högtidligt benämnes. Här och der i fönsterna hängde visserligen en splitterny helig jungfru, en icke mindre ny genretafla och ett par nya antalonger, allt lika konstnärligt och lika kälkborgerligt i oupplöslig förening, men den nya heliga jungfrun var så ofantligt lik de gamla heliga jungfrurna, som fordom hängde å samma plats, den nya genretaflan behandade alldeles samma ämne och var målad i ackurat samma manår som de gamla genretaflorna, hennes företrädare på samma spik, och de nya pantalongerna voro skurna i preoist samma snitt som mästarens foråna verk, så att man just icke öfverraskades af några brädstörtade förändringar i den goda staden. Ur fönsterna en, två och möjligtvis tre trappor upp, då husen bestå sig så många våningar, blickade nu, såsom fordom, paletter med färgklickar i odeciderade kulörer, uppoch nedvända herrar och damer i bröstbild och knästycke, gamla skizzer, stora pappersrullar, små väfbitar, kilramar och gamla penselskaft. Emellan färgtrasor och appui-mains uppenbarade sig här och der en spöklik mannequin, och midtifrån allt detta virrvarr skådade ett och annat skäggigt konstnärsanlete af mer eller mindre vsckofelistiaks natur ned på de få vandrare, som rörde sig på de trånga gatorna.l. Hos Schultes vid Alleestrasse gingo några her-1 rar och damer ut och in. Det gällde besök på den permanenta utställningen. Och deras konversation var wunderschön-famos! eller någon gång famos-wunderscbhön! Allt var som förr. Jag blef helt glad till sinnet, såsom då man efter lång skilsmessa återser on gammal vän och finner att ban icke det ringaste förändrat sig. ; Jag tittade också in i Geislers lokal vid Schadowstrassse samt gjorde ett kort besök i Langenbergs caf. Endast på det sednare stället var någon förändring, ty nordboer kommo ny mera sällan eller nästan aldrig dit. Och så gick jag förbi Jägerhof, der prins Fredrik af Preussen fordom boddåe och der FHohen2zollar sedan residerat, samt kom till Pempelfort, der jag visste att några vänner ännu hade sina hem. Men jag gick denna gång förbi Jacobis trädgård och trädde in i den vackra Hofgarten, kom nu stod i sin fulla vårprakt. Vid stranden af den lilla Dissel satte jag mi ned att njuta af omgifningens skönhet ct drömma om gamla tider. Här vid Dissel. bäcken lekte Heinrich Heines barndom. Hank första år förflöto emellan Hofgartens trädstammar, Han diktade här gina första sånger, oskyldiga barnadikter, om sådana kunne tänkas möjliga hos verldsbegrinaren Heine. som sedan växte till titanernas like, Men jag lemnade snart tanken på Heine, som alldle: icke passade tillsammans med ändamålet fö mitt besök i Dösseldorf. Jag gick att se hun skandinaverna nu för tiden hade det här ; stadgn. de IL Jag hade åter varit ett par veckor i Dässeldorf, hade sett mycket, ofantligt mycket i qvantitativt hänseende, dels på Schultes utställning, dels i konstnärernas atelierer. Jag TAL AT nat hagkik i Af antog.