DOTUKATIE BNyanda den, slraxt eiter det den blifvit utförd ur ladugården eller stallet, i stället för att låta den ligga och förtä74 i regn och :solsken, vilket nu ofis sker, emedan landtbrukaren fill och med ofta har sä litet reda på saken, att han inbillar ig, att gödseln verkar desto kraftigare, ju läre den är. Detta är ingalunda en sak af inga betydelse. Hvarje år går i vårt land förlorad en oerhörd mängd. qväfve, som sprider sig i luften i form af ammoniakgas, till största förlust för landtbruket. Som denna näringsgren verkar i vida större mån till lan Jets välmåga än alla öfriga näringsgrenar tillsammans, så är den minsta förlust af fruktbargörande ämnen p: hvarje del af arbetsfältet af väsendtlig. betydelse, icke mindre med hänseende till förminskningen af produkternas mäbgd, än till förminskningen af jordens slstringskraft. Den elementära -landtbruksundervisningen skall äfven sprida sundare idger om kreaturens skötsel bland allmogen. När man :ger akt på huru man på många ställen beter sig vid krea:ursafveln och gödningen, skall man snart inse, hvilka hinder okunnighet och fördomar lägga i vägen för utvecklingen af denna vigtiga gren utaf vårt landtbruk. Det gifves intet land i Europa, der landtmannens ordspråk: Många köpare, men få kännare?, kan med mera sanning tillämpas än i Frankrike. Det finns ställen, der väsendtliga brister i kroppsbyggnaden, som äro hinderliga för gödningen — denna -kreåturets vigtigaste bestämmelse — betraktas såsom utmärkta skönheter, och der man derföre med största omsorg bemödar sig att fortplanta dessa egenskaper. På några ställen anses färgen för det väsendtligaste, hvaremot kroppsbyggnaden anses underordnad, liksom om hårfärgen på ett kreaur, hvilket är bestämdt att slagtas, skulle hafva aågon annan betydelse, än att vara ettkännemärke på racens renhet. Det är således af största vigt, att lära folkskolans lärjungar inse, hvilken kroppsbyggnad bäst lämpar sig för produktion af kött eller mjölk, eller att göra kreaturet till duglig dragare. Det franska landtbrukets låga ståndpunkt härleder sig just från den jemförelsevis låga ståndpunkt, hvarpå boskapen befinner sig, så väl : anseende på antal som på racernas godhet. Detta är så sannt, att landtbrukare, som fört ordentliga räkenskaper, hafva efteråt beräknat, att kreatursafveln och gödningen blott inbragt hälften eller två tredjedelar af det förtärda fodrets värde, och som deraf dragit den förtviflade slutsatsen; att boskapen utgör ett nödvändigt ondt.? Med noggranna räkenskaper hafva dessa iandtmän bevisat, att saken förhåller sig så, men de hafva icke känt till de sanna orsakerna dertill och hafva derföre icke sökt förbättra det bristfälliga, Kreaturen äro verkligen en sälla till förlust för den, som aflar och göder dem, i händelse produktionen at hvarje skålpund kött kräfver en alltför stor mängd foler; ty ingen näring kan blomstra eller bära sig, om råämnet är dyrare än fabrikatet. Hvad är då att göra, för att förändra detta bedröfliga förhållande, som verkar så skadligt på vårt landtbruk och på vår landthushållning i let hela? Man måste förbättra de maskiner, medelst hvilka man fabricerar köttet; och för att uppnå detta ändamål, måste man, genom att utbreda riktigare och sundare begrepp, söka bekämpa de fördomar, som ställa sig i vägen för kreatursracens förbättring, och liktidigt lära alla lem;jsom befatta sig med kreatursafvel, hvilken kröppsbyggnad, som bäst egnar sig för en ekonomisk fabrikation. Jag tror mig ha visat, att det är möjligt, ja ätt det med lätthet låter sig göra, att meddela en teoretisk och praktisk vägledning i landtbruk vid folkskolorna. Jag skall nu, för att öfverbevisa de mest tviflande, tillägga att en landtbruksundervisning på derna grundval redan är inrättad uti departementet Mayenne. lj Man har der en god landtbruksskola,: hvars föreståndare håller föreläsningar ilandtbruket ati folkskolorna, hvarjemte årligen en viss oenningesumma beviljas af kommunalnämnden ull fördelning såsom premier, för att uppmuntra skollärarne att medverka till denna nyttiga kunskaps utbredande. Från 1848 till 1853 visade alla de pröfningar, som premieutdelningen föranledde; ett: mycket tillfredsställande resultat. De skollärare, som anmälde sig hos den af departementestyrelsen nedsatta sranskningskommissionen, ådagalade så grundliga kunskaper, att man tryggt kunde åt dem anförtrö uppdraget, att meddela vägledning i landtbrukets företa elementer. Men antingen det var af rädsla, eller af misstroende till sin förmåga häde döck många skollärare icke anmält sig till kunskapsprofs afläggande. Saken visade sig gagnande, men den vann ingen större utsträckning. På af mig framstäldt förslag gjorde då prefekten i Mayenne år 1853, den förändring häruti, att folkskolornas lärjungar uppmanades att täfla i stället för lLirarne. Täflan emellan lärarne bidrog att lokalisera landtbruksundervisningen, då deremot täflan nellan folkskolornas lärjungar skall göra kunskap i landtbruksväsendet allmännare, emedan de täflande för hvarje år ombytas. Vid samraa tillfälle bestämde prefekten hvilken lirobok som skulle begagnas vid landtbruksundervisningen i folkskolorna: Skollärarnes uppgift blifver således i detta hänseende icke svår. De skola icke bålla före-Å drag öfver bokens innebåll, utan: blott begagna den vid läseoch skriföfningarne. Då man vid täflingsprofven uteslutande håller sig ill bokens innehåll, så kan dea kunnigel rjungen. vinna.sin belöning, antingen hanså lärare varit skicklig i ämnet eller ej, så vidt) han blott ej visat försumlighet i den honom liggande undervisning i de allmänna ämsens. Eleven behöfver blott läsa med upp: märksamhet i boken och lägga dess lärdomar på minnet. ä Prefcktens förordning af den 21 Nov. 1853 rörande denna sak innehåller äfven, att det tillika skall tillerkännas den betönade elevens : lärare en dylik premie; Detta stadgande är mycket ändamålsenligt, men fordrar störrel