praktisk vagieaning 1 landtv:uxet endast mec tillbjelp af böcker och muntliga föredrag? Man föreställer sig i allmänhet att denepraktiska delen af landtbruket består i att handtera spaden, plogen m. m. Detta är emellertid en villfarelse. Bruket af de redskap, som I höra till landtbruket, utgör blott den mekaniska delen åf landtbruket. : Men om landtI mannen än vet huruledes han skall bearbeta Tsin jord med plogen, harfven o. s. v., så skall han dock blott klent förstå sin sak, så vidt d hans insigt icke sträcker sig längre än till dessa redskapers användande. Hans arbete skall. vara af föga gågn, så vidt ej en fullständig könnedom sätter bonom i stånd att inse, att arbetet måste utföras efter vissa feglor, för att blifva fruktbärande och lönande. Den kunnige Jandtbrukaren, som vet, att skördens beskaffenhet är beroende af den fullkomlighet, hvarmed jorden blifvit bearbetad, skall snart förvärfva sig den nödvändiga färdigheten att begagna plogen, och han skall bättre förstå att välja sina redskap än den, som ej inser detta arbetes vigt. Hvarföre möter väl. införandet af förbättrade åkerbruksredskap så många hinder? Derföre att mängden af jordbrukare saknar nödig insigt att bedöma deras företräde. Da bättre redskapen skola helt säkert med lätthet vinna inträde öfverallt, när deras betydelse för landtbrukets nytta blifvit allmänt erkänd. När mån nu frågar om det låter :sig göra att i folkskolorna gifva undervisning i praktiskt landtbruk, med tillhjelp af populära skrifter och muntliga föredrag, så skall det, för att visa riktigheten af frågans bejakande, utan tvifvel vara nog att hänvisa till den sanna betydelsen af orden teori och praxis. Hvad är teori? En förvsuftsenlig förklaring af de faktiska förhållandena, Hvad är praxis? En förnuftsenlig tillämpning af teorien. När jag til exempel säger, att man, för att bereda 10 tunland jord till odling af rotväxter, måste plöja den en, två till tre gånger, till ett djup: af omkring en fot, dernäst barfva den upprepade gånger, tilldess jorden blifvit fullkomligt lös, och slutligen förse den med ett lager af gödsel samt sätta plantorna och plantraderna på ett visst afstånd från hvarandra, så meddelar jag en praktisk vägledning. Utvecklar jag sedan, hvarföre man plöjer så djupt, harfvar så många gånger, behöfver ett visst qvantum gödsel och sätter plantorna på ett visst afstånd från hvarandra, då gifver Jag en teoretisk framställning. Om jag än vidare fäster uppmärksamheten derpå, att odlingen af rotfrukter medför förJust, såframt den ej företages med tillbörlig omsorg; att man genom dålig plöjning och svag gödning blott kan erhålla en ringa skörd, då man deremot, genom stt väl arbeta Jorden, kan påräkna ända till tiodubbelt större afkastning, så är det klart, att de, som åhört detta mitt föredrag, sedan akols odla rotfrukter med fördel i stället för förlust. Jag går ännu längre: jag påstår, att mani folkskolorna kan gifva obildade bönders barn undervisning uti djurrikets och växtrikets fysiologi, i fysik, ja till och med i kemi, utan att derföre behöfva göra dem mera boklärda än fallet är för närvarande, och enhvar vet att de nu knappast kunna läsa och skrifva. när de Jemna skolan. Detta låter mycket väl göra sig. Det gäller nemligen blott att uttala vetenskapliga begrepp i de mest bruklika och dagliga uttryck, eller, med andra ord, att framställa dessa begrepp i en form, som gör dem begripliga för åhörare af alla bildningsgrader. En i tekniska uttryck och termer affattad teoretisk framställning om gödningsämnenas jäsnin gsprocess skulle knappast vara begriplig för hälften af våra akademiskt bildade män. Men denna framstälning, som är så svår att fatta, när den är späckad med vetenskapliga termer, skall: med lätttet begripas af ostuderadt folk, när vid framställningen blott allmänt kända uttryck begagnas. För att icke göra denna afhandling alltför vidlyftig, genom anförande af många exempel, inskränker jag mig att meddela ett föredrag ) hvaruti jag utvecklat den roll, som kiselsyrad kalk och aska spela vid grässlagens bildande och kemiska sammansättning. j Detta är en till växtrikets fysiologi hörande fråga, som är temligen obekant för de flesta personer med vanlig bildning, och soma jag likväl har gjort begriplig för okunniga landtbrukare. Användandet af gödningsämnen är öfvermåttan nyttigt på all slags ängsmark; man förökar derigenom gräsväxten ien förvånande grad. Frodigbeten af de präktiga klöfverfält, som man ser öfverallt på våra större gårdar, tillskrifves vanligen användandet af kalk. Jag skulle mycket önskas att kunna för eder förklara gödningsärmnenas inverkan på växterna, men I skulle ej förstå mig, och de största vetenskapsmän hafva icke heller ännu bragt denna sak till fullkomlig klarhet i hvarje hänseende. Jag skall emellertid törsöka utveckla för eder, hvarföre kalk och aska: verka så gagnande på gräsfält och sädesåkrar. Alla sädesslag, med undantag blott af ett enday höra till samma växtfamilj som grässlagen. I veten, att deras blad äro långa och smala, och de kornbärande stjelkarne äro rörforga. Dessa rör äro betäckta med ett tunnt, glänsande lager, som liknar glas. När man tager stjelken till ett hveteax, och med en nålspets borttager detta glasartade lager så skiljer det sig i små genomskinliga fjäll. Det är rökert mången af eder, som skurit sig, genom att draga bredbladiga grässtrån mellan fingrarna. Dessa strån äro nemligen besatta med små tylika tänder som genomskära skinnet. I skolen blifva mycket förundra e, när jag berättar eder, att det ämne, som omgifver sädesstjelkarna sant grässtråen, och hvarned kanterna af hvarje gräsblad äro besatte; ir alldeles samma ämne, som fönsterglaset, f skolen förstå detta, när jag förklarat för der, hvaraf glaset för Fe sMan tager dertill s redjedel af hvartdera ;landar dem vä